Lord Brougbam med sarkastisk ton. Nå väl Mylords, för att dermed förbinda min ädle vän, vill jag då säga: Biskoparnes bänk, på hvilkas uppmaning jag vidrörde denna sak, har af nitisk omsorg för menighetens goda seder ädelmodigt uppoffrat alla sina personliga comforts, (Skratt) och till denna dagens diskussion skickat två hela representanter af sin högvördiga korporation. (Skratt.) Jag, hvilken, som bekant är, hyser för biskoparne den djupaste högaktning, (Skratt) en bögaktning, hvari jag på intet sätt ger efter för min ädle vän här midt emot. — (Markis Salisbury: cJa, jag känner det.p) (Skratt.) — aJag hade visserligen gerna sett, att alla de sex och tjugu högvördigste i dag varit på sin bänk, ty jag är öfvertygad, att då frågan är om en ölbill, skulle de ailesammans hafva röstat för densamma. (Skratt.) Man har sagt, att Underhuset bordt taga initiativen till en sådan åtgärd. Nå väl, jag väntade i flera månader, men det andra Huset rörde sig icke. Skulle då vi derföre lögga händerna i kors? Om Underhuset försummar sin pligt, skulle vi äfven derföre försumma vår? Biskopen af Chichester anmärkte, stt de hög vördigste prelaterne, hvilkas frånvaro så ohöfligt tadlades, varit sysselsatte i Husets serskilda kommittcer, från kl. 9 om morgonen till kl. 7 om aftonen. Lord Brougham: Verkeligen!, Billen antogs, som bekant är. BELGIEN. Tvistigheterna om byn Martelanges afträdande till Holland eller qvarblifvande under Belgiskt välde äro på långt när icke slutade, utan torde möjligtvis kunna föra, om ej till uppenbara fiendtligheter, åtminstone till vidlyftiga skriftvexlingar och till försoningens fördröjande mellan båda staterna. Till följe af ryktet, att man ville med våld bemäktiga sig orten, grepo invånarne till vapen och satte sig i försvarsstånd. Garnisonerna i Littich och Namur har midnattstid fått befallning att marchera till Luxemburgska området, och Preussiska garnisonen i fästningen påstås hafva utryckt, för att med våld bemäktiga sig Martelange. Exaltationen är åter allmän i nästan hela Belgien. POLEN. Åter en politisk rättegång och en möngd domar till Siberiskt slafveri, egerxdomskonfliskationer o. d. Den revolutionära propagandany har, enligt det officiella Polska bladet, naturligtvis åter varit framme och auppviglat diverse personer, besynnerligen studerande och unga embetsmän, att stifta ett aPolskt national-förbund,, hvilket åsyftade den bestående regeringsformens omstörtning. Cheferne dömdes af krigsrätt (ehuru de NB icke voro militärer); och riksståthållaren, fursten af Warschau, har bekräftat utslagen. De förnämste, en Gustaf Ehrenberg och en Alex. Wenzyk, äro dömde till degradering, till förvisning till Siberien på behaglig tid, med sirängt arbete, och till förlust af all egendom. Sedan graderas straffen för de öfrige brottslingarne, till degradering, konfiskation och Siberien, med strängt arbete på viss tid, kolonisering ete. Endast få hafva sluppit utan förlust af egendom och tvångsarbete i Siberien. Furst ståthållaren har dessutom, på egen hand, dömt några mindre hrottslige, dem domstolen skonat, och som däsit förbjudna böcker,, abört Ehrenbergs och Wenzyks utveckling af förbundets principery, adelat demokratiska tänkesätt. lofva hålla hemligt, att de hört chefernas föreläsningar o. s. v. Dessa brott har fursten ståthållaren belagt med fästningsstraff: — Detta är förmodligen den wbestående regeringsiormen,, som de brottslige varit förmätne nog att vilja omstörta! ORIENTEN. Den 8 Juni utkom i Konstantinopel Sultanens krigsasanifest emot Mehemed Ali, hvarigenom denne, äfvensom hans son Ibrabim, förklaras förlustige alla sina embeten och värdigheter och Befiz Pascha utnämnes till hens efterträdare i Ståthållareskapet öfver Egypten. Några vilja nu påstå, alt Sultanens sjukdom endast varit en dikt, uppfunnen, för att slippa de Europeiska diplomaternes råd och föreställ ningar. Han anses bafva börjat kriget i stället att afbida Wehemeds anfall, hvilket, som mean väl kunde förutse, ej skulle linge uteblifva, endast för att slippa Rysslands bistånd, emedan detta, till följe af traktaten i Chunkiar