i Sverge snarare kunna bestå under fri införsel at utländska fabrikater, än under förbud emot deras införsel, utan ock att förbud ej förmå afhålla olotlig varuinförsel, och vid detta förhållande ej tillskynda nögon verklig fördel åt fabrikerne, kom säke:ligen bättre skulle trifvas, om tull erlades för de fabrikater, som, eburu nu till införsel förbjudne, finnas i landet att tillgå. än då dessa, såsom för närvarande är fallet, obehörigen och utan att vidkännas tull, till riket inkomma. Sanningen häraf bekräftas äfven af Kommersekollegii underdåniga berättelser om fabrikerne i riket, som utvisar, att den sedan 4824 års riksdag tid efter annan utsträckta tillåtelsto, att införa utländska varor, i allmänhet icke varit af ringaste menliga inflytande å rikets fabriker, enär deras tillverkuingar, under i allmånhet oförändrade varupriser, i den betydliga mån tilltagit, att, då värdet deraf år 1835 enuast utgjorde 7,973,797 Rdr, besteg sig värdet ef dessa villverkningar år 1837 till 12,734,805 Rdr. Hvad sveoska handtverkerierna åter angår, så, för den händelse härvarande hbandtverkare, efier hvad af dem blifvit anfördt, kunna tillverka lika goda handtverksvaror, som utrikes, och för lika godt pris, lära samma bandtverkare icke eller kafva något väsentligt intrång att befara af tillåtelsen att införa jhandtverksarbetes. Också visa tullpersedelextrakterne, ätt denne inlförselsfribet varit i mindre mån begagnadt, och att endast af några få, såsom bronsoch metallsamt bleckslzgarearbeten mera betydliga qvantiteter införtullats. det årliga värdet af dessa tillverkningar i riket saknas visserligen uppgift i Kosgl. Kommersekol: legium; men då år 1829, det första år, för hvilket Kongl. Kollegium äger fullständiga förteckningar på rikets handtverkare antalet af tillverkare af bronsarbeten utgjorde 921 bleckslagare. .. .... 59 . 109 56 285, och gördelmakarea . . .. och gelbgjutare ...e. år 4257 besteg sig af tillverkare af bronsarbetenr till. ... 27 blecksiagare ...... 68 gördelmakare . . . . e 98 gelbgjutare . ...... 355 e28, förekommer det sannolikt, att idkare af dessa yrken pu ej åro i sämre belägenhet, än under den tid de varor, som af dem tillverkas, voro till införsel förbjudna, emedan i ancet fall antalet af dem snarare bort minskas än ökas. På grumd af hvad nu blifvit anfördt, och då rikets import och export sedau år 4824 i väsentlig mån tilltegit, till bevis hvarpå jag får upplysg, att år 4825, enligt tullpersedelextrakterna, värdet af importerade varor endast besteg sig till 43,587,1538 Rdr, och af exporterade varor till 12,228,562 Rdr, men att år 1837 åier värdet af de förra utgjorde 46,436,020 Rdr, och af de sednare 47,453,129 Rdr Bko, samt, då i följd häraf rikets iokomst af tullarne högst betydligen ökat sig, anser jag mig ej äga anledning, att fästa afseende å de af fabrikarter och handtverkare yrkade förbud emot införsel af flere slags fobriksoch handtverkerivaror, utan finner mig destoheldre böra i underdånighet tillstyrka en oinskränkt hbandelsfrihet dermed, emot en, efter näringarnes olika beskaffenbet och den ståndpunkt, hvarä de sig befinna, lämpad skyddstull, som, i fall erfarenheten skulle visa, att, oaktadt sådant beskydd, en eller annan fabrikshandttering här i riket skulle upphöra, det otvifvelaktig! leder til! alimänt väl, att de armar och kapi: taler, som dervid, i följd af konstlade författningår och förunnade privilegier samt allmänna understöd varit använda, öfvergå till andra yrken för riket mera naturliga och båtande, och hvarpi ingen brist förefinnes, då Sverges jorbruk ännu ör på den låga ståndpunkt, att kött, smör och talg kudar, skinn och ull, utom en mängd andra varor som inom riket borde kunna åstackommas vida öf ver eget behof, till flere hundrade tusende riksda: lers värde årligem införas; då Sverges sjöfartsiö relse och den dermed nära förenade skeppsbygge rihandteringen ännu kunna betydligen utvidgas. då Sverges vigtiga näring, jernhandteringen, på Jångt när ej uppnått den utveckling, hvaraf der är mäktig, och då samma förbållande eger run med skogshandteringen, hvars fortkomst man förs! i sednare tider funnit kunna stå tillsammans mec ett frist användande af skogen, endast åt bushbållningen dermed egnas mera uppmärksamhet och omtanka än hittills. I hvad Hr KommersRådet von Söudow sålundt yttrade, instämde öfrige Hrr Kommitterade, hvar. efter och i sammanhang härmed Ordföranden Hi Presidenten Skogman till öfverläggning framställ de, huruvida icke, för ändamålet af en noggranr och säker kontroll, det kunde finnas lämpligt, at såsom af fiera fabrikskorporationer vilkosligt och i vissa delar yrkats, införselsrättigheten af sådanc manufakturvaror, hvilka, eniigt ru gällande tull taxa förbjudne, sålunda kunde komma att till in försel tillåtas, eller i allmänhet af sådane slöjdeva: ror, som efter angifningsvärde förtullades, blefve till några få städer, som ägde en större trafik, inskränkt. Härvid ansågs väl, å ena sidan, ostridigt, att til ju färre punkter trafikationen från utrikes ortei och dermed förknippade tullförvaltningsbestyr kun. de koncentreras, med desto större tMtillförlitlighe och lätthet skulle administrationen kunna bendhbaf vas, enär icke blott hos Tullkammarebefälet på då mera traäfikerande orterna kunde påräknas vidsträcktare erfarenhet och sakkännedom, utan ock intres santar af faheikovrelana cialfun då vara lättare I