Aftonbladet – 25 juni 1839, sida 3

Hr vf) AP MUPVvE Uvt PVE IULULfGUULR HUllullUut UCUH vesterländska, att den föga. tar notis af hvad undersätarne tala. I Geergien deremot, i ett Ryskt sällskap, var jag vitne till, buru berrn i huset på det mest ohöfliga sätt afbröt konversationen, endast derföre, att en af hans gäster tillfälligtvis kommit att vidröra en för öfrigt ganska lixgiltig bandling af styrelsen. Verkningar af landets bevattning, och af bristen derpå. Jag har hört dem, som äro kompetent: domare i dylika saker, sätta i fråga, huruvida Persiens befolkning är i aftagande eller icke. stora landsträckor, det är sant, befinnas nu öde, ehuru de bära spår af en förgången odling; men andra sidsn finner man att i trakter, som ligga afläcsnare från de mest besökta vägarne, nya byar uppstå. Förstoringen af en enda vattenledning tvingar invånarne i ett heit distrikt att utflytta, medan öppnandet af en ny kanal låter en mängd nya byar uppstå i ett annat. DPevaltningens verkan är i sanning magisk: liksom i ett ögonblick förbyter den ev naken hed till rika vingårdar och sädesfält, späckade med fruktträdgårdar och valnötsiundar af ståtlig värt, hvilka öfver allt der jorden får fuktighet, uppspringa med en otrolig hastighet, under den ösierländska solens lifvande strä!lar. Men annu hastigare försvinna de åter, då vatinets åder afskäres, och en sommars torka förstör många års arbete. En Povstsk armecs genomtåg. En Persisk armees genomtåg tecknas af förstörda byar, aftackta bus och förödelse af den tygellösaste skadelystnad. Ett sådaut tåg i eget land är mera ödeläggande än infallet af en fiendtlig arm? skulle vara, och eländet växer med hvarje dag, emedan den stora resten af obetald sold och bristen på ett kommissariat tvinga soldaterna att förse sina behof genom plundring. Hård är isynnperhet lotten för de städer, som ligga nära stora vägen. Mången stad, som för några år sedan var rik och treflig, är nu förvandlad till en hög af ruiner. En fiendes anfall kan väl medföra öfvergifvandet af hus och hem för kort tid, men dessa besök, som beständigt äterkomma, bringa invänaren till förtviflan och tvinga bonom att söka en tillflykt i aflägsna skogar. Många af dessa byar äro omgifna med vallar, som skulle kunna förhindra trupperna att med väld intränga; men så vida byn icke tillhör någon man af stort inflytande, afskräckas invänarne genom föreställningen om än svärare följder, från hägen att före!aga en spärrniog. Ofta muta de likväl truppens anförare, på det han må begifva sig til en annan by, och underhandlingen om byars plundring eller deras befrielse derifrån mot kontant betalning, utgör en af de mest angelägna och vinstgifvande sysselsättningar för en sådan officer under marchen. Akdon Persien. Då jag drog genom Kasrin, såg jag en mängd klumpiga kärror, som blifvit tillverkade i åtskilliga städer, för att forsla proviant med armeen till Herat). Men liksom många andra föremål för Hajis lysande planer, hade de förfallit innan de kommit i bruk. Det finnes, såsom jag förut anmärkt, inga andra vägar i Persien, än sädana som tillkommit genom lastdjurens beständiga tramp, och när man med ett par hundra af dessa klumpiga kärror skulle anställa ett försök på en dyhk väg från Teheran, brusto de flesta under första dagmarchen. Det enda äkdon som åtföljde det kungliga lägret, under mitt vistande der 4836, var en liten phaeton, tillhörig Ryska ambassadören, som blifvit sårad i benet och derföre var oförmögen att rida, samt en eländig karret, i hvilken det helas beherrskare plägade rida, när vägen så tillät, och om hvilken jag hörde en rolig historia af en Engelsk officer. En son till förra kronprinsen Abbas Mirza, frågade bemälde otficer, om kungen i fngland hade ett sådant ekipage, och syntes vid iennes nekande svar mycket fröjda sig af den tanxen, att ingen mer än bans herr bror ägde ett så lysande ekipage. Officiella nyh ter. En gång frågade vi en afambassadens persiska betjening, huruvida en nyhet, len en af de kungliga kurirerna meddelat, kunde vara trovärdig. cAlldeles icke, svarade mannes; ani bör icke tro ett enda ord deraf; en kurir måste hafva något att berätta under vägen, och ni skulle bara hört huru jag liög då jag reste kurir. Vi återkomma nu till Georgien och Ryssarna, och börja med ett af förf. anfördt prof på tiliståniet inom den publicistiska verlden. Franska konsuln är den ende, som är berättigad utt hålla ett exemplar af Journal des Pohats med vilkor, att han icke iånar ut det till någon Rysk indersåte. Så snart en artikel blifvit opgillad i S:t Petersburg, insläs det ahrottsliga numre, i patronyapper, och undergår, försegladt med censurens sivili, ett slags pulivisk karantän. Petersburger-Ga.etten, ett litet magert papper, som nästan inga iyheter innebäller, är den enda tidning man får se Georgien. Oaktadt Tiflis innebåller en så betydig Europeisk population, äger det ingen boktryckare, icke en gäng en boklåda. De enda böcker, lem jag såg utbjudaa till salu, var en Rysk Ordbok, ch en historia öfver fålttåget i Turkiet, utgifae 3 regeringens befallning. Uti intet enda af de nånga hus, jag besökte, såg jag ens liknelsen till :n bokhylla. Sålunda stängd från det enda förnufig satt att använda sin lediga tid, mäste Ryska ficern nödvändigt förfalla till den vana vid spel ch dubbel, som hos honom är så vanlig. (Slutet följer.) RETT SKOTT ENG 7 fd nm F INA HPA