Aftonbladet – 19 juni 1839, sida 4

nans ;stamsehäferi härstädes) var serdeles liftig. Det bestämda antal djur, baggar och tackor, som borde försäljas, utgjorde 46 stycken, och inom en kort stund voro de alla afyttrade. Somliga af dem betaltes med 34 Rdr Bko st., och det röjde sig omisskänligen, att många flere kunnat försäljas till priser emellan 25 och 34 Rdr Bko, om tillgång derå funnits. Egaren till schäferiet ansåg sig likväl icke böra denna gång sträcka försäljningen utöfver ofvannämnde antal. Uddevalla den 44 Juni. För någon tid sedan afgick hävifrån ett Norskt, under vintern vid Gustafsbergs varf repar eradt fartyg, Aurora kalladt, till Saltkällan, hvarifrån det, efter intagen last af trädvaror, den 2 dennes begaf sig på resan till destinationsorten Havre de Grace, men hann icke längre än inemot mynningen af Gullmarsfjorden, hvarest det midt på ljusa dagen i godt väder och för-de-vind strandade på en under vattnet dold klippa, tätt invid Stångenäslandet, hvarest det några dagar qvarstod och kunde ej blifva flott förrän lasten mäste urlossas, då det befanns bafva tagit en ansenlig läcka. Att denna bändelse omöjligen kunnat tima utan uppenbar vårdslöshet, erkännes allmänt, då klippan, h-arpå strandningen skedde, skall vara det enda blindskär i segelleden från Saltkällan till Gullmarsfjordens utlopp i hafvet, en sträcka af omkring 5 mil, som på de flesta ställen i öfrigt varierar från 7 till 30, 40 å 50 famnars djup och derutöfver. Då ingen undersöknieg om händelsen ännu förevarit, är ännu ovisst hvem som till olyckan egentligen varit vållande; ehuru Lotsen derför besk ylles. I Skepparen, som är Norrman, men härstädes förhyrt besättningen, har genom ombud instämt densamma till RådhusRätten för visad uppstudsighet och olydnad efter strandningen. Vid undersökning, som derom tvenne gånger förevarit, har blifvit uplyst, att besättningen, emot kaptenens förbud, öfIvergifvit fartyget, sedan de kort förut roat sig med att hissa Unionsflaggan med den deri befintliga Norska vänd nedåt, och hvilken de med svårighet kunde förmås nedtaga. Önskeligt vore, att detta fokynne, som de sökt till sin rätta betydelse borti blanda, kunde till fullo ledas i bevis. Bohus L. Tidn.) i Mariestad den 45 Juni. Sasom ett bevis på det ofog, hvilket icke sällan bedrifves af Beväringsfynglingarne bland allmogen, synnerligast på vägen till mötesplatsen och så länge de äro aldrig så litet öfverlemnade åt sig sjelfva, kan anföras, att då Beväringsmanskapet från Habo socken skulle afgå till mönstring i Slättäng, hade tvenne Beväringsynglingar å allmänna vägen vid hemmanet Sjörjc med våld bemäktigat sig en dem till mötes kom: mande hustru och kastat henne på det åkdon i hvilket de färdades, och under en ofö synt närgån: igenhet öfverstrukit henne med tjärsmörja, sam dslutligen under hästens bastiga lopp, handlöst ka: istat henne från åkdonet, efter hvilken bebandling hon så illa tillsjuknat, att hennes lif lärer vara fara. Våldsverkarne hafva blifvit ställde under lag fligt åtal. Vid tillfället hade den ene af de tilltala ide varit af starka drycker öfverlastad. I — En 43:årig tjenstegosse från Warola, som d 9 dennes afreste till Skara, för att derifrån afhem åta någon Studerande, har på hemresan, under de idenne uppehållit sig på Huseby vid Sköfde, i e Iäderstädes befintlig stallkammare genom hängnin; afhändt sig lifvet. Gossen hade om afionen, d ban kom till Skara, varit rusig, men påföljande da ligen under hemresan icke försports vara i någo tNrubbad sinnesförfattning. (Mariest. Veckobl.) 4 nd j