Aftonbladet – 13 juli 1839, sida 2

OD SD vete aDet tillhör bristerna uti vårt statsskick, aut under det ofia sexåriga uppehållet emellan bvarje Riksdag tryckpressen nödgas att syssel-!g välta sig minsre med tidens frågor än da gens, hvaraf fö:j:r, att de förra till stor dell: wåste lemnas ubearbetade, medan de sednare li taga hela uppmärksambeten i anspråk. Ver-h kan är, att de vigligaste samhällsfrågor kunnaS förekomma vid Riksdagarne, utan a:t opinio-s! noen på förband hunnit utbildas, ett förhållan-g de, i värt lund så mycket skadligare, som k blutt en fjerdedel al representationen är sjeifIv 8 y skiulven. Om något vekligen grundligt vid Riksdagarne skulle kunna uträltas, fordrades således, alt alla de, hvilka rsöjligen kunde ls! kbowma i fråga at väjas till repre-eatanters för de trenne ufrä!se stånden, i massa skalle si med oafbruten uppmärksamhet följa allmänna d ärendernas gang emellsn Riksdagarne, för att, ti när lotien kastadss, alla vara lika beredde attt frautäda såsom lagstiftare, och mäta sig med ls den ftjerdedel af representationen, som till storn del bitvit uppannnad uti Riksdagstaktikensd alla konstgrepp. v Ingen är som icke önskar, a!t vårt represer.tationssält och iiksdagsväsende vore annor-M lunda ån det är; men äfven med dess närvalå rande skick kunde mer än sum sker åstadkomlu nas, om förtroendet vore större dels emellan) d de begge statsinalterne Regering och Ständer,! och dels hos folket till desse sedneare. Stän-k den? äro likväl, och utan afseende på stanx,l! 1 sjellva verket folkets ombud och skula äfven lz erkännas och irespetsteras såsom sådane, så snari li de derför riktigt erkänna sig sjellve, och icke,lv såsom med många af dem nu ofta är häadellt sen, visa sig snarare så:om fo kets motståndare, deriill förledde at den falska tron, att regerinsen hbehöfver hos dem ett stöd, hvilket hon avduck till slut endast kan finna och derföre måste söka hus nationen, nemligen genom dess ölvertygande, att den gemensamt utgör fö:enål för regeringens omtanka. Härtill fordras likväl mera än tilförsigten till regeutens personl:ghet. Uu en konstitutionel stat må den-. na vara aldiig så stor, den blir atltilotillräck4 4 sg åtminstone hos den mera upplysta detea af foiket, som lätt inser, att äfven en enväldig regent, en Cal XI, icke sjelf kan omfatta, om a ansvara för allt. Äfven Carl XI stod icke ensam. Han hade vid sin sida en Bengt Oxenstjerna, som ensam torde uppväga mängden a! sine eftert:ädare. Utom dess riknades till mona kens omgifning en Dablberg, tlans Wachtmeister, Ascheberg, Helwfelt, Lindschöld, m. fl. hvartill icke vår nu varande plantskola för stitsmän och krigare kan framikoffa vederlikar. Dick — ett horo-kop bör användas icke för alt kasta en blick tillbaka, uian för att deri skåda framat. Men om Ständerna skola äga folkets förtroende, måste de sättas i tillfalle att fö:väirfva det. Sådsnt som bruket bittills varit, hafva imeglertid äfven till L:gtima Riksdag valen a! representanter icke blifvit kbållna förr, än nära inpå tiden till riksdagens början. Oaekligen tones en stor brist deruti, att Riksdagsordnincen ingenting bestämdt derom stadgar. Elte Riksdogsordning:n lemnar fitt spel:um för Landshöfdingarie att, så sent eller så bittida dessa maktens organer för godt finna, eller få sig föreskrifvet, föranstalta om Riksdagsmanravalen för borgerskapet i städerna, utom Stockvolm, och för allmogen; hvarigenom lätt kan intröffa, stt slika val i ena länet förrättas ett helt år tidigare än i det andra. Huru orediga föreskrifierna härom äro, visas nogsamt genom sista riksdagsbeslutet, som, med begagnsnde af gammal for, kallar Rikets Stönder till sarmmanträde i bufvudstaden den 44 Januari 4840 med åläggande för vederbörande, att, utan serskild påminnelse och utan annan anledning än dem sålunda meddelade hallelsen, hbesörja, det valen till riksdagsmän, der sådane val äga rum, i I:glig ordning ech vid ansvar med all skyndsambet verkställas. Hvad härmed förstås med aall skyndsambeta, är svät att utröna. Efter orden hade väl Riksdagsmannavalen till den summeande Riksdagen bordt företagas oiörtöfvadt fier Riksåagsbeslutais utfärdasde och uppläsaude jå predikstolsrne; hvilket ägde rum rean år 1835, så mycket heldre, som det axrförde Rikstagsbeslutet uttryck!igen innehiller. -tt ingen annan kullelse bör eller får afvaktas. I verkställigseten å!er tages de upprepade orten i en alldeles motsatt mening, eller med iskttagande af aall långsambeta. Summen är. alt det ej lärer grundlagsenligt kunna någon menighet af Bergerskap eller allmoge betagas, att nu, om icke förr, i laglig ordning föranstalta om sina Riksdagsmannaval, ör stt giva cepresentanterna nedig beredelsetid, heldre än att såsom hittills skett, dermed dröja till sista sgonblicket, hvarigenom personer, hvilka, ut. surade med någre af de egenskaper representantkallet ovilkorligen fordrar, annars skulle kunnat detsamma sig åtaga, blifvit urståndsatie att motsvara sina medborgares förtroende. FT. ap rr