Mer Rn RN Rn ee I . MDn ee sidan samt medtog takrännan, som nedföll och krossades, hvarefter tegeltaket angreps å den 409 famnar aflägsna badstufvan, af hvilket tak ungefär bälften alldeles förstördes. — Under allt detta var luften uppfylld af halm och dam, och ett dån hbördes, liknande en uthällande åska. -— Lyckligtvis hafva hvarken menniskor eller kreatur befunnits i väg för orkeznens framfart. — Af personer i kringliggande trakien berättas, att vid orkanens utbrott en rökeller dimaktig pelare, i form afen sockertopp, synts öfver Qvaranibble, hvilket i början gifvit anledning förmoda nägon icke fullt utbrusten eldsvåda vara förhand. (Ups. Corresp.) Linköping den 22 Juni. Mjölnaredrängen i Tannefors, Carl Henrik Callerström, omkom vådligen förliden Söndag. Callerström, som, för att följande natt kunna vaka och sköta qvarnen, sof i qvarnkammaren då husbonden gick åt kyrkan, uppväcktes kort derefter af en annam dräng och beslöt genast, mot kusbondens förbud, att i Stångån bada den enda hästen, som fanns på stall. — Varnad af husbondens 10:åriga son, red drängen likväl ut i ån ett stycke ofvanföre fallet, ej anande d död som förestod både honom och häst vid den tvärdjupa stranden. Efter tvenne timmar uppkom hästen död. Drängenr återfanns först följande dagen på aftonen, oaktadt flere personer under tiden varit sysselsatte, att med draggar söka den liflösa kroppen. — Såsom ett vackert drag af deltagande och grannsämja må nämnas, att inom dygnet hade grannarne genom sammanskott till större delen ersatt förlusten af hästens inköpspris. (Link. Bladet. Calmar den 410 Juni. Uppbörgen för sistlidne Maj månad har utgjort 16,147 Rdr 44 sk. 40 rst Bko. Under samma månad äro till utrikes orter utklarerade 70 st. fartyg med last, hufvudsakligast af jern och trädvaror, samt inklarerade från utrikes orter 44 st. fartyg med laster af sill, salt, manufakturvaror ech kolonialvaror. — I början af härstädes nyligen lyktade marknad företog sig bonden Nils Andersson från Stora Tomteby att, under hemresan från marknaden, på landsvägen köra i kapp med en annan bonde. Härvid tilldrog sig den olyckshändelse, att Nils Anderssons vagn stjelpte samt att tvenne hos Nils Anderssons åkande personer blefvo så illa slagne, det fara är för deras lif. , — Koppor af svår beskaffenhet skola vara gängse i Kråksmåla och Fagerhuits Socknar. (Calm. L. o. O. Tidn.) Lund den 49 Juni. Den 47 innevarande Juni hölls sammanträde i Ystad med dem, som tecknat sig till deltagande uti bankirrättningen derstädes (utgörande sammanräknade teckningssumman 41,838,000 Rdr Bko), vid hvilket tillfälle länets Höfdinge, Herr Grefven och Kommendören Posse förde ordet. Efter diskussion i ämnet, och sedan närvarande aktietecknare enhälligt förklarat, att de ieke ansågo associationen med Ssälands privatbank medföra påräknad nytta och förmån för. orten, men deremot en fortsatt oktroj för skånska privatbanken i Ystad vore för denna folkrika och produktiva del af landet utaf yttersta vigt, så beslöts att ansökan hos Kongl. Maj:t i underdånighet I göras skulle om fortsättning af oktrojen för i Ystad vararde skånska privatbank, med en genom aktieteckning uppkommen grundfond af1,500,000 Rdr Bko samt lika reglemente med det för småländska banken utfärdade; dock så, att de till stiftelsefonden hörande förskrifningar och hypoteker skulle deponeras uti Malmö länsränteri, hvarjemte endastetteller högst två filialkontor ensågos blifva behöflige. I afseende på det utöfver den fastställde grundfonden tecknade jaktiebelopp skulle en jemkning och nedsättning pro rata partie verkställas. (Lunds Veckobl.) Wisby ruiner: sorglig betraktelse. Wi företogo häromdagen en vandring genom våra vackra kyrkruiner, och vi kunna icke underlåta att nämna några ord, om hvad som härvid icke kunde undgå att väcka vår uppmärksamhet. Då dessa ruiner äro de förnämsta, icke allenast i fäderneslandet, utan äfven i hela det nordliga Europa, så att man icke träffar på någonting jemförI ligt (några enstaka undantag eberäknade), förr än man kommer till de länder, hvarest den för evigheten byggande Romarens band verkat. Då, säga vi, just våra fäder äro de, som åt oss efterlemnat en sådan massa al byggnadskonstens mästerverk, och desse icke skyddas, nej icke ens hållas snygga, för att icke tala om i vördnad, af oss, deras efterkommande, kan man icke göra sig fri från en högst sorglig känsla. Ett par undantag finnas likväl och dem böra icke förbigås, såsom ländande till stor heder för dem, som hafva verkställt uppsnyggningen. Den ena är Helycandskyrkan, hvilken på lazarettsdirektionens försorg blifvit befriad, så utan, som invändigt, från allt nedfallet grus och bvats torntrappor blifvit uppbjelpta, så att man med! största beqvämligbet kan upjstiga ända till högsta kanten af tornet. Den andra är S:l Nikolai kyrka, till hvilken man inkommer genom en rätt vacker trädgård, ech således äfven utifrån erbjuder en glad anblick. Inuti är den sopad och lösare grushögarne undanröjde. — Mer deremot vår herrligsste ruin, S:( Karin! Egentliga svinbus och dylik finnes der väl icke, som i några andra, men så är den i stället öfverallt, serdeles i nedra delen, öfverstökad med vedtrafvar högt upp på de majestätiska pelare, högar med troder (gärdslen), vag nar och andra mobilier, finnas öfverallt. Någon jemning af marken eller sopning kommer icke i fråga; tvertom bar man enkom inkört ett par lass gammal aska, eller hvad det är för slag, i midten af kyrkan! S:t Lars är, en hop vagnar och redskap undantagne och hvilka lätt kunna fås bort, i allmänhet en bland de hyggligare. Detsamma gäller äfven hufvudsakligen om S:t Drotlten, hvars grund redan länge brukat vara städad; dock upptages nästan halfva kyrkan af väggfasta ladugårdshus och magasiner. Om S:t Clemens lönar det icke mödan att tala, såsom varande under all kritik! Det finnes ändå en embetsman, som uppbär, om saa LL