Aftonbladet – 13 juli 1839, sida 2

er annan anledning bordt komma på fri fot, ör att skaffa sig laga försvar, och deriblavd ifven, huruvida do korrektionisier, som vit uppsägningtiderna bordt lösgifvas, blifvit till frågade, om de velat begagna en sådan sin rätt ghet eller om de blifvit lemnade 1 okunnighet derom. Ancående de nedan omnämnde 409 manspersurmer, dem fångstyre!sen uppgifvit såsom i uppförandet palitlige, utski jer Justitiekansleren, att 27 tillhöra företa klassen, försvarslöse eller de för gröfre brott dömde, som böra antingen tösgifvas, då tillfälle för årstjenst eller närings fang för dem yppas, eller ock på längre eller kortare tid förpassas till hemorten eller annan ort, tili avilken sednare åtgärd fangst rel-en bordt känna sig Hppmand af tid-förkållandena, men att de äfrige 82 alla tillhörde de tre sista klasserna och saledes bordt dömas ej tiil korrekivnsinsen, utan till pionvierkorpsen, nemligen efter den 4 Juli 1834, ej på lävgre tid än 2, högst 4 år, samt slutligen, att 405 af of:anämnde fångar blifvit hållne till arbete utölver längsta tiden (4 å ) och några deribland ända till 20 år. Mesa anledning häraf hemstöller Justitiekansleren, att ofeannämnde 82 manspersoner, så fort de hefinnas bafva vistats vid korrektionsinrättningen 4 år, genast må, under nödiga försigtighetsnålt, lösgilfvas. Ubtäckande undersökningen vidare till alla örsvarslöse korrektiovnister, har Justitiekanpsle ren uppdsgat det märkliga förhiullande, att icke mindre än 854 manspersoner sedan 485356 vistats i korrektionsfängelset minst 3 ir, och således nu 2V, år deru öfver, samt alt 143 af dessa ej ens före deras ankvnst till fängelser blifvit med brott eller förseelser beträdde. At: alla dessa 851 fångar verkligen blifvit dömde till arbete före den 4 Novenber 1836, antager Justiliekansleren vara tydligt deraf, att de eljest eller efter denna tid bordt dömas till pionnierkorpsen. Den omständigheten, att ingen viss arbetstid är bestämd för qvinnor, som, i följt af försvarslöshet, insättas på korrektionshuset, samt alt derföre många af dem qvarstaduat vid korrektionsinrätinirgen flera ar, stundom hela lifstiden, har äfven fästat Justitiekanslerens uppmärksamhet, hvadan han bemstållt, dels att någon eftergift i tvångsarbetet mötte förunnas de qvionor, som, ulan att baflva begått n:got brott af giöfre art, ändock redan utöfver fyra år vistats vid korrektivm-intältningen, dels att Kongl. Msj:t mille förordna, get hädanefter mn eu qvinspesson, som ej tilihör 2:2, 53:e eller 4:e klasserna, måtte hallas till allmänt arbete längre tid, än 2 år, henne dack obetaget, att med fangstyrelsens minne under dessa år antaga årstjenst eller arbete, der tillfälle Uli sådant erbjudes. Slutligen beräknar Jastitieksnialeren, att om alla de sålunda klassificerade fangar, 4,105 tll antalet, blifvit i behörig ordning lö:-gifne, staten derigenom årligen besparat 66 014 R:dr 38 sk. B:ko. I afseende på sättet att verkställa lösgifvingen, finner Justitieksnsleren försigtigheten fordra, lösgifningen sker successift att, helst våreller sommartid, lösgifne förpassas till bestämd ort, med föreläggande, att inom förelagd tid sig der inställz, att någon utväg tll sysselsättning vid kronans arbete måtte beredas dem, fö bvilken ingen annan utväg finnes, samt att ålderstigne och b äcklige må få qvarstadna vi: arbetsinrättningarne, intill dess Konungens be fallningshafvande utredt, hvilken församling mi om dem draga förtrorg. sennnEs EAS HOPASKOP FÖR NHEN RI IFVÅNDE RIKS