Aftonbladet – 6 juli 1839, sida 4

Under detta uppträde hade den nye gunst4 lingen, grefve Tott, i kraft af sin rättighet att!; avarje stund på dagen fuppvsktadrottningen,c okommit. Drottningen vände sig efter en lång stunds tystnad till båda herrarne. cOch nu Hr; Herrman Flemming,, sade hon, coch ni grefvell Tott, viljen J ännu inbilla mig, att ingen saml! mansvärjning är på färde? Skulle denne förrä-l. dare vågat föra ett sådant språk emot mig, om han ej hade anhängare, af hvilka han väntade sig trygghet? Mon jag skall visa honom, att hans hopp skall vara förgäfves. Hr Herrman Flemming, vid edert lifs ansvar lagar ni, att vakten i Stockholm är färdig, och utdelar skarpa skott till den. Så snart det minsta buller iböres, skall jag underrättas, och man skall få jse mig med svärdet i hand i spetsen för mina iknektar. Ni såg mig icke blekna då jag drogs Jupp ur sjön, jag ärnar icke eller blekna för salfvorna. Bud skall straxt skickas till Oland sefter tronlöiljaren. Han måste komma och försvara sig. Kan han rättfärdiga sig, är det väl, hvarom icke, så finnes här ännu en ättling f Gustaf I, hvars ätt bar lidit stora oförrätter, och som ganska väl förtjenar Sveriges ikrona. Härvid hvilade hennes blick med välbehag på grefve Tott. aMin allranådigaste drottning! utropade öferståthillaren med rörelse och kastade sig för ennes fötter; acvärdes eders majestät icke geinom någon öfverilning låta förleda sig till bloidiga mått och steg. Jag vågar mite hufvud, fatt ingen annan sammansvärjning fianes, än i Messeniernas förryekta hjernor. Kaektarne skall jag hålla i ordning, som eders majestät befallt, och med mitt lif ansvara för ers majestäts säkerhet. Men hvad hans furstliga nåde angår, så täcktes eders majestät besinna, att den upproriska skriften ej ännu på några dagar kan komma i hans händer, i fall den är afsänd; ity det var ju först i förrgårs afton, som Mes senius frågade efter titulaturen i kansliet. Jag är säker på, ett så snart ban får den i sina händer, så skickar han den till eders majestät. Eders majestäts vishet torde sjelf finna, att vi ej böre förhasta os; med nigot steg mot eders imajestäts köttsliga kusin, och den, som eder fhöga vishet har bevärdigat med den nåd, att en gång hära Sveriges krona.n aJag för min dety inföll grefve Tott, är också öfvertygad, att hans furstliga nåde är oiskyldig. Jog har vid alla tillfällen hört hans furstliga nåde aldrig yttra sig annat än medl djupaste devotion och vördnad om ers majeEstät. Jag är öfvertygad, att detia oväsende är ej annat än elt skrämskott. a Välan, gode herrar,, sade drottningen, med en viss stolthet, jag skall visa eder, att drottIming Christina är lika så litet rädd för skräm skott som J. Låtom oss hålla oss stilla nägra dagar, och se hvad nytt posten bringar oss till. Hifrån Oland. Men jag hör, att hofvet är samladt, låt audiensen börja.n i Fiygeldörrarne öppnades, och den proteiska ådroltningen syntes hafva undergått en helt ny metamorfos. Likasom ingen oro hade stört natitens lugn eller morgonens uppvaknande, stod. hon der med ett lugot majestät på sin panna och ett vänligt leende i sina drag. Den ena efter den andra af de inkomna tilltalades af henne med det intagande behag, som kanske. inger af Sveriges framarne regenter utom hon: och Gustaf HI ägt. Riksdrotset och rikskanslera bamötte hon så godt som med en dotterlig uppmärksamhet, förde dem sjelf till tabuäretterna, kallade dem sina vördige gubbar oeh Ssyttrala sin glädje att se deras helsa ännu tillåta dem egna sig åt rikets tjenst. Orden flöädade så väl, att de dystra och annars med Christina föga nöjda statsmännen ej kunde aninat är visa ett förtjust leende. Äfven den afskodstagande Bourdelots panna klarnade, då drottningen i de u:söktaste komplimenter tackade! AnonoA för all äen vård han tagit om hennes guelsa, och hviskande Yytteede sitt hopp, att jäsnart återse honom i ett skönare klimat. Flera! utläniska lärde voro äfven närvarande; drattningen inlät sig i samtal med dem, och utigveeklade sina kunskaper med det behag, att iYde hviskale sins imellan: cHon är ojemförlig. iStutligen vände hon sig till Stjernhjelm, åt ivilxen hon nyss beviljat en gratilikation. cHör min herr poet och filosof. sade hona, skälmakgugt hotande mad fingret, avar det artigt att säga till en drottning och dame, som ni gjorde härom dagen, att om jag rådde om stulen, rådde ni om att sälta er derpi?, aJag imenad2 ers majestät, svarade Stjernbjelm, artigt bugande, aatt den som vet sig aafva någon förtjenst, kan gerna stå och vänta, ihos ers majestät; ty han behöfver ej länge ävänta på att erhålla rättvisa., j cAllt kommer an på goda uttydare,, sade ädrottningen skrattande, och vände sig nu till ide öfriga af hofcirkela. Ingen var närvarande, som ei fick nåsot artist ard af drenttasnvsan