Aftonbladet – 24 juli 1839, sida 3

j j j 3 en we me ll TS me H ordres. Derå afgaf Stoltenburg ett nekande svar, och hemställte derjemte, att, i fall deras körande håll ej blifvit af vinet riktigt upplattad. så Diel: densamma till Hansson ytterligare framställd under följande lydelse: om Ifansson hunde med sin ed ansvara för att icke Stoltenburg, under patrullens ridt utför Malmtorgsgatan, yttrat något, som kunnat gifva patrullens flygelmän anledning art hugga på folket. Härtill svarade Hansson, fåsom orden föllo: nej det kan jag ej, men jag hörde det icke. 6:0 Gardislen Magnusson vidhöll sin fö ut aflagde berättelse, med tillägg, att det å Malmtoresgatan församlade folket vid tillfäål:et fort oljud, samt att patrullen, efter några minuters f rlopp, fortsatt ridten till Gustaf Adolfs torg uppåt F.edsgatan. På framställd f:åga, förklarade äfven Magnusson, att ban ej kunde taga på sin ed, att icke Stoltenburg vid ifiågavarande tilifäåle kunnat hafva yttrat något sådant, som gifvit patrullens flygelmän anledning att hugga på folket, men Magnusson bade ej hört det. : Svarfvaren Wedenberg förevisade sin vid ifrå gavarande tillfälle begagnade svarta frack, byilken befanns vara efter u!seendet obetydligt begagnad, men så söndrig öfver bela ryggen, att den tycktes vara till vidare bruk oduglig. Svarfyaren NoiRus förklarade, att fracken varit i dess nuvarande trasiga skick, då Norma, efter patrullens framfart utför Malmtorgsgatan, t:ällat Wedenberg på Gu staf Adolfs torg. Wedenberg företedde bevis af skräddarne Lundberg och Hallman, att fracken var värd 48 Rdr Bko. Aktor förnyade sitt påstående om Gardisterne grens, MHallbergs och Frank3 afhörande såsom vittnen, och ttoltenburg åberopade sin förut emot dem framställda jäfsavmärkning. I anledning häraf tillspordes Stoltenburg, huruvida desse 3 gardister urder ifrågavarande patruilering förbållit sig så, att Stoltenburg ansåge dem hafva brutit emot bans på ed biföltes, de först måtte blifva af vedei;börende prest om edens vigt och värde underviste. Aktor förnyade äfven sitt påstäende, att Holm, em hvilken ingen undessättelse anländt, måtte a!lmänneligen efierlysas. Under öfverläggningen till besluts fattande å Aktors påståenden, förekom det Kiigsrätten sannolikt, att befälbafvaren för den infanteripostering, som vittnena intygat hafva varit stående å Malmtorgsgatan, då kavalleripatrullen dit ankommit, borde vara i tillfälle att meddela de räkraste upplysningar om, huru samma patrull vid tillfället förhåliit sig, samt att, emedan en af Öfverste Boije afgifven förklaring innehöll, att Fahrjunkaren vid andra gardet, Myreen, natten imellan den 21 och 22 Juii sistliget år blifvit med en patrull afsänd ifrån Gustaf Adolfstorg uppåt B unkeberg, anledning icke saknades för den förmodan, ett Myrten varit befålhafvare för ivfanteriposteringen. Krigsrätten ansåg sig desföre, innan något beslut meddelades, böra lemna Aktor kännedom om imnebållet sf berörde förklaring, kvilken derefter för Aktor upplästes. Efter uppläsandet deraf anmälde Sqvadronsbefälbafsaren, Hr Ryttmästaren Oxehufvud, att Stoltenburg, enligt bvad han för Ryttmästaren tilltännagifvit, skall aft. f. Öfverstårbållaren, Hr Möllerhjelm, erhållit ordres att husga in på de ä gaiorne belintiige folksamlingar, deres: de icke efier tvenne varningar åtskilj.es; och förmenade derföre Ryttmästa:en att, om ock Stoltenburg, på sätt sum uppgifvits, verkligen kommenderat patrullen att hugga, han dock härigenom endast verkställt de erhåillne orderne, och således ej gjort sig till något ansvar derlör skyldig. I anledning af denna anmälan, blef Stoltenburg derom tillspord, och förklarade dervid, att de erdres, som han af t. f. Öfvers åthällaren vid ifrågavarande tillfälle erhållit, varit af det innetål!, ait, derest de å gatorne befiotiige folksamlingar icke efter tvenne af Stoitenburg eihåline varningar åtskiljdes, Stoltenburg med patrullen skulle göra ivhuggsing på folket. Då denna Stokeriburgs uppgif. cm beskaffenheten af de aft. f. Öfverstå:hål iaren erhållne ordres skiljde sig ifiån de förut så? väl muntligen, som skriftligen derom lemnade uppgifter i den väsendtliga omständighet, att Stoltenburg nu uppgifvit, at han er bållit t. f. Öfverståthållarens befallning, att göra inhuggningar Iå folket, byarom han deremot i sina förra uppgifter ej nämnt något, så tillspordes Stoltenburg, buruvida afsigten med denna nya uppgift vore, att åberopa t. f. Öfverståtbållarens befallning såsom ursäkt för Stoltenburgs och den under hans befäl ställde patrullens öfverklagade förfarande, sant huruvida Stol-trnburg, till följd käraf, nu ville medgifva, att bar befalit patrulien att hugga på folket; men bärtill gaf Steltenburg ett nekande svar. Aktor yttrade bärefter, att ban, i anledning af Stoltenburgs berörde, förändrade uppgift om beskaffenheten af de honom ifrågavarande afton lemnade ordres, fann sig föranlåten yrka, att t. f. Ofverståthållarens yttrande i detta afseende måtte blifva infordradt. Imediertid ville Aktor tills vidare afsvå från Gardisterne Agrers, Hallbergs och Franks hörande, men anhöll deremot, att ofvanberörde Fahbnjunkare Myreen måtte kallas, för att höras. Häruti instämde äfven klagsanderne. Krigssälten resolverade, att, som Krigsrätten, för att kunna bedöma om och i hvad raer eller mindre mån Stoltenburg vid öfverklagade tillfället må hafva sig förgått, möjligen kunde hafva af nöden, att med mera visshet känna beskaffeaheten och lydelsen af de ordres, som Stoltenburg vid ifrågavarande patrullering ägt att verkställa, så ville Krigsrätten, med bifall till Akto:s derom gjorde yrkande, anmoda t. f. Öfverståtbållaren, att meddela Krigsrätten upplysning, ku-uvida desse ordres varit så beskeffade, som Stoltenburg nu sednare uppgifvit, eller, i motsatt fall, burudan deres tydelse varit, samt att derjemte lemna Krigsrätten kännedom om innehållet af den rapport, gom Stel tenburg öfver den verkställda petiulleringen till tr. f. Öfserståthållaren aflempat. Undersökningen uppsköts derföre till den 46 Maj. 1 aniedning af Stoltenburgs erinran om, att de emot honom, såsom vittnen, åberopade trenne gardister borde så vederbörande erhålla urdervisning om eden3 vig! sch värde, förordnade Krigsrätten, att de nu, såsom sittnen afhörde Gardisterne Hanson, Holm, Berg