Aftonbladet – 13 juli 1839, sida 3

Lew ullintcie HICIE SVA ML MIT DIC PI SIS te Den för närvarande exposition i cChamp; Elyste:x uppbyggda lokalen är en ofanitig pektr angel af A857 mötes längd och 82 bredd, ett meilentigsg at np en eukel men siakfull dd grlglaslön tr gs hela lingsiden utål och fem s: i Lvilba dersta särskillt prunkar ined den allestö varande tretörgade faran. Det an:es geming utomordentligt att decns visl dazar hunnit biilva fördig från ny första bjelkarne uppsattes, och Lhkväl bygger man i Paris ål kiltist fortere än t. ex. 1 de: sära Stuckboln. Kosmnma bäriör uppgår fill ilera hundratusentals frines, jag tror man vill bekänna, och det blir väl hädanefter nidvåndigt, alt man tänker på uppförandet en ging för alla af en byggnad, sum kan stå för beständigt cebh icke sasom bittilis varit fellet, efier lustbarhelens slut är dömd ait åter ned:agas. Vid inträdandet i denua imposanta lokal, befiasner men sig först uti ett stort galleri, som sträcker sig längs bigg nipgens heia fosad; detta atleri delar sig på bredden i 7 bredvid Lver ndra utspringande salar, hvartill ytterligare höra några selnare upp imrade bakgårdar och förvaringsrum. De chkai salarna äro hvar för sig på längden skurna I flere eller förre gator, billade genom de i reguliera rader uppställd fabrisaterna; för öbigt vppt i äfven sila väggarna, ända uppiut Ja gångerna man skåder an lyx och konst, blir man ovilkorligen til cen arad förvillad, att man icke vet skall vända sig och hvar men shall Jag har önskat, att jag genom nigon ufe bar svartkonst med c:önderslagna kyrvlfemster, bögra ögat al en vipa och venla ögat af en: varg kunnat uppväcka nmågon hedersgubbe ar the fordna Greker, Romare eller Ejypuecr, r all bjuda hvsom frin arm och föra honom hit att se sig litet omkring I den nya vårt sohels indostii redan skapat och uf gen arbetar på alt ytterligare blida och full komna. Jag föreställer mia med hvlika besynnerliga käoslor den föriöffise menuen thule stryka sig om sitt sillver:körg och med hvika stora ögon han skulle vända sig omkring på. sina sandaler. Jag förmodar, ett ifall dit 40. re sjeliva fadren Cice:o, ben icke med ala na o:dsvep och heta sin satoxi: Ornala skulle hjelpa sig undan från alt eckänne, det i Te dessa slöjdernas och det mekaniska upplinningssmilets under, ligger en civilisation af helt snpan och större betydelse, än den som fa bragte Egyptens pyramider elier der bredbenia kolossen på Rbodus. Jag skulle söga till honvm: kärel det der att bygga jettelika barns ligheter af sendsten, det må vara en konst, men titia på och sög mig, om icke denna Hila fifliga inrättning, som våfver dig svart sogdt af sig sjölf ett stycke rmantel så fort du higner klippa ullen åt den al dina fårbjurdar, om ej den sndå är en smula kontigarel Ni har ene lagt förträffliga vägar, men säg mig, bar ni ock:å kunn:t skapa dessa tfrustende springare af jern, sådana som dessa små modelier utviso, dem mar spänner för sma va n.r och rullar så ff med cn dagsresas fart I tinmen? Jeg bar, för at gå till mindre saker, all shining för det der etiusbiska krutinakoregodset, an quoriehbsbinetiers stolthet och prydning, mer pebaga åskåda detta Sevres porsetanl är nimästare ait göra det efter? Eiler, för ett taga exen pel al något ännu obetydugare, kan du för bricera dig en simpelknappaål, sow denna, at kröppa ibop din toga, en simpel vuhb, som devrca, att slå ihop ett par biäder åt dig? Jag fruktar, att ere Vulbkaner cch Micervor hi vid leg behöfva sättas i lärs! j ; j j ; j i Det är icke härmed min mening, stt nedsi ta eller förtala den gel: historiens hilor hvar td har sic, och dot kan ick föråldrade som cli brett, ett äcn nya går bamom henne Men det glives menniskur, haru of vår egen tid, för bvilsa nögel och rostflickar inneböra ett pocsiivt värde, och hvilka derföre predika om de gawles civilisation, icke blott den andliga men äfven Gen miierieilz, såsom någonting icka allsnast fulikomi jåäknas der jemngod:, utan vida ädlare och bögre än Yv För detta slegs folk är en monohtb-ohelsk snillrikere än en ångmarchin, c katekomberö na äro nylligsre än en väderqvarn. Om å ee na sidan det vore en orättvisa mot antikens nationer att icke lerona dem öfrig en förtjenst för deras sekler, är det å den ardra en rågot. för massiv mot det tidehvarf, hvari vi lefve, ait ens i ifrågsvarande fall anställa någon jomförelse mellan fordom och nu. Det enads, som kan förklara denna sednare owvättvisa, hvilkex för öfrigt icke är så sällsynt, är act de pers ner, dem den kommer tilt list, icke riktig! skuile veta hvarom de talr, att de scott saherca på något för långt håll och för mycket ika rasket, eller att deras respoktive pransk blickar halkat litet för lält-innigt deröfver. De periodiska industricxpositionern?, braral frenska