Aftonbladet – 16 juli 1839, sida 3

eller Beckman, enligt hved samtlige Konurgens beallningshafvande anmält, ej kunuat anträffas, Cj eller upplysning om hans vistelseort erhållas, har Slottsrätten den 5 innevarande månad derom un-, Jerrättat Aktor, som dervid förklarade, att ham vore beredd, när som helst, afgifva slutpäståenden målet, hvad sem angick de öfrige tilitalade, samt derföre anböll, att kallelse å dem måtte till on annan dag utfärdas, äfvensom att till samma tid uppysning måtte af Öfverståthållareembetet för polisirenden begäras, buruvida Sjömansen Hassel ännu iterkommit från Stockbolm, samt att, om så Vore, ifvem ban måtte till inställelse vid samma tillfälle allas. Slottsrätten underrättade derpå Aktor, att san ägde för det uppgifee ändamålet afvakta serskild kallelse, hvilken likväl icke ännu lärer vara utfärdad. —— — Angående den förut omnämnde jernbäraen Petter Claösson, som hade angifvit sig för mordbrand vid Uddby qvarnar (se Aftonbladet för len 41 denses), lärer nu vidare blifvit upplyst, att anm ne dager före sitt häktande ieställt sig i något rusigt tillstånd vid Stadshuset, hvarest han inträffat tvenne polis-uppsyningsmän och hos dem snträget anhållit att blifva arresterad, samt då, till rund härför, uppgifvit, att han lefde så illa med sin hustru, att han ansåg sig förtjena arrest. Dessa kunde icke bevilja hans anhällan, emedan de icke ansågo lbonom så drucken, att han derför borde träda i häkte, men deremet tyckte honom vara itet rubbad till sinnes. Om Uddby qvarnar nämnde han då intet ord. — I Lördags förevar uti Södra KämnersRätten . Poismålet emot Uppsyningsmännenr Forssberg och Fröberg, tilltalade för handklåfvars påskrufvande å Glasmästare-lärlingen Rydabl, hvarvid förekom emot Forssberg, att han vid arresteringstil!fället hade låtit vaktkarlen Hågelberg framtaga handklåfvarne och med tillbjelp af Fröberg satt dem på Rydahl, under yttrande, att om han ville bekänna, skulle han slippa dem; men Rydahl hade nekat för den angifna stölden, samt dervid yttrat sig något uppstudsigt. Imedlertid fick Rydahl sitta med dem till fram på aftonen, då han började att skrika och jemra sig, hvarföre Vaktmästaren Kihlström, med biträde af någon annan, hade lossat på skrufvarne. Målet blef denna dagen ej afgjordt. — Med afseende på en i ME 4138 för d. 17 Juni intagen netis om en märklig rättegång, angående en hustrus, R.. påstående, att af sin man, med hvilken hon på 22 år ej sammanlefvat, bekomma att årligt urderbåll, har Red. fått sig tillstäldt det i målet förda protnkoll, och anser sig förbunden atuw derur meddela följande af kärande parten deruti uppgifna och för henne mildrande uppgifter. Käranden, så förmäla dessa uppgifter, bade, keilt ung, ingått äktenskap med R. Båda voro fattiga, men med den skilnad, att hustruas medellöshet var ingen obekant, hvaremot hon före äktenskapet var alldeles okunnig om mannens. Nöd och brist hade likväl icke förminskat hustruns uppmärksamhet, då mannen sjelf i huset införde vännen B., som lemnade makarne understöd och tillbjöd hustrun stora presenter, dem hon på mannens befellning måste emottaga. Det goda förhållandet gick slutligen så långt, att mar öfverenskom, det hustru R. skulle flytta till vännen B., för att sköta dennes hushåll. Mannen R. njöt efter detta arrangemang betydliga understöd och tjenster af vännen B., var dess dagliza gäst och symtes väl belåten med en ställning, den han sjelf på allt sätt favoriserat. Imedlertid yrkade både hustrun och vännen B., att R., som skulle sökt sin ersättning på annat båll, mätte tillåta hustrun skiljas, för ett gifta sig med B., efter hvilken bon kunde påräkna en pension. Men dertill vägrade R enständigt, förmodligen, säger kärarden, emedan han fruktade, att derigenom gå miste om de fördelar han ägde af B. Sedan numera R. kommit i bättre vilkor, mer hustrun, med flera barn, saknade alla tillgångar, ansåg hon det så mycket billigare, att R. lemnade henne något understöd, som han från början till slut, skulle hafva föraniedt hennes olyckliga belägenhet, bindrat hense att ingå äktenskap, hvarigerem hon och barnen efter B:s död lemnades oförsörjda, samt sjelf emot henne begått samma fel, som hon af omständigheterna och mannens eget vållande blifvit förledd att begå mot honom. T AA WIRE AVES RAY TT VERY