Aftonbladet – 13 juli 1839, sida 2

tånden angår, så är det väl svårt alt deröit a förkand fala något omdöme; men det är like väl sannolikt, att den kommer att till större :!elen utgöras al nya sujailer. En såden Rikstag, som den sist öfverståudne, bidrager krafigt ati, åtminstons bos kompetitorer inom Borsareveh Bousdestånden, akyla bågan att delaga uti en ny sawmsnkomst. Hvad man ock orde kunna framställa: såsom trusarikel är, att samma mån all unpus af de maktågande från högsta till ligsta treppeteget uteblifver, den bos Svensien, då han ej retas, vanliga fieguian skall vålla en likgiltighet för watens uting, som för Regeringens icteresse aldrig kan blifva ofördelsktig. Skulle åter spår visa sig till oro i lägret eller att msaskteas orsamar, af egen eller andras ingifvelse, söka att verka på opinionen, hva:till minga utvägar strafföst kunna bexsgnas, gifves derigenom åt sinneza en spänning — en väckelse vill eftersinning i förtid, som, om förhillanderna med de förra Riksdagarne tazas till eftersyn, då alltil kommit för sent eller sedan Riksdagens teagens börjat göra sig bekant och det visat siz, huru mycket man missräknat sig, utan att någen rättelse kunnat äga rum. Med ett ord: det är ej rådligt att väcka lajoaset; ty det sufver ej, det slumrar blott. Af Baondeoch Burgarestindet äro dessutom flere af döden bortryckte, andre förflyttade. Med ett ord: om Stockholm och Götheborg undartagss, för hvilka det är att förmada, att de förut hegagnade ombuden åter upptrida, lära inom Burgareståndet ganska få gamla bekantskaper förnyrs. Inom Bondesiåndet mihända torde da fleste af sista uppsättningen aterkomma. Utan all äga biskopsögon lärer iogen uti horoskopet kunna skids, huru med valen inom Presteståndet månde komma att tillgi. I fråga om Stieppare och Styrmän 3 det snart under tockling komminde Riksdagsakeppet torde valet falla sig ganska sv i vissa, men lätt i anira delar. Sålunda iärer ingen anledring kurna eppsökas för ett tvifvel, att Bar:kofullmästigen Longherg skuile förbigås att nämnas till Bondeståindets Talman, serdeles sedan numera det antagits såsom axiom, stt en sådan nomination är alldeles oberoende f den fordom så nödvändig ensedde qvalitetem att han först af sitt stind väljes till Riksdagsmar. Sedan förre tice T.lmasnen Jun JonssoB, Vare sig nu att han tröttnat vid sitt stånds miångåriga förtroende eller af annan orsat. från sitt stindiga fullmäktigskap i Riksgäldskontoret cch osfbrutna vistande i Siockbolm, öfvergått till det enskilda lifvet, är ock troligt, att den mera tomina hedersplatsen, alt vara vice Tzalman, kan fÅila på Ilaos Jonssons från Etfshorgs lin lott; men dexna plats är ock af mindre vigt. Återstår all söka en Sekreterare för Bordeståndet — kanhända det mest maktpåligdande, så väl för Stårdet, som det allmänna, i betraktande af det irflytsede derne, med verkeligt städ af Grundlagsrne, kan på ftåndet utöfva. Möjligtvis blir bans värf lästarå nu än tillförene, sedan sadane män som Nils Manson och Anders Danielsson äro berta, och må hända bar Hr Bergström ännu ej förloret hagen at än en gång taga till rodret, om tjenlige understyrmän sättas Lenom tili biträde. Om Justitieborgmästaren i Stockholm icke igde mera än vanligt mått af kraft, tålamod och fyndighet, skulle det tyckes, att isyvterhet sista riksdagens mödor och äfventyr mvd bade gamla stammen ech, såsom Herr Burgmwästaren uti sin afskedehäölsning till borga:eståndet uttryckte sig, de unga qvistarne, som på ädel stam blifvit inympade, borde afskiäcka honom ait än en gång intaga talmansstuler; men Herr Ullberg är Nerrlänning, besitter all sina landsI mäns medfödda ihärdigbet, bar i 30 år följt borgareståndet och derunder osfbrutet innebaft af detsamma bonom uppdragne förtroendebefattvingar, blef med talmunstlubhan i handen, från alt vara borgmistsre i en af de mindre emistäderna, upphöjd till förste magist:iatspersonen i Stockholm, efter alt mång2 år förut hafva gjort det på sin tid lika uvanhga steget, att, utan att tillhöra hufvudstaden, å borgareståndets vägnar inträda uti Riksgäldskontorets förvaltnirg, och öljde i många år sisom sekreterare Friherre Mannerheim på dess slippriga bara såsom Rikets Ständers Justitie orsbudsman. Tryggt kan således pistås, att Hr Uliberg är det fullmogpasie falmansämne för borgsreståndet Sverige äger, och lika säkert är, att han, som tillika besitter förmågan att acslå spiken på hufvudet, i det yttersta äger förmågan att aföra klubbann. Om åren mäktat böja hans kropp, synas de ieke hafva verkat på hans sinnen, som ännu bibehålla sim förra styrka. Det är således icke omöjligt alt riksdagstrumpeten ännu en gång kan locka den gamle veteranen upp i ledet, och kommer han en gång dit, frånträder ban nog ej första platsen. Med Hr Ullberg intråffar också det egna, att, ehuru det syntes som borgareståndet vid förra riksdagen ofta råkade i koliision med cin talman, kan det nästen tacas för al