Aftonbladet – 23 juli 1839, sida 2

Ma VTI fota Mer INeUu RUUrar UUAA UC VILEBIlsa undflykter och omvägar, under hvilka hvar och en i sin siad söker dölja och törneka sin andel i verket. En gardist, öfvertygad att bafva fiitigt brukat sabeln, lörsäkrar, ratt han hade så ondt i högra handen, att han knappt förmådde hålla sabeln, utan var nära att tappa gen och derigenom råkade att slå den mot en fönsterlucka. Denna uncflykt, knappt anständig Rog för en gardist, finner sjel va anföraren passande äfven för sig och försäkrar, satt det var just denna ofrivilliga rörelse, som förmådde honom, att vid ett annat tililälle tillsäga bemälde gardist att icke bruka sabeln utan befalloing. En officer af bögre grad åberopads en rapport om händelsen, den han mottagit åtta dagar efter händelsen, och vid närmare efterräkning befinnes, att det bordt heta 8 veckor. Sjelfva OfverStåthållaren, Hr GeneralMajoren Möllerhjelm, behöfver lång betänketid och tillgång till protokollerna i malet, för att kunna utsäga de ordres, han gifvit befälhafvaren, ech huruvida han anbefalit denne att acbruka truppena eller bugga in; ech Kongl. fotgardets officerare och manskap kunna icke erinra sig, huruvida en postering vid tillfället fanns uppställd på Malmtorgsgaten. Detta och mycket annat finner läsaren uppdagadt i följande berättelse, som likväl angår blott en enda scen af den förlidna sommarens märkvärdig atilldragelser. Undersöknirgen, uti hvilken Häradshöfding Hoffstedt blifvit förordnad till ektor, teg sin början den 3 sistlidne Januari, då Fahejunkaren Stoltenburg, befälhafvare för dem patru:l, af hvilken Weeenberg och Ullström skola hafva blifvit öfverfallne, insiällde sig jemte silt manskap, som, med undantag af gardisten wid Lifsqvadronen J4 2 Holm, hvilken blifvit permitterad till Norrige, bestod af: gardisterne 4 22 Anders Hallberg, JA 23 Petter Magnusson, JM 531 Olef Agren, M 36 Eric Lindberg, och JM 64 Petter Nilson Frank vid Lifsqvadronen; kerporalerne JM 16 K. A. Almqvist, och 47 39 C. ÅA. Rickenberg, samt gardisterre M 47 ÅAnmders Holm, JM 31 Johen Hansson, 2 36 P. W. Bergström, och AM 51 Matbizs Sandbe:g vid Hr Öfverstlöjtnvantes Baron Cederst:öms sqradron. Under åberopande af sin till ÖfverStåthållareEmbetet ingifne klagoskrift, sflade Svarfvaren Wedenberg följande berätte!se. Den 24 Juli sistlidet år hade Wedenberg, i egenskap af bisiltare uti Svarfvare Embetet här i staden. öfvervarit ett qvartessammanträde hos A!derman Almqvist, i dess hemsist å Norra Smedjegaten. Då Wedenberg, jemte de andre vid stmmanträdet närvarande persener, ämnade aflägsna sig derif.åa, kade de fått böra buller på gatan, kvilket föranlåtit dem att någon stund qwarstador, mem som det snart blifvit tyst ech stilla, bade Wedenberg i sällskap med Ridman Wallen, Notarien Mzezende!gren och Svarfvarne Ui!st:öm, Norzus och Aurel! aflägsnat sig för att begifva sig till sina hemvist i Staden och å Södermsim. De hade gått framåt Norra Smedjegstan och Jaeobs cränd nedåt Malmtorgsgatan. Dit anlind bade Wedenberg sett 45 personer stående vid ändan af gatan, der en posterirg af andra lifgardet, uppstäl!d emellam Castenhofsech Dervelska huset, hindrat dem att gå fram till Gustaf Adols torg. Då denna postering, som varit så marstark, att den uppf,lit hela gatans bredd emellan nämrde S:ne hus och haft fronten vänd uppåt Malmtorgsgatan, äf en vägrat Wedenberg och bans sällskap att gå from öfver terget, samt den officer eller undercfiicer, som haft befäl öfver posterisgen, derora tillsperd, uppgirvit alt det var Öfverste Boije. som gif.it ordres till gatans spärrning, så bade Wedenberg begärt att få tala vid Öfsersten, som med en batsljon af avdra lifgardet haft sin plats på nämnde torp: men pesteringsbefälhafvaren, som genis! bortgätt för att härom tillsäga öfversten, hade knavpt hunnit aflägsna sig 40 steg förr än den if. ågsvarande patrutea kommit ifrån Jacobserärd i stark tref ridande utför Malmtorgsgatan, hvars heia biedd upptagils af patrullen. Då Wedenberg varschtef detta, hade han, som tillika med Rådman Walcn varit stående invid börnet af Dovelska huset, til sagt em der posterad gardist att släppa dem fram, hest han nu borde se, att, i annat fall, hans öde skulle blifve, liksom deras, att or:kullridas; men, i stälbt att efterkomma desra begäran, bade gardisten svarat, såsom orden föllo: Djeflar i min själ, kerl, em ni här slipper frama, gfamt dervid tinike, för stt hindra dem att gå fram, stött gevärskolfsen 2:ne fgårger emot Pövelska husets mur med sådan häftighet, stt märken derefier å mu:en äncu skulle vara synliga. Useder det kavaileripatrullen. uten att göre halt, fortsatt ridten med gfamma bäftighet in bland folket, hade Wedereherg, som, för att skydda Ridman Wallen, ställt sig framför horom, erhå!lit en mängd hugg å ryggen, enligt hvad Wedenberg trodde, dels af sablar dels af sporrar, så att en ny svart klädesfrack, som han då hade på sig, blifvit alldeles förstörd. Sedan infanteriposterirgen genom kavalleripatrulens bäftiga framfart blifvit sprängd, hade Wederberg och Woallen tagit sin tillflykt till Davelska busets rortnisch, dit de blifvit efterföjde af kavaleripatrullen, bvars tögra