Aftonbladet – 27 juli 1839, sida 3

användas: . . För aktor tillkännagafs nu, att t. f. Öfverståthål laren, uti skrifvelse till Krigsrätten den 21 i den: na månad, meddelat utlåtande rörande beskaffenheten af de ordres Stoltenburg vid öfverklagade tillfallet erhållit. Angående Öfverståthållarens ordres till stokenberg och denne sedmares till Öfverstätbållaren öfver patrulleringen afgifna muntliga rapport, ianehöll denna skrifvelse följande: aHvad först angär frågan om de af mig till Fabnjunkaren Stoltenburg vid det omförmälde tillfåilet gifaa muntliga ordre3, så hvarken kan jag påminna mig hafva gifrit dem uti de ordalag, som Stoltenburg sednast uppgifvit, eller finner jag det sarnolikt, att sådane blifvit af mig använde, enär jag på stallet, der största folksamlirgarne voro sammanträngde och förde oljud, icke ansåg omständigheterne påkalla vapnens begagnande, ej eller så uttryckt mig till någon annan bland de många psrsoser, som den ifrågavarande natten af mig erhöllo ordres för ordningens återställande. Mina ordres till Stoltenburg vore ungefär så lydande; aTag vägen utför Regeringsgatan uppåt Brunkeberg och kringliggande gator; och i händelse folkskockningar anträffas, så uppmana dem hödigt att skiljos åt. Om det icke efterkommes, bör ni varna 9:ne gånger och underrätta dem att, i kändelse de icke !yda dessa tilisägelser, blifver ni nödsakad att på annat sätt göra er åtlydd. Hjelper icke det, så använd truppen. — Vidkommande dernäst Stol.enburgs om förloppet till mig afgifne muntliga rapport; så är, hvad jag derom säkert erinrar mig, ett dess hufvudsakliga innehåll var, det ingenting af vigt under bans patrullering passerat. Efter uppläsandet af berörde utlåtande tillspordes Stoltenburg, på aktors begäran, om icke Stoltenburg rnöjligtvis missförstått Öfverståthållarens ordres. Stoltenburg svarade först, att dessa ordres varit så lydande, som Stoltenburg först uppgifvit; men på förnyad fråga af Krigsrättens ordförande, om ej Öf,verståtbållarens ordres till Stoltenburg, på sätt han sednast påstått, innehållit, att han skulle göra inhuggningar på folket, afgaf Stoltenburg ett Jakande svar. Derefter afbördes Underlöjtnanten vid 2:dra Lifgardet, Frikerre Raab, sem berättade: Merberöide afton kl. 41 hade Löjtmnanten vid en af Öfverstö Boije anförd bataljon ur 2:dra Lifgardet uppmarcherat till Gustaf Adolfs torg. Eher det oljud förmärkts å Malmtorgsoch Regeringsgatorne, hade 2 patruller ifrån bata!jon blifrit ditsände för att skingta folksamlingarne, den ena under Fahnjunkar Mjröens och den andra under Sergeanuten Kjellens befål. Efter det bataljonen en stund derefter ifrån to:get afmarcherat, hade Löjtnanten erhållit erdres at med en afdelning stanna för attinvänta petrullernas återkomst. Löjtnanten, som haft sin trupp afdelaing uppställd utsaför Castenbofshuset, så att högra flygeln sträckt sig fram till hörnet af Malmt0:gsgatan, hade derefter å Milmtiorgsgatan förmärkt skrik och oljud, samt bullret af en ridande patrull. Löjtnanien hade derföre gått fram tiil hörnet af Matintorgsgatan, då han varseblifvit en hästgardistpatrull, som, upptagande hela gatans bredd, ridit i traf utför gatan intill en emeilan Castenbofsoch Develska husen befistlig folksamling, invid hvilken patrullen, enligt hvad Löjtnamten viile erinra sig, gjort halt, hvarefter Löjtnanten sett, alt några man i patrullens venstra flygel svärgt med sina sablar, ech att en civilt klädd maånspersson i och med detsamma tappat sin hatt; utan ait dock Löjtnanten, som genast återvändt till den under hans befal etälde trupp, ej varseblifvit, om nämnde person eller dess hatt blifvit träffad af sablarne. Löjtnanten kunde ej heller orinra sig, hvarken om det vid tillfället funnits någon infanterigostering å Malmtorgsgatan eller om kavalleri-patrullern sedermera kommit ned till torget. Wedenberg förklarade, ett han tyckt? sig finna likbet emellan Löjtnant Raab och befåäihafvaren för I infanteriposteringen å Maelmtorgsgatan, men Löjtnaänten gemmälde, att han hvarkon sjelf baft befäl öfver någon postering å berörda gata, eller varssblifvit, att någen sådan postering der ägt rum. De gardister, som för Fanjunkaren BHlyrten berättat, all en hästgardistpatrull kommit i spotrstreck ridande utför Malmtorgsgatan, voro af Myröen uppgifna att hafva variv Grip, Lindström uch Pettersson. Desse afhördes väl, men hade ingenung att berätta, utan höllo sig envist vid förnekandet af all kännedom cm hvad, som pascrat. Gardisten Grips berätvelse torde likväl böra å ergifyvas; den lyder sä: Grip hade hafv sin plats i den, ä Malmtorgsgatan invid Castenhufshuset uppställde truppafdelning, för hvilken Löjtnanien Fiiberre Raab, enligt Lvad Grip ville minnas, varit befälhafvare. Andamälet med posteringens placerande äå Malmtorgsgatan kände ej Grip, och kunde ej erinra sig, hyarken när eller på hyars befallning den ifsågavarande posteringen lemnet Malmtorgsgatan, men en kavalleripatrull hade, medan posteringen der stålt qvar, såsom Grip utiryckte sig, korumit boskedligt ridande utför gatan och da så mycket mindre utdelat några hugg, som patrullen ej haft dragna sablar. I öfrigt var Grips berättelse alltigenom så oredig och osäker, alt någon annan titlförlitlig upplysning deraf cj kunde erhållas, än att Grip tillhöst en postering, som ifiägavarande afton varit uppställd å Malmtorgsgatan, hvilket, äfvensom att han då haft gardisten 24 98 Rask till sidokamrat, Grip förklarade, att han med visshet erinrade sig. Stoltenburg samt koporalerna Almqvist och Rickenberg blefvo nu ytterligare uppnianade, att erkänna, den förre, att han gifvit befallning om huggningen, och de sednare, att de huggit, men de förnyade si.t förnekande deraf. A nio blefvo Almqvist och Rickeeberg, på akiors begäran, vill.porde, om de ej hört, att Stoltenburg gifvit ord: e. ill huggningen; men de förklarade, att, em sådana ordres möjligtvis blifvit gifna, de dock bestämdt icke hört det. Aktor förklarade derefter, att han anmåg ingening vidare uti undersökningen återstå, och anhöll lerföre om anstånd för afgifvande af slutpås:åendet. Svarfvaren Wedenberg anhöll, att i fall sådant ansågs nödigt, honom måtte tillåtas, att med flere vittnen styrka, det Malmtorgsga:an vid öfve:klagale tillfället varit spärrad af en infenteri-postering, som uian all anledning hindrat Wedenberg och hans sällskap att gå fram till torget; men sedan O4 d