Aftonbladet – 11 juli 1839, sida 3

till förbindring af de öfriga husens antändning, måste ganska mycket af lösörepersedlarne gilvas till spillo; Ladufogdens hustru mäste rädda sig och sitt, då vära framgåingna, sedermera födga barns lif, genom ett djerft språng utom ett fönster, som var mer är tre alnar högt ifrån jorden. Huru elden uppkommit vet man icke, men tror att en bjelke i muren blifvit genom någon omärkbar remna angripen. Herr Kaptenen Aug. Hahrs förlust kan väl icke ännu bestämmas; men går helt visst till några tusende Riksdalers värde och är så mycket mer kännbar, som hvarken husbyggnaden, eller lösöregodset voro brandförsäkrade, och Hr Kaptenen således ieke kan i brandstodsväg äga några anspråk och icke eller, såsom en för ett par år sedan hit till orten anländ främling, hafva nog mänga, på så kort tid förvärfvade vänner och bekanta, som af sådan anledning egna åt bonom ett närmare deltagande i o!yckshändelsen. Ladufogden Daniel Persson, nyligen gift, hade ibop med sin hustru en för deras stånd icke ebetydlig lösegendom, hvilken de genom längvarig, trogen tjenast förvärfvat: men ehuru en större del blef bärgad, gick dock mycket förloradt, och lönen för flerårig sparsamhet och möda blef hastigt i aska lagd. — Drängon Fredrik Lundblad, i beväringsåren, var på excercismöte, och ingen han rädda något af hans tillhörigheter, — icke en gång det nyligen inköpta tyg till en ny beklädnad, så att han, vid sin hemkomst, icke fann något af sina tillhörigheter i behåll. . Drängen Truls Åkesson, som för några år sedan blef rånad, och då så illa skadad till sin syn och öfriga förmögenheter, att han blifvit bibehållen vid Ryedabls gård, mer såsom ett nådehjon, än som dräng för nyttans skuil, blef nu est nytt föremål för olyckan, genom förlust af större delen af de persedlar välgörenheten förunnat konom. Gossen Calle, som, väckt af den förqväfvande rökem, blef de andras lifs räddare, kan icke rädda sina, för en fattig yngling oumbärliga, persedlar. Då min egen känsla drifver mig till denna anmälan, sker det under förhoppning, att flera tidningsläsare skola häraf uppväckas till att lemna förenämnde brandskadade något bidrag. Nog veta vi, gode läsare, om de många olycksbändelser af dylik beskaffenhet, som i de sednare åren blifvit inom vårt land anmälte till ömt behjertande; men kära du, detta är något nytt: fastän du kbulpit många andra, så äro de nu skadsde icke härmed bhulpne. Jag vill tro, att om du har något att ännu våga på ditt nöje vid mågon ledig stund, du då skall med välvilja ihågkomma de här omnämnda, hvilkas midsommearsnöjen uppgingo i rök, så att när man annorstädes uppreste majstänger, man här måste släcka på de ända till dess rykande ruinerna. Om något bidrag till de brandskadade adresseras till undertecknad, skall det efter föreskrift, eller i saknad deraf, efter bästa öfvertygelse, utdelas och i detta blad redovisas. Adressen är Sölvitsborg och Gammalstorp. I Juni månad 1839. H. Morin, Kyrkoherde.