Aftonbladet – 18 juli 1839, sida 2

VN 5 DB a VV HN AA OA att förvänta, återstår att tilise, bvad inom sjeltva representationen, med eller utan anledning deraf, kan komma under öfverläggning. (Forts. följer). — En Insändare i Statstidningen för i går, i en artikel med rubrik: Om charte sigillate afgiften, så vidt den angår köpeoch fastebref, ahåller före,e att cköpe och fastebref icacke skulle beläggas med högre stämpladt p2pper än andra dokumerter, som för domstol sföretes eller derifrån emanera., Att fylla den lucka, som derigenom skulle uppkomma i Statsverkets påräknade intrader, håller han före, att det vore abilligare, att en lämplig charta sigilalata blefve påtryckt eller bilagd hvarje konalributionssedel, i mån af de utskylders belopp, aför hvilka den skattdragande blifvit debitearad.s Methoden vore åtminstone vigares; det kan man ej neka, och innefattade ewt slags ny anrättning åt Svenska folket, deri sjelfva utskylderna kunde anses såsom såfvel cch charta sigillatan såsom ett slags kryddor ofvanpå dem, eller såsom lök på laxena Huru smakligt det kunde blifva eller huru billigt det kunde falla sig, torde få afgöras vid nästa riksdag. — Dagligt Allehanda för i dag har kommenterat några delar af artikeln: Horoskop för nästa riksdag, i vårt Tisdagsblad, och förmenar, att både förre Bonde-talmannen Longberg och Sekreteraren, Häradshöfdingen Bergström, genom sista riksdag, mistat hågen att vidare åtaga sig dessa befattningar. Deremot påminner Dagl. Allehanda, att Reg. ju har asin Strindlund, till talman, och att till vice talman finnas flera pröfvade ämnen, såsom en Jan Bengtsson, Insulin, m. fl. — Allehanda tyckes häri ej hafva så orätt; och författaren till horoskopet hade. ej bordt förbigå ledamöter af så ckända tänkesätt. Till Sekreterare spår Allehanda Häradshöfdingen Hultberg, hvilket icke heller låter otroligt, helst Bond-sekreteraren ju, utom protokollsföringen, tillika har ett slags polismästarebefattning i Ståndet, fastän denna i så målto afviker från polismästare-sysslan i Stockholm, att den förra egentligen skall afse att bålla Ståndet vid grundlagen, hvilken deremot icke gör den sednare mycket bekymmer — Red. har att förebrå sig en glömska, då vi hittills förbigått att nämna något om den musikaliska soire, som Tyrolersångarne Hr Daburger med sällskap gåfvo i Djurgårdskyrkan sistl. Måndags afton. Stockholmsboerne hafva redan förut hört flere af desse s. k. natursångare, bland hvilka de, som sednast uppträdde på Stora Börssalen voro flera till antalet; för öfrigt erbjuda dessa sånger, när man hört några af dem, icke någonting egentligt nytt i ästetiskt hänseende. Egentligen utmärkte sig här Hr Daburgers röst, som har en sällsynt omfattning och är en mycket god och stark has. Men ufi det som man skulle kunna kalla det artistiska bos en Tyrolersångare, nemligen ackompanjemangerna med ziltra, echo, mungigor, jodlande, hvisslande, smackande med läpparna, spelande på en näfverbit m. m. öfverträffade r Daburger allt hvad vi förut hört i den vägen: han är med ett ord en verklig avirtvos på kam och giga. Hans spelpå mungigor, af hvilka han omhytte med en mängd olika, var i sitt slag nästan lika förvånande, som Professor Vimmercatis exsekution på mandolin, om läsaren minnes detsamma; Fru Daburger körmade echo förträffligt, och spelet på näfverbiten tror jeg hade kunnat höras en hel fjeråingsväg, och skulle kanske låta mest melodiskt på en hel jerdingsvägs afstånd. Vi äro öfvertygade, att lere icke utan nöje skulle höra dessa sångare om igen. — Hr Gautier, som alla åren under sitt vistande bärstädes visat mycken Jiberslitet och illgifvenbet för ungdomen, hade härom ds gen nbjudit alla barnen vid Prins Carls inrättning Södermalm, att se en af hans representatiover. På hemvägen, då barnen marcherade ledvis, mötte de H. M. Konusgen, som bebagade tanna och tala några ord till dem. — Från Upsala skrifves, att en ny brurnrsnrättning med artificiella vatten koromit till tånd utapför staden nära det så kallade Ekundshof. Vatteet skall vara godt, och drivarne deraf talrika ända till 70 narcarar Är