Aftonbladet – 21 juni 1839, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. (Insändt). Drottning Victorias monolog. Hur näsvis ban likväl kan vara, Den Robert Peel! han dristar sig, Att klandra och att nagelfara Med val af fruntimmer för mig! År jag då ej en Drottning mera, Som kan och gör allt hvad jag vill? Och måste jag, för att regera, Af honom he om lofdertill? Nej! aldrig tänker jag cedera Och förr jag då skall abdiquera Från thronens hela herrlighet, An lemna mina favoriter. Tror Peel då icke att jag vet, Att döma sjelf med säkerhet, Om mina fruntimmers meriter? Skall jag ej till Ma Bonne få gå Och först om hennes mening fråga, Hur skall jag styra landet då? Det vore en odräglig plåga. Om, till exempel, jag vill ha En ny kostym, som klär mig bra, Kan jag då bedja en minister, Som är så allvarsam, så bister, Att ge mig ett projekt dertill? Om, för att väl representera I parlamentstsession, jag vill Man skall i hast en drägt brodera, Är det då Peel, som ritar bäst Ett mönster i den nya smaken, Och kan ge råd i denna saken? Och om jag önskar till en fest En hatt, som skall förtjusa alla, Man skulle räkna mig till last, Att parlamentet sammankalla, För att ge en modell i hast. Om mina damer förafskedas, Hvem hjelper mig med detta allt? Nej! nej! det blir som jag befallt; Jag af Sir Robert ej vill ledas. Hvad menar han? har jag ej rätt Att styra på mitt eget sätt? Och några trefliga sekunder Man unna må åt den, som har För landets bästa alla dar Så många mödosamma stunder. Får jag ej ha en qvinlig vän, Som kan förskingra ledsnaden Och dagligt lätta min regering? Som muntrar mig med skämt och skratt, Som jollrar med min hund och katt), Och finner upp en ny garnering? Nej, käre Sir, det får ej ske; Kom ej igen, då får ni snäsor. Det skall bli roligt att få se Ministrarne med långa näsor Stå bugande inför min dörr, Bland samma damer nu som förr. De tro väl, för jag är en qvinna, Att deras råd skall lydnad få, Men snart de motsatsen ska finna. Jag har min vilja jag också, Och när det kommer an uppå, Att följa sina tycken bara Och kunna rätt ihärdig vara En flicka nog kan hålla ut Och få sin vilja fram till slut. Hvad vi i tysthet skola skratta t dem, som sig så vist befatta Att ge mig råd af denna halt! Och Herrar Tories framför allt! EE EE