STOCKHOLM den 25 Juni. — H. M. Konungen gaf Midsommarsaftonen på Rosendal en middag åt sim höga familj. Följande dagen besökte B. M., tillika med sin Hr Bon, Lif-Beväringens läger å Ladugirdsgärdet. Konsert var sistnämnde dag arrangerad å Kongl Slottet, dervid Fröken von Schoultz, samt Hrr Berg och Gehrman gålvo hvar sitt solonummer. — Medan de flesta öfriga midsommarsnöjen i omgifningarna af hufvudstaden afbrötos af det starka åskvädret, gjorde en samling Stockholmsboer på det vackra ångfartyget Ornsköld en längre tur, den angenämsaste, man kan tänka sig. Detta sällskap, som bestod af 406 personer, för det mesta handlande och embetsmän, afreste sistlidne Lördags eftermiddag kl. 2, 3 härifrån till Gottland. Skärgården passerades under en klar och lugn afton, endast afbruten af halfannan timmas mist, som gjorde något uppehåll hitom Dalarön; vid midnatten lemnades Landorts fyrbåk, och redan klockan 7V, 41 på Söndags förmiddag befann men sig på redden af Wisby, som med sitt antika utseende, sina gråa kyrkor och den med en mängd vårdtorn försedda stadsmuren presenterar en ganska vacker och pittoresk anblick åt sjösidan. Ett par tusen personer hade samlats på bryggan till hamnen, för alt emotiaga de resande, som öfverallt välkomnades med den hjertligaste gästfrihet. På eftermiddagen spridde sällskapet sig; några reste till Sitö, andra ut på landställen omkring staden, och åter andra bivistade en konsert, som gafs af en Musikdirektör Alström från Westeräs, med biträde af musikaliska sällskapet i Wisby, och dervid man fick höra flera stycken uppföras på det nya, af Hr Alström upptunna instrumentet Evodeon. I går midsommardagen, klockan 7, 4 eftermiddagen, anträddes återresan, sedan gästerne från fasta landet blifvit på ön ymnigt undfägnade vid en mängd serskilda kollationer. Nästan hela stadens befolkning var nu nere vid stranden och klädde bryggorna rundt omkring haranen samt hälsade med mångdubbla hurrarop de aftågande; desse svarade från relingen på samma sätt, och battar och näsdukar viftades å ömse sidor, så länge man hade sigte af hvarandra. Hemresan gynnades al en stark, något kylig sydlig bramsegeiskultje. När fariyget hunnit ur sigte af land och man befann sig ungefär midt på Östersjön, manade den friska vinden 1il intagande af någon förfriskning; bålar och glas biefvo spart synliga ofvan däck, och hvarken tal, sång eller skålar uteblefvo. En af de närvarande, som valis till ordförande i laget, lärer härvid gjort en för wllfället passande framställning, som, efter hvad oss blifvit berättadt, skall varit ungefärligen af följande innehåll. Efter en vid sådana tillfällen vanlig kompliment till sällskapet, som behagat anmoda honom ait taga ordet, och en ursäkt för sin oförmiga att uppfylla en så dyrbart förtroende, hade han yttrat, att den resa, på hvilken han och den aktningsvärda samlingen omkring honom nu beI funne sig, syntes gifva en tjenlig anledning till tankans återförande på det gamla ordspråket: Tempora mulantur el nos mutamur in illis. Sagor och traditioner från äldre dagar förmäla, burusom våra förfäder utdrogo på ströitåg från Sverges kuster och vid sommarens ingång manade sina drakara att bada åter becksvart bringa lustigt i den salta flodn, och buru Gottland, som de nyss besökt, framför allt varit beryktadt såsom en stamort för dessa Vikingar. Hvilken olikhet nu emot fordom! Om vi med förtjusning besjunga förfädrens fysiska kraft och mod, huru mycket mera förtjente det icke att besjunga dena menniskosnillets trfumf, att med blotta viljans kraft och vetenskapens tillhjelp kufva elementerna och bjuda vindarna ett trots, som sjelfve Neptunus med sin treudd skulle afundas. Äfven Öruskötd återvände nu från ett ströftåg till Gottiland och äfven detta fartyg kunde liknas vid en drake, då dessa djur, efter skaldernas sägen, frustade eld, och elden vore den kraft, hvarmed kapI tenen förde passagerarne tillbaka i hamnen; men i; stället att förfädren nå sina drakar ntoincoa