Aftonbladet – 24 juli 1839, sida 3

Nyfikna kärringar 1 tiggarlumpor Starkt grälade om plats, om börd och rang. Af folk, af svin, som ned i diken kördes, Ett skrål, ett grymtande på vägen hördes. Grosshandlare förnämt i vagnar prunka: Bokhållaäre i chåsar om hvaran. Till fots oräkneliga tjenstmän lunka, Polisen utan slöja här man fannn. Man damp i marken; många vagnar stjelpte, En del låg qvar och andra blefvo hjelpte. Men främst i procession af bödeln buren Sågs Struthios bild, insvept i domino: Åf bilden högra handen ren var skuren; Folkskaran sjöng: in duleci jubilo! Cremamus in cffigio illum virum: ) Post festum nes bibamus omnes pirum. Och dermed sammanhålles hvad Hr D. nu så rörende sjurgar om Wallin (sid 20): Hvar är den älskade? Ack äro kblefna Då slla röster stumma vid vårt qval! Hvad båta nu de löften (?), fordom skrefna, När hbjelten hvilar uti dödens dal, När ondskan sjunger sina segerpsalmer, Och afgrund, hånande,) mot höjden ser, När red från fridens sköna, helga palmer Ej någon f:id, ej svalka sänkes me! Samt på slutet, då man är på väg tilll kyrkogården, och asmå birra förmodas fråga hvart det bär utaf? — svaret låter så här: Vi svara då: en gammel Vän här gömmes, Som var oss sila innerligen här, Och derför saknans tår på urnan tömmes, Och derför sorgens suckar gjutas här. Huld var hans blick cch ljufvelig hans tunga, Och du, o barnaskara! hör och märk: De vackra psalmer vi i templet sjunga, Till mesta delen röknas för hans verk.a Hvilken simpelhet! den borde, om rättvisar bar sin gång, ej kunna belönas med någonting mindre än en plats efter den Älskade, på det ställe der framför allt bans blick var huld och hans tunga ljufvelig. När nu en eftermiddag, såsom vi med visshet förutsätta, Hr D. intager en kullerstol, i någon af svenska akadeniiens sessioner, vid sidan af Hrr Atterbom och Grafström: så befiana sig sannerligen tre män tillsammans, orm hvilka man ju kan säga, att två inkommit för den andliga, men den tredje för den köttsliga frändskapen med skademien? Hvad är då lämpligare, än att, i fall, såsom vi cck tro oss kunna antaga, sessionen! genom sitt innehåll blir för dessa tre litet ledsam, de i stället draga sig till ett hörn af bordet, påminna sig sina oskuldsdagar, sin barndom, sina lekar, sitt skämt, och, för att med tårfyllda, incnocenta blickar rätt I:flgt göra allt detta för sig åskådligt, börja spela ett parti Två herrar och en narr? — Träkarl kunåe också passa. Det är naturligt, att Hr D. måste känna en stor alsky för att bli en 2adertondel; ty han hyste ifrån början af sitt uppträdande den he stämdaste afsigt, att bli en hel karl. Han imiterade derföre Bellmar, och skref poemer, som hela nationen mottog med nöje. Men eftertankan, förnuftet, eller något annat, har sminingom ledt honom till en zlit mer och mer resonnabel ståndpunkt, han har skrifvit Vierdumplerier, det ena efter det andra, och slutligen nu kommit ända till att författa 62 stanzer begrafningskonfekt, hvaraf han lagt mer än hälften i sjelfva den dödes mun. Efter vår tanke utgör Hr D. såldes, nu en adertondel al en hel karl, eller rätta mittet för det slag: storhet, som erfuidras till fyllvad i den lilla öppnade luckan. En sidans iuotto är ju ett lefve, pour mener joy. use vie, som också måste vara vitlerhetens rätta mål. Vi tro visserligen att Hr D. kan bilifva ganska svår att öfvertala till emottgarde af cn nummer inom akademien; ken-ke lika svår som Ir Atterbom; emellertid torde väl ändå saken tåla att öfvervägas. R. ) Må vi bränna derna men in effigie! ) Hvad skalden med alla des:a förskräcklige företeelser roenar, är icke läst att förstå, om det ej skall vara anspeningar på något fientligt parti, som i förriga degar mot Wailin vait okynnigt, men som nu — efter alh utseende, tycka vi — ångrat sig riktigt med besked. Ae (Insändt). En af passagerarne med åsgfa tyget Svithiod. vid dess sednaste hitkomst fö:liden Söndag, anktåler att på detta sätt få förklara fartygets aktnings värde befälhafvere, Hr Kapten Nilen, sia erkänsla I för det uppmårkssmina och artiga 1ät, hvarpåban sörjde för beq-ämligbet, trefnsd och god servesing om bord. Insändaren bar aldrig befunnit sig på Jett fartig, der kommandot gått så utan bul er och bråk, men dock med en säkerhet och punktlighet, som icke syses kunna öfverträffas. Måtte Svenska ;I Koffe: diflettan räkna många sådane befällafvare, tom Kapten Nilen! RÄTTEGÅAGSOCH POLISSAKER. — I går förevar i Pol skammaren undersökn nr. ancsående nåra okinniga pojkar, hvilka