Aftonbladet – 17 juli 1839, sida 3

anse omöjlig i vårt civiliserade tidehvarf. En man af låg härkoms!, som i Schwerinska landet förvärfvat sig ett riddaregods, hade, såsom man förmodade, för ett grymt och våldsamt uppförande mot sina underhafvande biifvit förvist landet. Ehuru omständigheterna härvid icke voro officielt kända, talades likväl om att han icke varit utan förvållande till fleres död, samt slutligen att han skall !egt några drängar, att i skogen lägga sig i försåt för presten i orten, och missbandta honom. Då ban derefter sökte åter få inkomma i Preussiska landet, afslogs bans begäran helt och hållet. Derefter köpte han sig et riddaregods i Mecklenburg Strelitz, der han bö jade husera på ett lika barbariskt sätt. Patrimonialdomaren och profossen voro hans dagliga sällskap och med synnerlig förkärlek såg man honom sjelf uträtta den sednares befattning. Ovan vid en dylik behandling, började folket blifva uppstudsigt i synnerhet som de, då godsherrns grundsatis var att bringa dem derbän, att deras bädd skulle biifva strå och deras föda potatesskal, knappt voro i stånd att förskaffa sig lifsuppehälle. Derföre hade det redan för ett år sedan kommit så längt, att domaren då han skulle afbysa några torpare för uppstudsighet, råkade i stor fara och sedermera icke vågade visa sig utan ait vara ceskortersd af gensdarmer. Mot slutet af sist. Juni månad såg sig godsets. inspektor plötsligen öfverfallen och misshandlad at några karlar, samt erfor på efterfrågan, att det varit godsegaren som legt dem, för att prygla, och till och med slå ibjel inspektoren. Han vände sig derpå till sin herre med föreställningar, men denne grep till käppen och misshandiade honom ytterligare. Då sammankallar ban godsets underhafvande och förklarar dem sin afsigt att hämnas, och då ham derpå öfverföll godsegaren, uppmun.trade de honom allesamman och deltogo sjelfve i anfallet. Då de således nästan piskat lifvet ur deras hatade herre, lade de honom på en bädd, bröto upp källare och wvistkus och inbjödo hela byn att med ett muntert kalas fira dagen. Sedan vinet börjat göra sin verkan, utbröt det länge återhållna hatet till raseri, nu begyntes en scen som öfvergår all beskrifning. An marterade man godsegaren med skäror och glasbitar, än sönderpiskades han med spön, och hvarje akt beledsagades med hån och begabbelse af det närvarande byfolket. Först klockan 2 om natten afled han efter tolf fulla timmars marter. Under denna tilldragelse höll man informatorn i huset och barnen inneslutna och bevakade i en kammare, och genom utställde vakter hade man tryggat sig mot hvarje öfverrumpling. Alla byens innevånare hade deltagit i misshandlingen på det ingen skulle vara oskyldig och ingen ensam egentlige mördaren. nnu flera timmar efter gerningens fullbordande varade larmet och jubelropen, men först följande dagen blef denna händelse bekant i trakten genom frun och barnen samt informatorn. Inspektoren, som åtminstone gilvit första signalen till mordscenen, fängslades och godset besaties af 40 gensdar mer. Vid den mördades begrafning måste man begagna sig af folk från andra byar, ty de som lydde under godset nekade stt bidraga till likots förande till jorden; så långt hade hatet gått. — Om tätta ursprunget till Schillers bekanta tragedi. Die Räubern, hvilket på så olika sätt blifvit framstäldt, berättar en tysk tidning följande, som skall blifvit meddeladt af en person, som sje!f hört detsamma vid en middag bos friherrinnan v. Dalberg, på dess slott Herrnsheim: Friherre von Daiberg, sedermera furst Primasg, svåger till detta fruntimmer, gick en gång vilse bland ruinerna i närheten af sin stamborg Dalberg mellan Wallhausen och Kurznacb, och sammanträffade dervid med er misstänkt person, som kom honom till mötes. Han fixerade honom, tilltalade honom barskt, frågade honom hvad ban hade der att göra, och, då mannen begynte darra, grep han bonem. Denne föll till hans fötter och bad em nåd, samt förde bonom till ett underjordiskt hvalf, som han öppnade och deruti en gammsl man låg, fängslad i bojor. Benne gubbe var enkel till en lastfull man af hög familj, som då vistades i Mainz, men nu är utgången, och bvilken man på detta sätt hållit den gamle inspärrad. Fribh. von Dalberg angef händelsen i Mainz, der saken likväl icke erhöll offent!ighet. Den brettslige hötls dock flere år i fängelse, och onkeln blef insatt i besittning af sin egendom. Då begge Friherrarne von Dalberg, så väl den äldre brodern, hertigens af Dablberg far, som furst Primas, blefvo bekante med Schiller, den förre genom sitt intendentskop öfver Manheimska teatern, den sednare genom sitt intresse för tyska litteraturen, meddelade de denna händelse åt den store drameatiske författaren. Schiller kar naturligtvis omskapat händelserna och namnen. LM RER BEFPFARERS SERVE Rättels rv: I artikeln om den Geijerska Stugan (A 159 d. 42 Juli) har, sid. 2, sp. 4, rad. 47, det tryckfel ingmugit sis, att allt står i stället för vet. Meningen bör således vara: