SR 0 RE SD Mä Uri KEN EN OSTERRIKE. Bland gräns-jägarne på hela linien från Italien till Galizien skola en mängd arresteringar hafva förefallit, hvilka icke halt sin orsak i några af dem begångna tjenstefel. Det påstås tvertom, det man kommit ea plan på spåren, alt i hemlighet införa vapen och vapenfördt imnanskap i konungariket Polen. NEAPEL. Tillståndet på Scilien är i högsta grad bedräfligt och eländet är isynnerhet: utomordenttigt i provinsen Palermu. Bn resa i det inre af landet, serdeles från Palermo till Messina, är nästan omöjlig, i anseende till de många röfvarbanden, som göra trakten osäker. Om en embetsman är tvungen att i tjensteärenden färdas mellan dessa båda orter, maste patruller skickas före honom, talrika poster stationeras längs vägen och en stark eskurt åtfölja honom. Det tros, att konungen skall ärna, före den heta ärsttdens början, begifva sig till Palermo, åtföljd af polis-ministern, för att om möjligt aterställaordningen. Ryktet om en fullständig revolution, som skulle tafva utbrustit på ön, torde vara föranledt af de många rofoch mordhistorier, som dagligen höras derifrån. Revolution i Serbien. Den blodlösa insurrektionen i Serbien har sutat med furst Miloschs störtande. Enligt underrättelser från Belgrad, af den 40, 41 ech 42 Juni, hade undersökrmings-kommissionen med de fängslade iasurgenterne afgifrit sin berättelse, och verkligen förelagt bevis, att furst Milesch sjelf stiftat denna uppresning, för att göra sig till enväldig regent öfver Serbien. Kemmissionen föreslog, att angilva fursten hos de båda skyddsmaktterna, Ryssland och Porten, såsom förrädare mot det af dem sanktionerade och nyligen utfärdade orgasiska statutet, enligt hvilket Serbien skulle styras efter en kou stitutionell författning. Så snart detta beslut blef kändt af folket, steg jäsningen bland detsamma till sin höjd, och ingen arm visade sig färdig att lyftas till furstens försvar. För att rädda sig och bibehålla sin familj på thronen, beslöt furst Milosch att afsäga sig regeringen, till förmån för sin älste och sjuklige son, prins Milan, och skickade till de notable sin abdikations-akt. Så stodo sakerna vid sista postens afgång, men man vet ännu icke, huruvida, innan svaret husnit komma från Konstantinopel, dit en deputation af Serbier begifvit sig, antingen et regentskap tillförordnagdes eller prins Milan utropas som landsherre. Den gamle fångne fursten skall hafva yttrat den önskan, alt få under säker eskort resa till sina gods i Wallachiet, för att der sluta sina hotade dagar. Till en början har en kommitte af 5 sematorer of ertagit regeringen. I Belgrad råder mycken glädje öfver den gamle furstens fall, emedan han under de sista tiderna gjort sig verkligen afskydd. Folket i trakten ruadt omkring skall, under rop af: aNed med Milosch! hafva strömmat in till staden. Paschan bivistade senatens sista session, utan att likväl för närvarande blanda sig i rikets inre angelägenheter. — Tillståndeti Egypten. Uti franska tidningen National förekommer en skrifvelse från Alexandria af den 47 Maj, som lemnar följande bedröfliga skildring af vicekonungens regering: Boghos Beg har icke underlåtit att begagna närvarande förhållanden till skatternas uppstegrande. De köpmän, muselmanska undersåter af företa klassen, som voro taxerade till 4250 francs, måste nu betala 3650 francs. Öfveralit herrskar bestörtning, men ingen klagan böres. Under kriget 4832 blef hvarje köpman, som på gatan utropade syriska pistacierw, asyrisk löka o. s. v, på stället strypt. Detta exempel sväfvar ännu lifligt för allas minnen, och den i sin olycka devuerade Araben undertrycker sin klagan. Allt lider i detta land. Under de sista dagarna af paschans vistarde i Kairo ändrades och omstörtades alla förvaltningsgrenar, embetsmännen blefvo bortflyttade, ombytta eller alldeles drifna ifrån sina embeten. Ministtren för allmänna undervisningen, på hvilken en engelsk talare för kort tid sedan slösade ett så oegennyttigt beröm, oechsom förestods af en obscur professor och en exdirektör vid komiska operan, har helt och hållet gått under i den allmänna omhvälfningen. Den så kallade polytekniska skolan, hvars professorer inskränkte sig till undervisning i innanläsning, likasom några andra den stora civilisationsskapelser, hafva delat samma öde. Såsom allmän åtgärd har man redan afdankat hälften af embetlsmän i alla förvaltningsgrenar. Man kunde icke säga, att det skedde af sken att återföra ordning och revelmässighet i tjensten; ty sådana infall Bruka aldrig komma på dem, som styra det arma Egypten. Icke eller skedde det af sparsamhet, ty största delen af de afdankade utgjordes af fattige koptiske skrifvare. Samma förordning nedsatte äfven till hälften aflövingen för dem, som qvarstannat få sina poster, men användes endast mot de sämst aflönade, och de högre embetsmännen, hvilkas löners nedsättande skulle kunna vara af verklig besparing för staten, träffades icke deraf. En regering, som, likasom Mehemed Alis, lefser endast af foltate färtrvck och evatt oach hvars efemara makt