Aftonbladet – 20 juli 1839, sida 2

rande specifik uppgift om tillverkningarnes tilller aftagande för hvarje serskildt handtrerk. Skäsen må dock kunna antagas, att de bandiverk, m ännu äro skyddade genom införselsförbud, 1 Imänhet hvarken äro bätre lottage ciler tillegnat g en bögre grad af konstfärdighet, än de, för byilka t sådant skydd upplört. Bland dessa todnare, sam Itså nu bafva at; täfla med utländska tillverkninar, räknas bleckslagare-, bokbindare-, handskmaare-, Haltlmakare-, Sadelmakarsoch Skomakareandtverken, hvilka, långt ifrån att genom den ppnade konkurrenser, hafva blifvit tillbakasatte, stridigt mer än de flesta i kovstskicklighet förofrat sig. — Så vidt sf arbetarnes antal samt beppet af den för röte!sen till Kronan utgående evibniag för öfrigt kan dömas, synes ock, bkasom ved fabrikerna visats vara ferhållacdet, handtvereriernas tillväxt på det hela vara ostridig, erär amfåällta antalet af kandtverkare och idkare, jemte eras betjening under åren 42390 till 4837 ökats -ån 24,320 till 26,523 och bevillningssumman från 08 857 Rdr till 434,461 Rdr 31tsk. (Bil. Litt. D). Lemnas nu äfven åsido de resulta!er, som ef ofciella handlingar kunna hemtas, rörande förhålandet med serskilda näringar och slöjder, som juta hägn af prohibitiva tull lagar, jemförda med lem, som deraf varit i saknad, framsiår dock, vid emnad uppmärksamhet å handelsrörelsens resultaer under den tid, som förflutit sedan friare grundatser för handeln blefvo gällande, eit factum, som ned fog må kunna antagas såsom verkan endast if det sålunda förändrade systemet och som till ;fverflöd må finnas, bestyrka den vigt i statshushållningen, som dessa grundsatser bör tilläggas. Detta fecium är att finna uti den betydiiga tillväxt, som afsätiningen utrikes af Svenska jernyerksoch skogs-produkter vunnit sedan den period inträdt, då ett friare fält öppnades för varuvexliagen med utlandet, Af bifogade tabell, Lit. E., inhemtas neml., att skeppningen af rikets förnämsta export-vara; Stånejern, som under den långvariga tiden af restriktiva bandels-lagar, till omfånget varit nära stationär eler vunnit blott ringa tillökning, under åren 1925—1838, i medeltal räknadt för hvarje period af ny Tull-texa, uppgått från 35356,443 till 450,247 Skeppund, samt af Präder likaledes under samma tid från 490.073 till 382,047 Tolfter. Det må ock finnas vara en nödvändig följd ef ett rationelt tulsystem, hvarmed åsyftas cn ostörd utveckling af ala handelsgrenar, som naturligen el:er under en f.i konkurrens kunna bestå, att i samma mån, som ett land öppnar sin egen marknad för andra länders produkter, det skall finna ökad afsättning af sina egna; och ostridigt är äfven derföre, att likssom, å ena sidan, en återgång, rå sätt en del näringsoch slöjde-idkare yrka, till mera prohibitiva tul!-lagar, står i uppenbar strid med landets förnämsta produktionsoch bandels-iatressen, å andra sidan, en yttesligare utveckling af det frisre systemet äfven måste åt dessa intressena bereda ökade fördelar. Med hänsigt till dessa samfelita förhållanden, och i öfverensstämmelse med de åsigter, som i detta ämne hos Riksens Ständer vid sedneste riksmöten i allmänhet gjort sig gällande, hafva kommitterade, såsom hufvudgrund för Tulltaxe-förslaget, ensett sig böra antaga em oinskränkt handelsfrihet, så att förbud mot någon varas ineller ultförsel icke må äga rum. Hvad angår tullafyifternas bes:ämmande, så och då grunderna för irkommande varors tullbeskattning i flera hänseenden skilja sig från dem, hvarpå ulförs !s-af,ifterna hvila, böra kommite:ade redovisa sina åsigter serskildt för hvardera. — Beträffande införsels-tullen är det nödigt att betrakta ämnet icke blott från en stats-ekonomisk, men äfvea fråa ea administrativ synpunkt. Alla länders erfarenhet torde hafva bekräftat, att tulager endest i den måna kunna handhafvas, fom tullbestämmelserna stå i ett efpassadt förkållande till den möjliga vinsten, eller äfventyret af deres öfverträdande. Detta åter berer dels af lokal-ns mer eller mindre beqvämligbet för bevaksingens utöfrande, dels af de financiela tillgångarae för orguniserandet af denna bevakning. Det ligger i sir kens natur, alt ju mindre gynnande dessa omständigheter äro, och ju ringare, i förbållande till befolkning och konsumtion, ett lands tuliintägt är, destomiadre är en restiiktif tullagstiftving verkställbar. I et lard sådant som Englen1, der tullinkomsten medgifver ett förvaltningsars!ag, uppgående, det för accizadminigra:ionen oberäknadt, till nära fyra gånger så mycket som Sveriges kela tulluspbörd, må det vara att påräkna, det tullförvaltningen, äfven med höga afgifter, kan, om icke absolut, dock approximatift fylla sin bestämmelse. Men detta är icke aliestädes förhållandet. Det gifves för afgiftsbestämmelserre en na:uriig gräns, i hvarje land och i hsarje tivskifte olika, efier de olika förhållanden, som i förberörde afseenden sig förete. Med den tingare befolkning, som Sverige äger, och i följd deraf jemö elsovis mindre tu!luppbörd, är det, mera än. i de flesta länder, nödigt att så jemnka tullafgifte:ne, att icke, för möjligheten stt kontrollera deras utgörarde, förvaltningskostnaden kommer i för stort missförbållande ti!l revenuen. Kommitterade hafva under sådan :änsigg antagit tjugufem procent ef varuvärdet såsom maximum för tulldestämmelserna å inkommande varor. Dock bafra för artiklarne Socker, Tobak och villkorligt äfvea för Win på faslager emstäsadigbeter förekemmit, som försnledt kommitterade att dem från sagde bestämningsgrund undantega; och få kemmitterade för meotiverna dertill i underdånighet åberopa åtföljande protokoll. För att i öfrigt tillförlitligare kunna pröfva samt med erforderlig enhet och kensequens bestämma afgifternas relativa belopp, kafva utur angifne syn punkter och förnämligast med hänsigt till hvarje varas produktivitet eller arbetsvärdet af dess åter: stående färädling, kommitterade uppställt fölande klasifikation af de i tulltaxan förekommande handelsvaror, nemi: a Föremål för vaconskap och skön konst; såsom Böcker, musikalier, målningar, med flere, hvilke utan undantag ansetts böra vara tullfria. b Ädla metaller och sådana dyrbarare ämnen som i verldshandeln eta at mera fixt och allmän lika gällande värde; nämligen: oarbetadt Guld oc! Silfver, Plxtina, Juveler, äkta perlor och koralle a mynt; sem likaledes ansetts böra vara full ria. oo KF ÖR Se Re as ss a ch ss oo Pe.