Aftonbladet – 20 juni 1839, sida 2

MES OMR MAR PAR YM MAL FTEL ULLA ULLaUtT adl Presidenten Friherre Ehrenborgh, biträdd af Assessoren Schmidt och Hofrättsrådet Berg von Linde, af Presidenten Gyllenhaal, biträdd af Assessoren Filen och Hofrättsrådet Sundius samt af Presidenten von Rosen, biträdd af Assessoren Grefve Sparre och Hofrättsrådet Hindbeck. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har, som det vill synas, utförligast behandlat ämnet; ty dess utlåtande jemte de tvenBe serskilda ledamöternes meningar upptaga 484 tätt tryckta oktavsidor. De andra båda, här i Stockholm tryckta utlåtanden innehålla, Svea Hofrätts 103, och Götha Hofrätts 83 oktavsidor. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge har sökt visa, det Lagkommittcen skulle band:at oriktigt, om den, i stället för att efter ett uppställdt system utarbeta en ny kriminallag, endast sammanfört de uti der nu gällande skedde ändringar och föreslagit de af tidens behof oundgängligen påkallade förbättringar. Hofrätten anför, att den, som genom domareembetets praktiska utöfning gjort -sig bekant med nu gällande kriminallag, spridd:i mångfaldiga kurgörelser, förordningar och förklaringar, skall säkerligen icke tveka att anse dess brister öfverväga fördelarna; och att något harmoniskt helt aldrig kan åstadkommas af den massa utaf lagbud, som tillkommit på olika tider och under serskilda regeringssätt, då äfven olika lagstiftningsprinciper varit gällande. Just af det skäl, att 4734 års lag var för den tiden opassande, anser Hofrätten samma lag icke vara det för det närvarande. Afven finner Hofrätten denna lag vida mera skiljaktig från förut gällende lagar, både till språk och innehåll, än det ifrågavarande lagförslaget afviker från 1734 års lag. Dessutom anser Hofrätten Sverges genom 4809 års konstitution förändrade statsskick göra en mängd förändringar i brottmål-lagen nödvändiga. Hofrätten erinrar, att nationen redan år 1849 fått emottaga en ny psalmbok, som utgör vår tids förnämsta prydnad och äger ett obestridligt värde framföre den gamla, samt anmärker vidare, att då religiorens bud kunma klädas i en efter tiden mera lämpad drägt, syntes icke eller lagen vanhelgas genom uppfyllande af tidens fordran härutinnan. Svea Hofrätt anser missgerningsoch straffbalkarna i 4734 års Jag vara den del deraf, som minst torde kunna uthärda en sträng granskning, äfven om ej i betraktande toges den brist på öfverensstämmelse, som i flera fall eger rum imellan dessa tvenne balkar och de öfrige. Derjemte yttrar Hofrätten, att det vore högligen önskansvärdt, om nationen erhölle en ny brottmålslag, deri behörigt afseende gjordes å förhållandet mellan brott och straff samt den fraroskridna civilisationens mildare åsigter. Både Svea och Götha Hofrätter anmärka, att vid stiftandet af en kriminallag kan, i vida mindre grad, än vid en civillags upprättande, afseende hafvas å hvad förut varit stadgadt, men deremot ett större inflytande lemnas åt det rent filosofiska elementet eller andre nationers erfarenhet. Götha Hofrätt instämmer icke uti Upsala professorernes anmärkning mot f. d. Lagkommittcen för underlåtenheten, att utreda yttersta grunden för statens straffrätt, utan tror Hofrätten, att lagen torde blifva mindre populär och lättfattlig, om den och motiverna dertill jemväl utsträcktes till försök att vetenskapligen utreda den ena eller andra straffteoriens riktighet, eller innehölle sådana afbandlingar inom vetenskapens område, hvilka egentligen tillhöra den djupare forskningen. Då Lagkommitten, enligt den gifna föreskriften, måst bibehålla ordet Balk, har Hofrätten. öfver Skåne och Blekinge icke haft att erinra emot benämningen Straffhalk, men annars trodde Hofrätten, att benämningen Strafflag varit rättare. Götha Hofrätt har ock funnit valet af benämpningen Straffbaik vara väl grundadt. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge anser lagförslaget äfven i afseende på formen eller ämnenas uppställning äga ett bestämdt företräde framför nu gällande brottmilslag och yttrar den förmodan, att domaren skall finna sig mera belåten med en lag, der allt är systemasiskt sammeanstäldt och lätt öfverskådligs, än att söka straffbestämmelser för ett brott i spridda författningar ned tillhjelp af lagsamlingar, som måste suppleeras med egna anteckningar och re