lig liten boudoir, bländande af siden och guld. Den hade blifvit från det första till det minsta fabricerad på några veckor, hvilket verkligen förefaller bra förvånande. Hvarom skall jag vidare orda, om dessa tallösa kautschuksfabrikater, hvilka smånigom intränga sig i nästan hvarje gren af ekonomien, om dessa fina tageltyger, som genom sina bjerta färger och sin glans rivalisera med sidenet, om pappersbrukens små, prydliga lyxartiklar, deras målade brefpapper, deras pressade bokinbindningar, deras imiterade filigramsarbeten, om toilettens doftande bijouxa, om den lilla taskspelaren, med de hvälfvande ögonen, de rörliga läpparne, de snusförnuftiga knyckningarna på nacken, ett litet mekaniskt mirakel, som af tillverkaren kallas barnleksak, men i sjelfva verket är det mindre än mycket annat, som roar gammalt foik, om dessa förträffliga peruker, med genombruten botten och håret upplagdt i papillotter uti ordentligt benade rutor öfver hela hufvudet, perfektionnerade till den grad, att, enligt fabrikantens påstående, man numera lika gerna skulle kunna födas skallot Itill verlden, eller om dessa icke mindre kuriösa små jmahogonyskåp, hvari herrar tandläkare pvisa sina tändera åt publiken, och hvilka tänder! hvita som alabaster, hårda att bita jern med, och, för att begagna ett omdöme i detta mål af baronen ech kommendören Berzelius, ,vida varaktigare än de naturligalk Och man måste medgifva det, om man vill vara opartisk, naturliga tänder, liksom naturlig chevelure, hvad är det för plotter mot hvad vi sjelfva fabricera, vil Och skulle jag t. ex. börja skrifva om boktryckerikonstens praktalster, hvaraf expositionen, jemte allt annat, äger profver i rikt mått, så toge det aldrig ända. Boktrycket har på de aldra sista tiderna gjort verkligen förvånande framsteg, och man drager i betänkande vid betraktandet af de produktioner, som med tillbjelp af det så kallade congrevetrycket och det till så hög grad uppdrifna ormamentsträsnittet numera utgå från pressarna, om man icke skall kalla det för verklig skön konst. De upplagor af evangelierna och några andra böcker, som här äro att skåda, med i pergamentsskriftsmaneret utsirade och brokigt tryckta tnitialer, förgyllda och försilfrade titlar, i purpur, azur eller andra bjerta färger utmålade culs de lampea, o. m. d. äro väl i sitt slag det fullkomligaste, man kan prestera. I allmänhet har för det ornerade boktrycket medeltidens munkskriftsmaner vunnit mycket insteg. Men Eransoserne hafva tillegnat sig detta på samma sätt, som en mängd öfriga egenheter från medeltiden, nemligen så, alt de endast bibehållit det verkligen vackra och äfven i afseende på detta icke blindt imitera, utan först med en nyare tids finare simak förägla detsamma, för att så framställa det med förökadt värde och intresse. Hit må hänföras åtskilliga utmärkta träsnittsarbeten, hvilka, eharu visserligen mera tillhörande de sköna konsternas område, här fått en plats sig inrymd vid sidan af de typografiska alstren. Vidare! — men tilläfventyrs har den benägne läsaren redan funnit denna lista tillräckligt lång, och jag slutar den så gerna bär, som annorstädes. Jag skulle för öfrigt icke kunna uttömma den, ty min vederbörliga katalog, som endast innehåller namnen på de exponerande, med högst knapphändigt tillägg af hvars och ens produktioner, är likväl en liten respektabel okavvolym i fint tryck om 236 sidor. Som ni finner, skulle detta blifva så långt, att det kunde råka bli långtrådigt, något, hvarifrån den milde Guden nu och i all tid oss nådeligelbevare! Orv. Odd. Ås —— — Enligt uppgift i Norska bladen, har, unJan fannsaettan Ci hahareece unnahåll I PChrictian