Aftonbladet – 1 juli 1839, sida 1

1235 Juni. FRANKRIKE. Ministrarne hafva under de sista dagarna haft att fägna sig af mycken framgång i DeputeradeKammanen, hvilken dock hufvndsakligen får tillskrifvas den liberalare eller åtminstone med majoritetens asigter mera öfverensstämmande syftningen, i de antagna lagförslagen. Sålunda hade det om de politiska flyktingarne icke allenast projekterat förlängningen af de redan bestående lagarna till deras förmån, utan äfven en tillagd artikel, som betydligt minskade den hittills emot dem iakttagna strängheten. Den innehöll nemligen, at: hvarje sådan, som i 3 år bott i Frankrike, eller tjent under de franska fanorna samt ej lidit något kriminelt eller korrektionellt straff, skulle äga rätt att, utan regeringens tillåtelse, förändra bostad, biott med skyldighet att anmäla sådant hos prefekien. Regeringens tillåtelse skulle först då behöfvas, om han ville flytta till Seine-departement eller tili ett afstand af 46 myriameter från Pyrind-gränsen. Detta förslag vann mycket bifall, och lagen antogs med 238 röster mot 42. Fiera andra lagförslag, rörande jernvägar, landsvägar på Corsica, pensioner till och med en summa af 2 millioner till utvidgande af justille-palatset i Paris, hafve antagits nästan utan diskusion, åtminstone med ringe motsägelse och ganska stor pluralitet. Att sådant Ikväl icke händt derföre, att kammaren hyser någon blind tiilgifvennet för ministrarne, kan synas af förslaget rörande generalstaben, hvilket förut varit å bane, men i jörra sessionen icke antogs, emedan begge kamrarna derom råkade i någon koilision med hvarandra. Dess afsigt är, att hiadra slöseriet med militärbefordringar, liksom Iden af Pärskammaren antagna lagen rörande hederslegionen, att förekomma slöseriet med densamma. Regeringen hade projekterat, att marskalkarnes antal skulle bestämmas i fredstider till 8 och under krig till 12. Kammarens kommission ville deremot, att det skulle minskas till 6 och att dessutom det vilkor skulle tilläggas, att den, sowm befordrades till marskalk, borde vara minst generallöjtnant och i krig ha kommenderat en armå, en af flera divisioner bestående korps eller hela artilleriet eller Ingeniörkörpsen. Häremot opponerade sig naturligtvis konselj-presidenten och krigsministern, som understöddes af Herr Guizot. General Alard sökte rent al att afhusga knutem med en förfrågan, hvarföre man ens skulle i fredstider utnämna några marskalker? England och Ryssland hade blott en och Osterrike två sådana o. s. v. Oaktadt mycket motstånd antogs likväl kommissionens förslag med betydlig majoritet. — Biand de sedermera förekommande petitionerna anmärkte man en ganska löjlig. Det var nemligen en Herr Leture som klagade öfver den stora folkmängden i Franksike och den osunda luften i Deputerade-kammaren. Mot den sednare föreslog han en ny väderväxlings-apparat och mot den förra ogifta fruntimmers intagande i nunnekloster samt en beskattning lagd på nyfödda barn!! Pärskammaren skulle den 27:de börja sina debatter i Maj-processen, men de lära åter ba blifvit uppskjutna, emedan man arresterat en vigtig person, vid namn Martin Bernard, af hvilken man väntade många upplysningar. Man bar anmärkt, att den 20 Juni kunde Franska revolutionen enses fira sin jubelfest, emedan det var då nationa! församlingen, som fann dörrarna till sin sessionssal stängda, ax Baillys händer aflade eden, att icke åtskiljas förr, än hon antagit en konstitution. En natt har man på aila de stolpar, som på boulevarderna begagnas till affischers anslående, funnit upproriska proklamationer, målade med oljefärg, hvilkas utplånande gifvit polisen myeket att syssla. Innehållet känner man ej, men deras måtto skall ha varit: Lefva arbetande! Dö stridande! Efter kardinal Fesch har kardinal Isoard, hittills erkebiskop i Auch, blifvit utnämnd till erkebiskop i Lyon, hvilket nmåsra vilja tillskrifva legitimisternas inflytande. SPANIEN. Baron de Meer har utan motstånd lemnat Barcelona, så snart den fregatt anlände, som medförde den nye general-kaptearen Valdez och derigenom befriat regeriogen från ett icke j j