Aftonbladet – 19 juli 1839, sida 2

Jatt det vunnit iramgang; men sadant förslaget Inu är, förekommer ej rimligt, att det af SiänI derne antages, emedan derigerom blott den ena Istalsmaktens välde skulle ökas, utan någon motI vigt till fördel för den andra; ty om ständerna lsammarträda hvart femte år, elier litet derutJöfver, är af föga inflytande, i jemförelse med Juppoffringen af deras motionsrätt, som nu åtminstone är öppen vid alla slags riksdagar. Vidare skall förekomma det förslag, att Kojnungen må äga vidgadt utrymme i utöfningen af sin rätt, att förlägga riksdag utom hufvudIstaden. Ehuru helsosamt detta för vissa afsigter möjligen kunde blifva, kan nästan med visshet förutsättas, att detta förslag skall, utan att vinna många sympatier, komma att förfalla. . Jemväl är förslag beredt, att förlänga tiden för riksdags hållande till sex månader, och att Konungen ej skulle äga, att den förlänga mera än två månader derutöfver; men som med detta förslag är förenadt ett annat, eller det, att Ständerne ej skulle få åtskiljas förr än efter sex månaders sammanvaro, med mindre Konungen dertill lemnar samtycke, är ej tänkbart, att förslaget vinner bifall. Någon egentlig förändring af nationalrepresentationen är ej i fråga att vid den blifvande riksdagen definitilft afgöras, om man ej derföre vill räkna en föreslagen ytterligare inympning på borgareståndet af manufakturister och fabriksidkare på landet. Att borgsreståndet, med dess hittills uttalade tänkesätt, skulle ibland sig intaga just sine egna förmenta vedersakare, är ej att vänta. Den under förra riksdagen så ryktbar blifne 72 G. regeriugsformen kommer äfven vid den följande under pröfning. Ehuru tillägget, som nu är i fråga, eller att Riksems Ständers rätt, att genom Banken utgifva sedlar, som för mynt i riket gälla skola,, borde begränsas af vilkoret, så länge berörde sedlar ef Banken med silfver inlösasu, synes både enkelt och billigt, såsom förutsättande en med rättighet föremad skyldighet och en sporre för Ständernpe, att l uppehålla myntvärdet, frukta vi likväl, att de föregående experimenterne med ifrågavarande grundlagsparagraf så uppskrämt representationen, att hvarje tillägg eller jemkning deruti förkastas. I betraktande af det sätt, på hvilka både desse och de öfrige förslagen till grundlagsförändringar tillkommit eller genom ofta de mest hårdragne propositioner till voteringeml inom förstärkt konstitutionsutskott, och att de mest motsatta åsigter gjort sig gällande om ordningen, huru försleg till grundlagsförändringar skola rätteligen framstå, är snarast att förmoda, att hela det från förra riksdagen bvilande arbete till gruodlagarnes skarfning och lappninog helt och hållet raseras, i boppet, att mågot bättre måtte kunna bearbetas. Detta hopp ensamt bör vara tillräckligt motiv för representationen, att med största neggrannbet tillvägagå vid valet af sitt konstitntionsutskott — en delegation, som grurdlagen med skäl tillerkänner första rummet — paen som i sednare tider förlorat myeket af sin värdighet. Det visade likväl något 2f sin styrka just genom sin sista åtgärd vid förra riksdagen, och mången torde ännu vara i den tro, att Nationen står till detta Utskott i förbindelse derföre, alt riksmötet ändtligen fick ett slut, i stället att gerom en längre fortsättning återtage flere redan fattade beslut; men om KonstitutionsUtskottet alltid förutsätter ett vigtigt värf, har det kommande detta i högre grad än något af sina föregångare. KonstitutionsUtskottet bar till sitt första åliggande, att granska StatsRådets protokoller, för att derigenem urskilja, ora någon af Komungens rådgifvare handlat emot Regeringsfermens tydliga föreskrift, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf och af andra gällande lagar, eller underlitit att göra föreställningar emot sådana öfverträdelser, eller, genom fördöljande af någon upplysning, dem vållat och befrämjat; om StatsRådets ledamöter samfällt, en eller flere uti deras rådslag öfver allmänna mått och steg, iakttagit rikets sannskyldiga nytta, och om alla Statssekreterarne med oväld, nit, skicklighet ceh drift deras förtroende-embeten utöfvat. Dervid torde sjelfmant uppmärksamheten komma att fästas på åtskilliga mot slutet af förra riksdagen vidtaona recerinosheslut. såsom t. ex. förklaran dat MMM KL MD HJMJkmHJ— Mn