af Regeringsgatan och Jakobsgränd; i F. BASTMANS i huinde Kontor till 2 sk. Banko raden. Utdelning kl. 6 e. m. —— ———— 0 lig tryckfrihet i jemförelse med det närvara de tillståndet. Vi, sade talaren, befinna oss året 1839, i en period af reaktion, som knapj tillåter en förstulen suck efter rätt i fråga o tryckfrihet, som anser em erinran om Tysklanc befrielsekrig, asnart sagdta för en förbrytels Makten har imedlertid uttalat sitt ord; och un der detta maktord måste man böja sig och de tiilåter blott en fortsatt invändning mot de belägringstillstånd, i hvilket Tyskland befinne sig. Detta belägringstillstånd komme en anna: deputerad, Welcker i en af honom anmäld mo tion att fullständigt utveckla; föremålet för ta larens motion vore vida iaskränktare; han vil le blott tala om badiska pressen. Han vili undersöka, hvilka medel statsförfattningen lem nade vid handen, för att mot allt för godtyck liga inskränkningar skydda frihetens enda pal ladium, pressen. År 4834, en glänspunkt Badens historia, hade regeringen föregått andr: med ett hedrande föredöme och gilvit en la; angående pressens frihet, hvarigenom bidisk: folkets myndighet erkändes. Di öppnades ci hänryekande utsigt och tryckfriheten dref herr. liga blommor och frukt. Om än missbruk in uväffade, så vore de likväl af den art, som ell. srig kunna skiljas från frihetens bruk. Blot någon gång indrogs en journal, oftare på grund af vederbörandes öfverdrifua nit om föröfvad ofog. Icke det skadliga i tryckfriheten haze i Baden föranledt dess undergång, utan de misshagliga; ingenting är misshagligare än scnningen. Det var sanningen man genom förbundsdagens dom öfver vår tryckfrihetsleg ville undertrycka. Det var ett mord utan all ursäkt sf nödvändigheten. Vid de bedröfliga förhandlingarne i kammaren 1833 rörande tryckfrihetslagens störtande, stannade man i det slut, att regeringen väl kunnat provisoriskt modificera denna lag, men att till en definitif modifikation kamrarnes bifall, och således ett nytt förslag erfordrades. Regeringen uppgaf då, alt tryckfrihetslagen ägde luckor, och försäkrade, att man ville vara betänkt på deras fyllande. På denna försäkran Jade kammaren kommissionens vida mer fordrande betänkande ad acta. Regeringen hade ändock icke hållit sitt löfte. År 4833 förnyade kammaren, på deputeranden Welchers motion, silt beslut, men äfven detta förblef ouppfyldt. Inskränkningarne i tryckfribeten hade ökat sig, dels genom eensorernes oförstånd och illvilja, dels genom regeringens föreskrifter. På landtdagen 48537, upptog kammaren på v. Jtzsteins ivotion åter frågan om pressen och nadlade i protokollet en allvarlig begäran om tryckfrihetslagens full-! komnande; men åter utan ve:kan. Pressens tillstånd förblef tryckt och förtvinande såsom förut. Här öfvergick talaren till regeringens förfarande vid tryckfrihetslagens störtande och skildrar det såsom ogiltigt, emedan det uteslöt ständernas medverkan och sträckte sig längre än förbundsdagens beslut i Juni 41832 fordrade. Icke mot förbundsdagens beslut, utan mot regeringens åtgärder, ville talaren strida. Inhemska angelägenheter borde alls ieke underkastas censuren, elier åtminsto-e denna blifva i högsta grad mild. Den närvarande ceusuren gjorde sig skyldig till oerhörda missbruk. Den strök ut efter godtycke, efter ingifvelser af ogunst eller ynnest. Vidare recenserade talaren förbundsbeslutet med hänseende till censurluckorne och upptsgandet af berättelser om landständernas förhandlingar i utländska tidningar, anförde en mängd händelser, der det deputerades tal blifvit misshandladt af censurn, och anmälde, att han hade i handom stora paketer af bevis på censorernas erbarmlighet, förvändthet och illvilja, och yttrade, att en radikalreform af censurn vore nödvändig. Tryckrihet, sade han, och icke trycktvång är genom förbundslagen och konstitutionen försäkrad. I Wirtemberg hade ministern för utrikes ärenler försäkrat om censurens mildring, och taaren hoppades, att man i Baden skulle följa fterdömet. Men hvad skulle man göra, för tt afbjelpa den närvarande odrägliga busa ;en? D2 gamla protestationerna och bönerna unde kammaren ick2 upprepa, utan att göraj! ig löjlig. Besvär måste anföras, icke emot len närvarande frisinnade koaseljpresidenten,! om ingen del ägde i fordna tilldragelser, ickel mot individer, utan mot den af regeringen! isade missaktning för kammarens beslut och! jöner. En häremot riktad adress skulle medöra ett starkt moraliskt skydd. Att adresseni fven behöfde andra kammarens bifall, borde; eke hindra talaren från att föreslå den; depu-5 eradekammaren skulle säkert skänka den sitt: delade bifall (uthållande bifall). Sedan Hri