Aftonbladet – 21 juni 1839, sida 3

gar öfver de Italienska staternas municipalförfattningar, hvilka han nu ämnar utgifva på Brockhauss förlag i Leipzig. — En lärd, Carlo Troja, i Neapel har under ett års tid varit sysselsatt med utarbetande af Lombardiska historien. Han gäller för den grundiigaste och tillika snillrikaste kännare af den tid, Italienarne kalla medeltiden, och hvilken icke sträcker sig långt öfver år 4000. Tvänne tomer af arbetet hafva redan utkommit och väck; både öfverraskning och missnöje, ty det hela lärer vara tilltaget 9 allt för stor skals. — Stor procession och andelig prakt i Mins chen. Den 6 i denna månad, tidigt om morgonen, börjades förberedelserna till Christi-lekamens-festen, bvilken lockat en mängd främlingar till hufvudstaden. De gator, hvarigenom tåget framskred under klockringning, musik och kanonskott, voro liksom förvandlade till en trädgård, och husen prydda med gröna qvistar, blomster-girlander och brokiga tapeter. Kl. 8 uppfördes en af Kapellmästaren Stunz komponerad mässa och kl. 9 var processionen redan i gång. Den öppnades af 4 trumpetare, efter hvilka följde handtverksskråna med sina fanor och skyddshelgon; sedam kommo de andliga ordnarne, brödraskaperm och andra instituter. Brödraskapen buro alldeles sådana drägter som fordom pilgrimerna, hvita talarer med korta, deröfver kastade kappor, af ssmma färg som paramenten. Efter dessa kommo de serskilda kyrkornas och klostrens presterskap. Baldakinem, under hvilken det aldraheligaste bars af Erkebiskopen, uppbars af sex prester och dess snören af sex kammarherrar. Erkebiskopen omgafs af sin erkeprest, 2 domherrar som leviter, hvilka höllo pluvialet, 2:ne prester, Kongl. pager i galadrägt och på ömse sidor gardesvakt. Tätt efter det aldrabeligaste gick konungen, omgifven af kaptenen vid dess garde, adjutanter och Kammarherrar. Vidare Prinsarne Carl och Luitpold, kronans embetsmän, hofvet, diplomatiska korpsen, statsministrarne, professorerme vid universitetet och andra embeten och autoriteter, samt till slut en infanteritrupp, efter hvilken det bedjande folket af alla stånd trängde sig. Militär och landtvärn bildade hai på gatorna. Tillsammans lästes fyra Evangelier och hvarje gång monstransen lyftades, föllo alla på knä. Solen ville likvälicke belysa det för vår tid sällsamma skådespelet, utan en grå töckenmassa betäckte firmamentet, hvarje ögonblick hotande med en störtskur, som dock uteblef. — Från Berlin skrifves den 24 Maj: ci alla sällskaper i vår hufvudstad, talar man om följande händelse med en officer vid kungliga gardet till häst, härstammande från en af de älsta slägter i Brandenburg, och hvars förfäder mycket bidragit till Bramdenburgska landets underläggande under Preussiska monmarkien. aFörra veckan förelade krigsministern för konungen en lista öfver ett större antal subalterm-officerare, som föresloges till befordran, bland hvilka befann sig en löjtnant, baron T... såsom äldsta löjtnanten, föreslagen till en ledig eskadronschefs plats vid sin korps. Tvenne dagar derefter föredrog justitieministera en nådansökning af en ung flicka, vid namn Katarina Dincker, dömd till döden för barnamerd. Konmunrger, som med vanlig uppmärksarshet genomläste handlingarna i detta mål, inbemtade af dem, att den brottsliga enständigt uppgifrit, att fadren till hennes barn var barön T... och att hon blifvit drifven till brottets begående genom förtviflan deröfver, att hennes förförare öfvergifvit henne och på en gång undandragit henne den hjelp, han förut gifvit henne.c cBetagen af denna omensklighet från baron T...s sida, hvars närmare förhållande till den olyckliga genom flere anledningar var konstateradt, ehuru han bestämdt förmekåt sig vara fader till hennes barn, vägrade konungen icke allenast hans beferdran, utan befallde att han skulle transporteras i samma grad på ett linieinfanteriregemente. Baron T... betraktade detta med skäl, såsom en degradering, och ingaf genast sin afskedsansökan, samt reste till sina stamgods. Konungen beviljade fullkomlig nåd åt ädlingens olyckliga offer. — Uppror i en tvättstuga. Sextie qvinnspersoner, anställda vid en fru Eagles tvätt-inrättning i Dorset Street i London, inställde sig hos frun en söndagsmorgon mot slutet ef förra månaden och fordrade högre betalning, hvarförutan de vägrade fullborda sitt arbete. Då deras pretentioner afslogos, blefvo de uppstudsige och började anställa oordnipg. En polissergeant efterskickades, men hann knappt öppna munnen, förrän han öfyerväldigades af ett halft dussin af dessa megerer, som bundo hans bänder och buro honom till en kittel kokande såplödder, hvari de hotade nedsänka honom, om han blandade sig i deras affärer och icke genast aflägsnade sig. Lyeklig att kunna undslippa den hotande faran, gick han genast in på de revolterandes föreskrifter och lemnade platsen. Snart derefter, sedan egarinnan måst beqväma sig att villfara de sexties fordringar, återställdes lugnet, och hvar och en återtog, som vanligt, sina göromål. — Inför autoriteterna i Bowstreet har ny: ligen förevarit ett mål mellan en sjökapten Burton och Darlamentsledamoten Thomas Martin, an