Aftonbladet – 24 juli 1839, sida 2

tenen. En anrsan pe son hade sedan fait eller igt sig ofreanpå villnet, å att vittnet derigenom lifvit skyddad för alla hugg och trampningar, amt, efter vågra minuler, sedan både patrull och sostering försvunrit. åter uppstigit ceh begifvit ig till Gustaf Adols tag. Der hade han träffat WVedenberg, som betlagot sig öfver, att bans nya varta frack, som han hade på sig, vid pattullens åldsamma framfart blifvit alldeles sönderhuggen ch förderfyvad. Wedenberg bade visat frecken, wilken varit hel vid ankomsten till Maimtorgsgaan, men nu deremot öfver hela ryggen alldeles önderrifven, liksom af sporrar. Vittnet hade äfen sett, att Ullsvöm varit alidelss oskadad före avalleripatrullens ankomst till Malmtorgsgatam, nen ej hvad derefter händt borom, emedan vittnet varit belt och hålietl s;s esott att rädda sitt get lif. Vitllvet hade derefter med Wedenmberg ch Rådmara Wallen begifvit sig till befälkafraren ör vakten vid Hertig Carls palats samt sedan skiljt ig ifrån dem och gått hem. På frågor förklarade iitnet bland annat, att befalhafvaren, som haft sia piats framför patrullen, efter vitlne:s öfvertsgelse, cke kunsat undgå att höra folkets jemmerrop och dess uppmaningar att stadoa med patrulen, men att befälhafvaren, sådant oaktadt, utin någon föregående varning till folket, med patrullen fortsatt ridten. Då berättelserma upplästes. tillade Rådman Wallen, att Ullström icke varit blesserad, då de ski!jdes vid sammankomsten. 4) Ålderman Almqvist. Seden alla efter sammankormsteres slut aflägsnat sig, hade Svarfvarer Ullström, en half timme derefier, återkommit och beklagat sig öfver, att hen å Malmtorgsgatan blifvit öfverfallen af en kavalleripatrull och fått ett svårt hugg i hufvudet, hvarifiån vittnet sett blod bähtigt rinna. Ea fru hade gå med tillbjelp af Almqvists piga förbundit Ullström, som dagen derpå, mycket svag och dålig, begifvit sig hem ifrån Almqvist. 5 och 6) Fabrikör Schosty och Operasnickaren Lindberg åberepade sina attester af en 48 Augusti, deruti de uppgifvit: att Uliström för dem påföljande Söndagsmorgon den 22 Juli beklagat sig öfver det våld, som föregående afton emot honom blifvit föröfvadt, samt att de då sett Ul!ström hafva ett större hål i hufvudet. Löjtnant Burenstam upplyste, att han merberörde sfton bafi befäl öfver en vid Regeringsgatan, i hörnet af Ålands gräsd, uppstä!ld sqvadren. Omkring kl. 41 hade han, på ÖMverste Deves begäran, lermnat henom 42 man, under anförarde af Fshojunkare Stoltenburg. Efter en stunds förlopp hade Stoltenburg återkommit med patrullen och afrapporterat, att han, enligt t. f. ÖfverStåthål:arens befallning, patrullesat omkring qvarteren vid Gustaf Adolfs torg, för att skingra folksarlingar samt att en sådan ägt rum å Malmtorgsgatan, der den fört buller ech oljud, men på tillsägelse åter skirgrat sig, utam att han för ändamåle!s vinnande uppgifvit sig hafra behöft använda militärtruppen Aktor yrkade, att, med undantagaf fygelmännen, de öfrige 8 patrulikarlarne måtte böras såsem vittnen. Klaganderne tillkönnagåfvo i anledning häraf, att de, som ansågo pitsullbefälhafvaren vara den egentligen brotislige, icke riktade någon ansvarstalam emot nämnde patrullkariar, samt derföre förenade sig med aktor om deras körande såsom vittnen. Håröfser skule Krigsrätten meddela yttrande nästa rättegångsdag. Den 8 Maj fortsattes åter undersökmirgen, och Fanvjunkaren Stoltenburg upplyste då, på gifven anledning, att han, för att, såsom han trodde, mest ändamålsesligt fullgöra det konom lemnade uppdrag, att skingra folksamlingar, genast efter det ban med patrullen satt sig i march å Regeringsgatan, tillsagt manskapet att upptaga hela gstan3 bredd, så att endast , alns bredd lemrades qvar vid hvardera sidan af rännstener; men deremot vidhöll Stoltenburg sina uppgifter, att han gjort balt med patrullen på afstånd från folksamlingen, samt ensam ridit fram och tillsagt folket att åtskiljas, och att han derefter i skridt fortsatt ridten till Gustaf Adolfs torg framåt Fredsgatan. Svarfvarne Aurell och Norzus, ytterligare tillsporda, förklarade, att de på sin aflagga ed bestämdt intygade, att kavalleri-patrullen, under utäelande af hugg, ridit ispå menniskor, som af den å Malmtorgsgatan uppställda infanteri-posterieg hindrats framgå, samt, utan att göra halt, fortsatt ridten fram Mill Gustaf Adolfs torg. Stoltenburg anmärkte, huru Noreus, som, enligt hvad ban sjeif uppgifvit, nedkastat sig på gatan under patrullens förbifart, kunnat varseblifva dess åtgärder. Norieus svarade, att han icke nedkasiat sig förr än patrullen varit straxt invid bonom, samt att han cerefter tydligen hört och förmärkt, att patrullen, utan att göra halt, med båftighet passerat förbi vittnet, nejäåt Gustaf Adolfs torg. Aktor förnyade sin hemställan om förberörde patrull-karlars hörande, såsom vittnen. Stoltenburg ville likväl ej medgifva, att gardisterne Agren, Hellberg ech Frani fingo, såsom vittnen, höras, enär de redan medgifv.t, att de utdelat hugg vid merberörda tillfälle, men deremot anköll Stoltenburg, att korporalerne Almqvist och Rickenberg finge afhöras såsom vittien. Aktor yttrade: att då, så vidt af undersökningen kunnat utrönas, patru!l-manskapet urder ridten utför Melmtorgsgatan bibebållit ordning sins emellan och klaganderne varit stående på sidorna af gatan, då det öfverklagade våiget blifvit dem tillfogadt, och derföre syntes sannolikt, att patruliens flygel: män begått detsamma, så hade aktor af sådam anledning emot dem riktat sin ansvarstalan, och DE Almqvist och Rickenberg haft sin plats på patrul lens högra flygel, samt således voro parter i må let, bestred aktor Stoltesburgs begäran, att få Alm qvist och Rickenberg albörda; men deremot anså ektor irtet hinder böra möta för de öfriga 8 kar Jarnes hörande såsom vittnen. I detta yttrand förenede sig äfven klagangerne. Med anledning häraf utlät sig KrigsRätten: al sedan klaganderne nu mera förklarat, att de ick ville föra någon ansvarstslan emot gardisterne Hans son, Holm, Bergström, Sundberg och Magnusson uan deremot förenat sig u:i aktors begäran om de ras hörande på ed, samt hvarken Stoltenburg elle me om oe åa närvarande mnatrull-karlarne bestrid li ej s