Aftonbladet – 3 juli 1839, sida 1

ide Kontor till 2 sk. Banko raden. Utdelning kl. 6 e. m. — ST STOCKHOLM den 3 Juli. — Statsrådet m. m. Friherre v. Schultzenheim har blifvit tillförordnad att, underiden åt H. E. Statsministern Frih. Stjerneld iuatill Iden 4 nästkommande Augusti beviljade tjenstlledighet, förvaita statsministersembetet för utrikes ärender. — OT. f. Statssekreteraren vid Ecklesiastikexpeditionen, Hr Doktorn och Biskopen Heurlin, har erhaliit sex veckors tjenstledighet, samt förste Expeditionssekreteraren Hr v. Baumgarten blifvit förordnad att nämnde Staissckreterareeebete under tiden förvalta. — En utländsk notabilitet, Markisen af Anglesea, har i går anländt till hufvudstaden. Denne markis har en hög plats i Engelska armåsen, och lärer redan i slaget vid Waterloo förlorat ena benet, samt har sedermera varit mycket med i den högre administrationen. Han gör nu med ett eget präktigt fartyg, en s. k. Pleasure-Yacht, en tur åt några ställer kring Östersjön, bland annat till Stockholm. REVY AF TIDNINGARNE. En författare i Freja, som alltid visat en ogement patriotisk fruktan för, att Englands politiska inflytande kunde komma att uppväga Rysslands, i afseende på herraväldet i Östersjön, har åter dragit i härnad emot frågan uma nederlagsfriheten vid Slitö hamn på Gottlaud, eller som ham kallar det, adet der Engelska transiteetablissementet vid Slitön. Med en verkligt rörande farhåga beckrifver han der, såsom ett giltigt skäl, hvarföre i första rummet Ryska regeringen förmodas hafva gjort remonsträtioner mot saken, och, i det andra rummet naturligtvis, Svenska regeringen bör afslå ane sökningen, att syftningen al en sådan nederlagsfrihet tydligen är, att der (vid Slitö) etill en hörjan få en Engelsk nederlagsplats i stort för smuggling på Ryska kusterna och i samamanhang dermed en militärisk station i krigsalfider för Englands kapare och eskadrarn. Frejaförfattaren kar derföre ej heller finna det mer aförmätet och Sveriges sjelfständighet förnäramande, att Ryssland vill hindra, än att Engaland. vill anlägga ett sådant etablissement på aSvensk betterx,; hvilket resonnemang ytterligare saltas och gifves sin behöriga vigt med följande tillägg: cVore Svenska regeringen känd aför verklig Svenskhes i sin politik, så skulle a8ock troligen ingen främmande makt tänkt apå, än mindre gjort försök, alt inom Sveriges cgränser få anlägga sådana etablissementer, och anågra remonstrationer och varningar (från Ryska kabinettet, om iskttagande af mera aSvenskhet!) skulle då ej kommit i fråga — —. Der kan man kalla att resonera följdriktigt, — och anspråkslöst! Ansökningen om nederlagsrätt för Slitö innefattar ingenting annat, än hvad som redan är de flesta större Svenska stapelstäderna och äfven några mindre, såsom Söderköping, beviljadt. Gottlanäs invånare af alla klasser, köpmän, hamdtverkare, prester och jordbrukare, tillsammans ett par tusen personer och ?V,:delar af de förmögnaste och anseddaste på ön, hafva begärt denna förmån; det är obestridligt och obestridt, att den skall i hög grad bidraga till dess ekonomiska uppbjelpande; men den bör dock, menar Frejaförfattaren, afslås; och hvarföre: jo, för det England, enligt hans mening, ämnar begagna den utill smugling i stort på Ryska kusterns — och att vilja hindra sådant, vore ju Osvenskt? Har då Ryssland ingen tullbevakning i sina egna hamnar? Eller hvad vore det väl, som i krigstid hindrade England, nu mera än då, att stationera en flotta i Slitö om den hade tillstånd dertill, eller om den saknade tilistånd, att taga sig det med våld om det förmådde, antingen Slitö har nederlagsrätt eller icke? Uti intetdera fallet bero de befarade vådorna af denna rättighets beviljande. Vi tvifle visst icke, att ju Engelska regeringen verkligen skulle önska, att äga Slitö och hela Gottland, likasom vår regering sannolikt skulle önska, att äga tillbaka Finland, Estland och Ingermanland m. m., som en gång tillhört Svenska kronans område; men deraf följer icke, måg om tLhasnmane havilianda oafva naÖgnt ELadt ol äl