Aftonbladet – 15 juli 1839, sida 3

LAN DSORTS-NYHETER. Fahlun den 44 Juli. Vid den nyss slutad marknaden i Mora var afgången på säd så liflig att sista dagen intet mera fanns till köps. D: kontenta priset var för Råg 46 a 46: 24, Korn 14 å 44: 24, Hafre 9: 24 Rgs pr tunna. Såsom nå: gonmting glädjande berättas, att bränvin ej der varit till salu och att intet tecken till dryckenskar observerats. Det ser ut, sora denna aflägsna markpad i schöne Rariteten snart nog kan mäta sig med de andra i riket. Den var i år, likasom förlidet år, besökt af den här bosatte Galanteri-handlaren. hvilken i år bättre dokumenterat sig än i fjol, dö ban, af försummelse i detta afseende, fick packa in förtid. Afven förevisades der en liten mariometts. teater, hvars ägare skall lockat till sig många tolfskillingar. (T. f. St. K. L.) Fahlun den 41 Juli. Onsdagen den 3 Juli införpassades af länsmannen Grönstedt, till härvarande länshäkte en med Norskt pass försedd masspersen, vid namn J. P. Andersson tillika med hustru och 2 barn, samt med pass från Gef2 försed. de enkan Anna Greta Svan från Kopparbarget, äfversom 2:me passlöse manspersoner, hvaraf den ene kallar sig J. F. Jönsson eller Engvall, men rätteligea skall heta Palm och den azdra Gustaf Svan, hvilka alla varit i ett sällskap, ech under föregifvande att vara Lappar, med ett af sådane icke sällan brukligt, om icke hotande, åtminstone prejande tiggeri besvärat äfven ifrån allmänga landsvägen aflägset beende allmoge. Detta sällskap bade dessutom Måndagen den 4 dennes kommit till Gunnar Anders Andersson i Solfvarbo ech St. Tuna och begärt samt fått löfte ligga der öfver natten. Då de varit färdiga att lägga sig, uppkom slagsmål emellan Andersser och Jönsson, som sedan folk tillkommit slutades efter att Jönsson tillfegat Andersson 2:ne knifstyng i ansigtet, ett å halsen och et! större sår i högra axeln samt ett i ryggen, deraj Andersson blef qvarliggande på gården, men Jöns. sen tillika med enkan Svan och Gustaf van begåfve sig genast åt skogen, ech då 2:ne karlar gåt efter för att få dem tillbaka, hade de hotats med knifvar, så att karlarne måst vända om. — Andersson ech Jönssom blefvo, i anledrming af de sår de