Aftonbladet – 19 juni 1839, sida 3

vd EI VURdALIIUSARAICH 2 TTSEGT 2 Utg VESA gorn Hammarqvist samt Uppsyningsmännen Södergren och Oisson blifvit förekallade, tillspor(des de anklagade, om de emot berörde vittJ den hade att framställa något jäf. I anledning häraf hemställde E. o. Kanslisten Sandström, om ej Advokatfiskalen Pfeffer, såsom Aktor uli det emot Assessoren Crusensto!pe anställde tryckfrihetsåtalet, borde anses jifvig, enär de öfverklagade oordningarne varit en följd just af Hofrättens förfarande i detta mål, och det derigenom tillkännagifna missnöje således kunde anses hafva gällt alla de i milet vidtagne åtgärder. Löjtnanten Höökenberg förmente, alt Hammarqvist, såsom den der hos Poliskammaren uppträdt såsom Löjtnantens angifvare, ej borde tillåtas vittna emot Löjtnanten. Buktryckerikonstförvandten Rosenberg gjorde enahanda invändning emot Olsson. Snickaremästaren Holmgren erinrade, att, enligt hans förmenande, Polisbetjeningen ej borde få höras såsom vittnen i målet, enär andre personer funnits vid tillfället närvarande. Aktor anförde med anleening deraf, att han ansåg den emot Advokatfiskale i Pfeffers hörande framkastade anmärkning så lumpen, alt densamma ej förtjente något svar; att Holmgrens förmenande, som skulle polisbetjeningen anses jälvig, för det att andra personer varit på samma gång tilistädes, vore en fullkomlig irring, då polisbetjeningen icke skulle vittna om någon emot dem begången förbrytelse; samt att de, om ock angifvare, finge enligt 6 af 1776 års förordning, angående polisens inrättande i hufvudstaden, höras såsom vittnen. 2. o. Kanslisten Sandström förklarade, att han fortsatte sin hemställan, angående advokatfiskalen Pfeffers hörande, utan afseende å aktors ohemula uttryck. Sedan domstolen af polisprotokollet inhemtat att icke Hammarqvist, utan uppsyningsmannen Bohman varit den, som först uppgifvit, att Löjtvaaten Höökenberg huriat vid Åssessoren Crusenstolpes afförande från Hofrätten, men Olsson deremot framställt angilvelsen emot Holmgren och Rosenberg, resolverades: Scm e. o. Kanslisten Sandströms förmenande, att frin ofvanberörds inom Kongl. Svea Hofrätt förefallne vordningar, såsom gällande alla de i målet angående Assessoren Crusenstolpe vidtagne åtgärder, skulle kunnat hemtas anledning till jäf emot Advokatfiskalen Pfeffer, såsom aktor uti detta åtal, ej blifvit beledsagadt med något stöd af sannolikhet, än mindre styrk!; alltså anser Sloltsrätten Sandströms, i afseende på Advokatfiskalens hörande, gjorde hemställan, ej förtjena ringaste afseende; och emedan, hvad angår gevalliger Hammarqvist, upplyst är, att icke Hammarqvist, utan uppsyningsmannen Bohman emot Löjtnanten Höökenberg uppträdt sisom angifvare, ty finner Kongl. Slottsrätten, dei Hammarqvist ej kan, i afseende på Höökeuberg anses jäfvig att i målet viitna; men alldenstund uppsynings: mannen Ölsson varit den förste, som hos Öiverstithåillare-embetet uppgifvit Snickaremästaren Holmgren och Boktryckeri-konstförvandten Rosenberg, såsom de der deltagit uti hurrningarne i Kongl Hofrättens förmak; fördenskull pröfvar Kongl. Slottsrätten, i förmågo al 17 hap. 7 8 Rättegångsbalken, skäligt förklara honom Olsson jälvig att i detia mål höras som vittne, i afseende på bemälde Holmgren och Rosenherg. Emot beslutet anmälde aktor missnöje. Sedan samtlige vittnen aflagt vittneszden gjorde de följande berättelser: 4:o Advokatfiskalen Pfeffer. Då Advokatfiskalen den ifrågavarande dagen skulle begilva sig ner ifrån sitt embetsrum, beläget i våningen öfver den der Hofrättens sesionsrum äro belägna, för att vara tillstädes vid afkunnandet af domen angående Assessoren Crusenstolpe, hade Advokatfiskalen, uti IHofrättens förmak sammanträffat med Assessoren Crusenstolpe, som kommit jemte en stor folkbop, hvilken hurrat och ropat. Advokatfiskalen hade då främst i hopen varseblilfvit e. o. Kanslisten Sandström, som svängt sin hatt i luften och hurrat jemte de öfriga. På framställd fråga af e. o Kanslisten Sandström, tillade Advokatfiskaler, att kan vore hbesämdt förvissad derom, att Sand-tröm flera gånger hurrat, emedan Advokatfisbalen befunnit sig så nära Sandström, att han tydiigen kunnat urskilja dennes röst bland de öfriges. 2:0) Gevaldigern Hammarqvist. Den 49 Juvi sistlidet år hade Hammarqvist jemte flera af polisbetjeningen, på befallning af dåvarande t. f. polismästaren, befunnit sig dels utanföre, dels i trapporne och förmeken till Hof Rätten. Hammarqvist hade väl genast efter det Assessoren Crusenstolpe blifvit uppförd, hört sorl och stoj uppe i rummen, men bade sig ej bekant, hvad der förefallit, emedan Hammarqvist ansett sig böra dröja utanför på gatan, der mycket folk jemväl uppehållit sig. Deremot hade Hammarqvist, då Assessoren skuile herifta är Nntför trannorna till den nå honom