Aftonbladet – 6 juli 1839, sida 2

Rn Sr Sn -. , er fruktade rival hsn lät mörda. Att han rån svinherde uppstligit WUll furste, tycktes väl risa, att han var en man ef mindre vanliga genskaper, men hans framgång får i synnerwet tillskrifvas gynnande omständigheter, hvaraf en visste draga nytta. Dessutom var ban en nan af mycket persoaligt mod, och denna eenskap underlåter aldrig att göra verkan på open, i synaerhet hos ett så vildt och ohyfssdt folk som Servierne. Då han nu fallit rån thronen, klagar hela Servien öfver hans begångna våldsamheter, och man är ense, om ut det slags anseende, hvari han stått i Europa, sisom sitt fäderneslands regeneretor, endast härrör från ett par främmande tidningar, hvilkas beröm han köpt sig. — Det är omöjligt, att. på det afståmd, hvari vi befiana oss från bändelsernas skådeplats, och de få kommunikationer det öfriga Europas äger med Servien, afgöra kvad som är sanning af !oforden eiler anklagelserna; men att han så utan motetind iunnat störtas från thronen, wiser åtminstone, ett han saknat alla sympathier hos sitt folk, och dessa förlorar man icke Btan eget förvållarde, Hvad som här skelt är likväl en verning, act ej obetingads antaga för ssnning hvd vitsa tidningar utbasuna om vissa fursiert stora egemskaper och förtjenster samt deras nationers förbiadelser till dem. Det vissa är att furst Miloach, då han uppsteg till sin höga värdigdighet, bvarken kunde läsa eller sbritva. STOCKHOLM den 6 Juli. D2 underrättelser, gårdagens utländska post medförde från Frankrike, lemna åt betraktaren af de politiska händelserna ett i hög grad intres.art bidrag till karakteristiken af det närvarande ögonblicket uti en del af det monarkiska Europa. Uii Paris, denna srillets smakens, nöjesas och den finare odlingens medelpuzkt, uti detta Paris, hvarest en lysande exposition af de fria konsternas utmärktaste alster och en annan af allt hvad industrien äger all erbjuda beqvämligt och lockande åt menniskornas mest förfinade behof, helt nyligen samtidig! syckts vittna, att freden och civilisationen i förening just nu der bära sina lyckligaste och mest gyllene frukter; uti detta samma Paris ser men nu, enligt hvad underrättelserna med gårdagsposten förmäla, Regeringen af farhåga föl den stora massan af sina egna undersitare den massa som med sina krafter och sit! erbete, utgör det yttersta och väsendtlig: verktyget för att skapa, utveckla och unge. håla all denna herrlighet, i detta ögonblict tvungen, att, likasom emot en fiende, heiästa er mängd platser midt uti sin egen hufvudstad; at inlägga stora förråder af ammunition i högvakterna, att igenmura fönster och inrätta ordent liga skottgluggar, likasom om en talrik fiendtli; belägringsarmå hvarje dag vore att vänta. Va tanka är ieke, att dessa försigtighetimått nume ra äro obehöfliga. Tvertom, det tyckes snara re, så som sakerna nu stå, alt de icke en gån blifva tillräckliga. Men hvilka slutsatser mai än må drsga ifrån ett så utomordentligt för hållande, så lärer i alls fall ingen neka, att de är ett ovanligt och eget faktum i verldhistori en. Väl hafva äfven förr härdelser funnits, d de befsallande på detta eller någo: dylkt sät måst försvara sig emot sina underlydandes hat eiler hämndkänsla, och till och med de nyast tiderna hafva företett sådana exempel, t. ex under de Österrikiska ockupstionerna af Italien eller det Ryska rensningssystemet i Polen. Me det har då merendels gällt eröfrade länder el ler provinser, der de eröfrande varit främlingar hvarföre säkterhetsmåtten och strängheten ocks vid sådana tillfällen ansetts naturligen nödvän diga. Här deremot, vi mena i Frankrike, sty ännu samma Regent, som för nio år sedan upp höjdes på tbronen på den stora massans arma! och det är samma folk, hvilket da byllade honor med en allmän förtjusning, emedan det hoppade att genom realiserandet af hans löften och d uttalade grundsatser se en försoning tillvägabrag mellan det ärftliga herrskareväldets princip cc ett verkligt rättstillstånd, det vill säga makter beroende af lagarna och af förtroendet hos natic nen, hvilka båda ting förut anselts såsom ni stan oförenliga. Hvad är då orsaken till de linom en så kort tid derefter uppkomna sjät ningen mellan regent och folk, och till de ytterliga bitterhet, som fipnes rådande hos de stora mängden? Den, som vill betrakta händelsernas gån; utan förutfattage fördomar, och icke envist fe resatt sig alt blunda för alla andra skål än deg som kunna tjena hans på förband uppgjord Isyftemål, kan icke blifva tveksam om svar I på densa fråga. I det hela kan man väl säg latt majoriteten af Franska folket vunnit för -Åeller intet genom den förändring, som skedde i Juli år 4830 eller åtminstone, att hela mal tens syftnieg är sådae, alt om den får gå s I gång obehindradt, sakerna inom kort äro til ILaAla Rå amma nnnkt sam de förut stodo. GS: