Aftonbladet – 26 juli 1839, sida 2

I förlorat sansen, samt efteråt för någen stund I känseln i ena armen, hvilken dock sedan återikom. Strålen hade härifrån åter gått ut oeh I följt rännorna på huset samt slagit ned i en I vattentunna. UU HOROSKOP FOR DEN BLIFVANDE RIKSDAGEN. mm (Forts. fr. AM 4653.) ) Sedan Rikets Ständers Justitie Ombudsmanna Embete inrättades, torde knappt någon af .j dem, hvilka detta embete beträdt, varit försatt 1 den obehagliga belägenbet, som den nuvaranI des. Händelsernes gång, den ingen mensklig makt I kan beräkna, bar uppställt constellationer af allI deles ovanlig art. Dertill räkna vi en kollegii I chefs tilltag, att låta förändra ett af Kongl. I Maj:t i måder faststäldt Reglemente; den vanliga I högsta. åklagaremaktens förblifvande en overkjsam åskådare deraf; och Justitie OmbudsmanInens uppträdande i dess ställe såsom åklagare Jinför Kongl. Maj:t i dess Högsta Domstol, emot kollegiichefen. Det vittnar i sanning om Herr Justitie Ombudsmannens stora juridiska skicklighet, att sedan ban beredt sig ett vidsträckt utrymme för att riktigt kunna svänga om med lagens hammare, denna i fallet kunnat halka öfver 8 Kap. 2 8 Missgerningsbalken, bana sig väg och slutligen stadna vid 1 Kap. 42 6 Rättegingsbalken, så att man förledes tro, att ingen förfalskning ägt rum eller ock, att en sådan alldeles icke af en embetsman någonsin kam begås. Inom representsationen kan möjligen någon tviflare för sig framställa, huru Hr Justitie Ombudsmannen sjelf skulle betraktat den af sina underhafvande, som, sedan Hr Justitie Ombudsmannen fullbordat och underskrifvit berörde slutpåstående, fått sig uppdraget, att det till Högsta Domstolen ingifva, men deruti gjort den lilla förändring, att han i stället för 42 Kap. Rättegångsbalken låtit Hr Justitie Ombudsmannen emot den tilltalade åberopa 8 Kap. Missgerningsbalken. Tilläfventyrs skulle slutpåståendet härigenom icke förlorat mycket i värde, och någon skada hade så mycket mindre deraf bordt befaras, eller ens anses åsyftad, som Högsta Domstolen ej gerna må kunna förledas genom citationen af ett lagrum; men månne Hr Justitie Ombudsmannen ändock äfven i detta fall skulle funnit 4 Kap. 42 Rättegångsbalken innefatta tillräcklig latitud tör ansvarspåföljden? Tiden skall imedlertid visa, huru Högsta Domstolen betraktar det nu förevarande åtalet och derjemte ett annat, lika märkvärdigt, nemligen: det af Hr Justitie Ombudsmannen i samma höga rätt utförda emot Kongl. Svea HofRätt derföre, att den i det ryktbara Crusenstelpeska tryckfrihetsmålet ej tillämpadt 4777 års bref m. m. I begge målen vände sig slutpäståenderna omkring samma lagrum eller 4 Kap. 49 S Rättegångsbalken, som handlar om domare, hvilken fäller orätt dom af uppenbar vårdslöshet eiler oförstånd, eller uppsåtliga 2f hat och illvilja, eller för vänskap, muto och vinving. Lyckligtvis har i intetdera målet hvarken lif eller ära blifvit spildt, och endast i dessa fall bjuder lagen, att domaren skall gifva lif för lif och ära för ära. Utgången uti Högsta Domstolen må nu blifva hvilken som hälst, eller ingen: innan Ständerna samlas är det dock en möjlighet, att Högsta Domstolens åtgärder i dessa mål kan i betydlig mån inverka på omdömet hos Rikets Ständers fyratioåttamannaråd, som äger att döma, huruvida Högsta Domstolens samtliga ledamöter gjort sig förtjenta, att i deras vigtiga kall bibehållas, eller om vissa al dem, utan bevisligen begångna fel och brott, likväl kunna anses böra ifrån utöfningen M konungens domsrätt skiljas. Finis coronat opus. Vid Riksdagen hafva Ständerne, såsom vanigt, att från sin Justitie-Ombudsman förvänia en allmän redegörelse för förvaltningen af let honom anförtrodda embete. Han bör derati utreda i synnerhei Lagskipningens tillstånd riket. För honom är det möjligt att deribland förklara, om det är, med eller utan skäl, som allmänna opinionen uttalar den högljudda rlagan, att mil, hvilka till Högsta Domstolens pfgörande inkomma, i allmänhet icks: förr än efter flere års förlopp med sluteliga domar och Tlishawmw afhialmnmas! am addan Yfuan Jaffa, ssh 82