ka på, och emot hvilken åtminstone ingen Professor bör hafva betydligt att invända. UTRIKES. ENGLAND. Om ryske tronföljaren och dess vistande i London, heter det i eit bref derifrån af den 534 Maj: Deune furstes vistande i England under tidpunkten af en i detta lands historia oerhörd ministerialkrisis, och af de lifligaste partistrider, så väl mom parlamentet, som i provinserna genom Kartisterne, blir säkert icke utan följder för prinsens framtida bana. Han är till sin person en älskvärd furste, ädelsinnad, liflig och välvillig. Han bar med egna ögon sett England, och England har med uppmärksamhet observerat honom. I Ryssland beror ännu så mycket på monarkens personlighet, ehuru den gamla adelns mäktiga position ofta pålägger sjelfherrskarens skenbart absoluta vilja ett med lifsfara förenadt tvång, ofta mera förlamande, än representationens motstånd i ett konstitutionelt land. Storfursten kan nu uppskatta skillnaden emellan de båda slagen af regeringsform; han har besökt båda parlamenthusen, och, enligt egen utsago, förnämligast sysselsatt sig med att teoretiskt och praktiskt studera Engelska författningens anda och verksamhet. Han bar sjelf förklarat, att han icke allenast måste beundra Englands materieila storhet, utan äfven dess statsforms karakter. Vid den måltid, som Engelsk-Ryska kompaniet gaf honom, yttrade både ban och Ryske ministern Pozzo di Borgo, att Ryssland och England måste anses för de båda kolosser, af hvilkas vänliga eller fiendtliga ställning till hvarandra verldsfreden hädanefter berodde. Intrasslade politiska knutar, såsom tvistigheterna mellan Belgien och Holland eller den Preussisk-Romerska frågan, sönderhuggas af diplomatikens fredliga svärd och skola ej mer gjuta det kristna Europas blod; men väl skola oceanen och Europas länder färgas med blod, om de båda stora rikena med sina motsatta, ännu större principer, den absolut-praktiska friheten och den absolutpraktiska lydnadspligten någonsin komma att fientligt sammanstöta. Storfursten skall hafva baft ett särskilt tillskott till sin reskassa af 40,000 rubel om dagen, under den tid han vistades i England, och den slösande frikostighet, han utvecklade, förskaffade honom iche mindre värner bland de fattiga och behöfvande, än hans personliga egenskaper., Vid en debatt i Öiverhuset den sista Maj, hvarvid flera talare framkastat vinkar om drottningens tänkesätt för ministrarne, uppsteg Lord Brougham och tadlade i skarpa ord detta miss-, bruk att inblanda drottningens namn, för att dermed skydda en sjunkande administration. Man hade i hvarje larmande bordsällskap, i hvarje pöbel-sammankomst gjort drottningens enskilda känslor och tycken till föremål för diskussionen, och alla demagoger hade i sina tal hänvist derpå, för att trygga förvaltningen. Ingen bade något att säga för sig sjelf, ingen någon åtgärd att utlofva, ingen sin politik att försvara, utan att ropa: drottningen! drottningen! drottningen! samt att tala om drottningens känslor och hofdamernas tvister. Detta vore opassande och ovanligt. Parlamentet vore kalladt att öfverlägga om allvarliga statsfrågor, att diskutera offentliga angelägenheter och yltra sig öfver den åt drottningen anförtrodda regeringen, och likväl ville man det skulle ingå på den princip, att. hvar och en, som afvek från en ministers åsigter, skulle beskyllas för alt hysa en personlig förolö-, nde och förhatlig ovilja mot drottninger vore alldeles oparlamentariskt, o. SPAn. I Madrid trodde man, en. rättelser derifrån, att regering föreslå tiondens återställande till u: presterskapet, som befinner sig i den 3 torftighet, och att förordningen härom utkomma samlidigt med en anhan om Cortes:s upplösning. — Den 25 Maj blef posten från Frankrike på vägen till Madrid, i grannskapet af Alcolea, öfverfallen af Carlister, plundrad och alla bref uppbrända. — Balmaceda uppehåller sig ännu i trakten af Cuenea och är sysselsatt med att befästa den lilla staden Canete. — Echo del Commercio innehåller en förfärande skildring på de grymheter och våldsamheter, Cabrera begått i nämnde provins. I synnerhet skall staden Valhermosa hafva varit skådeplatsen för de skändligaste ogerningar, och Cabrera skall personligen derstädes hafva utmärkt sig med mord och våld mot qvinnor. — ——t—— FRE an. od