Aftonbladet – 20 juli 1839, sida 1

UTRIKES. RÄTTEGÅNGEN INFÖR FRANSKA PÄRS KAMMAREN. Det intressantaste i denna rättegång, sed: sjelfva förhören slutat, är onekligen generalprc kuratorns påstående mot de anklagade och de motstycke, Barbess advokat:, Aragos, försvar: tal för sin klient. Vi meddela till en börja den forstnämndes. Hr Franck-Carre yttrade: Min2 Herrar Pärer! Om det finns en känsle som i våra dagar är gemensam för alia väl da nade själar; om det finns en tanka, som me lika styrka beherrskar alla upplysta sinnen, s ken man säga, ait det är aktningen för la garna och oviljan öfver allå handlingar, hvar igenom de uppenbart kränkas; de: är i del fasta och ståndaktiga viljan, att emot alla upp rätthålla lagarnes oinskränkta välde, som del allmänna instinkten söker ett slags motvigt mo meningarnas stridigheter och mot begreppen rörlighet. Midt i de partiers sköte, som vis sig mest fientliga emot styrelsen, finns inge man af något politiskt värde, som icke inser att då man försöker att bryta lagarnas välde trotsar man icke allenast det straff de ålägga utan bereder sig äfven att i allmänna opinio nen undergå en oundviklig dom, och om nå gras skicklighet övar sig på att öfverändakasta de liberala inrättningarna, genom missbru ket af de rättigheter, de:sa betrygga och för. svara, litsa de åtminstone respektera deras yt tersta gränser. eEndast med detta vilkor kan ett parti, hvil. ket det än må vara, i Frankrike bibehålla nä. gon rörlighet och?lif, hvaremot det icke finn: något, som ej tillintetgör sig sjelft, i det ögonblick det upphör att framställa sig under skenet af en opinion, som uttryckes och försvaras på laglig väg. . ; ,Hvaraf kommer det då, mine Herrar, att, i trots af denna allmänna sinnesstämning, hvari tankan på samhällets framsteg och önskan för ordningens bibehållande på en ging innefattas, vi likväl nödgats se det allmänna lugnet oförmodadt stördt genom dessa blodiga anfall, som röja det förmätna hoppet, att komma lagarnas myndighet att svigta under styrkans blinda makt ?4 . pHvilken är denna dystra fiendtlighet, som jäser midt i samhällets sköte och förtär sig i långvariga bemödanden, stt påtvinga det en dag af strider och sorger? Denna rättegång har br:gt den i dagen: hon har visat E , mine Herrar, tillvaron af en föga talrik, men glödande och beslutsam sekt, inför hvars ögon alla dessa fastställda rättigheter bvila endast på orättvisan och usurpationen, en sekt, som oupphörli t och utan förbebåll fördömer de borgerliga och politiska institutionerna, och som sjelf förklarar sig i krigstillstind mot all laglig myndighet. Brytande alia band, som fästa dem vil samfundet, fii.öga sig desse oordningens och ansrkiens missionärer sjelfve från alla pligter mot fäderne-landet och mot sine u edborgare; til och med de förbindelser, som den ena menniskan äger till den andra, återhålla dem icke. då fråga är om deras extravaganta och brottsliga teoriers seger. Alt organisera det inbördes kriget, att omkring sig u: pväcka de våldsammaste och förbatiigaste passiv: er, alt med vapnen störa en fredlig folkmängds lug-, att sprida sorg cech förskräctelse inom familjerna att inom några timmar på våra gator gjula mer, blod, än de vanliga brotten på ett år gjuta öfa ver hela Frankrikes gränser; allt detta kostadem ingenting, allt detta hejdar dem icke eh ler är i stånd att afväpna deras raseri. Deratro är 1 deras ögon nog att frikänna dem, ocs deras djerfhet nog att hedra dem. När deh offentliga makten kufvat dem, när rättvisan fordrar dem till räkensk:p för deras brott, förn dölja de hvarken sin tanka, sitt ändamål ellesin handling. Om de förklara sig icke i stånr! af eller skyldige till någon förhatlig gerningd vid hvars berättelse den allmänna känslan uppröres af ovilja, så är det derföre, att det ges skändligheter, som det icke går an, att söka offentligt bermantla; men de vilja för öfrigt anderhandla, med landet, såsom makt mot makt. och såsom soldater, slagne i en ordnad batalj, iberopa de krigets rättigheter och olyckans anspråk. I sanning, mine Herrar, då en embetsman inför en dumstol hör dylika anspråk göras, frågar ban sig sjelf, huru det är möjligt, sttfj de på fullt allvar kunna framställas och att nenniskor finnas, som, sedan de på sådant sätt trotsat sitt lands styrelse och lagar, -sedan de sölat sis i sina medborgares brod. erkänna sin