Uupga skrutt. Jag noppas ers imajesiat innemta närmare underrättelser om prinsen. a a Må görag, sade drottoingen. Men dy o lycklige författaren, som du kallar honor a, ha i aila fall skrifvit hufvudet af sig.x aMin allernåcigste drottninge, svåtsde Ebba förskräckt. eHvad vill du, alt jag skall görag, ropade drottnivgen, Det är icke jag, det är hela den högre adeln, som fordrar hans blod. Nog har jag sluppit drögligt från saken. Hen dem beskyller hin ju att hafva veist mörda prinsen, att hafva förlängt krigat, att förtrycka bönderna och alla Iutjliga uhyggligheter. Det är emot dem som kuten är r.klal ceh det förlåta de aldiig. Do ibercpa sig Sveriges lg mot upprorsstitare ceh belaviaro. Råäitvisan miste ha sin gång.d E eMen Eders Mojesiäta, svarade Ebba frimodigt, cär den, som har benådningens makt EN: band. Miue Gud bh vara Eiers Majestäts bjer-Å ta alt utöfva för mycken stränghet denna gånIgen. Det kunde åtlöj:s af ånger.a b a Tig!a sade drottvisgen, cÖrermoloch upp-å ror mise näps Jag kan ej förklara öppetk krig mo! de förnäma i riket. — Hjelp mig nu,; bästa Ebba, att få min codure litet i ordning;s jag vil ej inkalla nigon kammarfru, Kloctans slår sju och j-g måste begilva mig utiaudiens-k selen. J.g har ditkallat He Hereman Fleming.ch Ståthållaren inträdde oeh bagade sig djupti för drottringen, som iclsgit sia tron, Dei var ej na dea oroliga gvianan, som nyssk kastet sig i Ebbas famn; et strängt allvar, ettk jermbårdt trois hvilade på heunss panna. Nål Herr Herrmenda, yttrade hon allvarsamt, har Ni Er fånge hä:? Jag vill sjelf höra honom,f Ungderligt nog, att jag skulle få kurikep om sådana tillställningar från Lågon annan än Er,a sEders Majestät täcktes förlåtag, svarade Öf-E verståthållarem, Endast Gud sjelf kan veta alit hvsd i löndom förebafves.k Dermed gick han: ut efter fången. Arnold Messenius inträdde fängslad. Ett djupt bekymmer hvilade på hans panan3, men hans blick röjde mod och resignation. eVörrädarek, utbrast drottningen, adin slägt bar jag upplyft ur fingelsets djup och upphöjt till ära och enseende. Och nu lönar du mig med uppmaningar till uppror bland folket och föreök att förmå den, åt hvilken jag ämaat Sveriges krons,-till kögförräderi.a j aAilernådigste drottninga svarala Metseniur, uten att ell drog förindrides i hans ensigte;ki vel j gjurda jag allig. Ea sid. n tanke upp-f steg eldrig i acit böst Mea jig och Nerd med nig, :e siket på banden sf ia undergång, bi se de uppror, kvarlic Biers Majostät behagarki beskylla mig öfver sil i landet redo stt ut-l i byta, och jag ansåg min kyldighet sa Svenk medborgare vera ell förmå hans furstliga dåde er-Fl bjuda Ers Majestit sitt råd och h.tcäde, Snar riket föreärkes i strömmar af blod. Aldrig har I 128 Öpskat, ait fursten skuile glämima den ; nad ban ör Eders Mejetät skyldig. För andra, ej för min drottning, har Pg vernat honom.w aTig, ucling!s utropade drutiuingen häftigt uppretad. aMig, som bär kronan, tillhör tiketså ärd. Din skrift förtjorar döden. Sök a äl os Gud; ef mig har du ingen at väntan aJag är beretd, svarade fången, med lugg! kraft. aMen bör, o drottni eu döendes sistatl ord; de ärv profetiska, siger man, och d snar, arl hvad jag sagt skail uppfyllas. Doiter af Nordens största konung, hvad var riket då din fader föll för den rena läran, och hval är det nu? Då stodo Sveriges män, en för alaf och alla för en; nu tasar tvedrägten inom det arma landet, och bröder sti väpnade mot brö-k der. Då rådde gad fruktan och sedernas reahet, nu lättsionighet ceh förderf. Då bade Sveriges hbrora Mtillöckliga sxcuel att, om så kulle via, möra hem Europa. Du har förvandlat rikets guld fil bladguld och boirtslösat desz must och märg på disa gunstlingar och s,eklare. Din krona vacklar, rycker man den icke af ditt hufvud, så skall du anse dig tvunsen all nedlägga den. Följ då dina otygisdet böjslsers gycklande hägring, som komnut dig att glömma din höga bestämmelse, för att sökakf sti paradis i de södra lände na. Sedan första? ryhetsruset är förbi, skali du känna dig glömd och försktad. Man skall anse dig som en äf-5 ventyrerska. Bittert skall du sakna ditt fäder 4 neslend, och åtkommer du dit, skall hrvarjeg sjerta hafva kallvat för dig. och äfven der skalifl lu vara en främling. Dea krona du bortkastat Ry kall du åter gripa efter, men aldrig få den fia Christina bleknade vid detta cjesfva til fi Tennes hufvud sjönk tilibeka mot stol:armen, fä on tycktes vara nära en svimning. Ebbe Sparre framsp arg förskräckt; men med ent väf.ig ansträngning reste sig drottningen och; ade med sträng tögt: Ena sådan förbrytareska mädelse kan ej fläcka thronens m2j:stär. Förtis iocnom bort til sitt straff.n Messenius effördes. Vid ugåendet fästadeke NY v