Aftonbladet – 18 juni 1839, sida 2

den nu begagnade utvägen. BOKHANDELS-BULLETIN. Beskrifning öfver Nås socken i Westerdahls fögderi af Stora Kopparbergs Län, utgifven af Fr. Dan. Cracius, KommissionsLandtmätare m. m., med charts och tabell. Fahlun, C. R. Roselli 48537. Det är ännu ej för sent, att inför Svenska Allmänheten tillkännagifva ett arbete, som framträdde såsom en betydlig beståndsdel och en förberedelse till en topografisk beskrifning öfver hela Westerdalarna, och derjemte beklaga det oblida öde, som allt för tidigt ryckte författaren från denna förtjenstfulla bana, hvarpå han säkert skulle förvärfvat sig stora förtjenster om sin fosterbygds statistik. Ait vi aldrig kunna hinna någon fullständigare och noggrannare kännedom om vårt fädernesland, förr än vi erhållit topografiska beskrifningar öfver dess mindre partier, lärer af ingen bestridas. Först då man känner såväl menniskokroppen som statskroppen till dess innersta struktur och dess minsta detaljer, är man fullkomligt i besittning af kunskapen om båda. Mycket har blifvit gjordt i detta afseende, men visserligen behöfver fäderneslandet ännu många män, som ej sky någon uppoffring och möda i dessa så sällan belönade värf, förrän det stora verket blifver fullbordadt. Hvarje bidrag dertill förtjenar fosterlandsvännens tacksamhet och äfver Hr Craelius bör hafva sitt vitsord, att ban med forskningsnit och skicklighet författat de teckningar öfver Westerda!arna, som tyvärr så snart blifvit afbrutna. Nås socken, hvilken förf. 1 detta häfte beskrifver, kan i flera afseenden anses såsom en öfvergångspunkt från den egentliga sterila Westerdalsfjellbygden, till den södra Daltraktens malmfält och större bördighet. Förf. genomgår först socknens historiska minnen, hvilka äro desamma som de öfriga Westerdalarnas. Äfven härigenom tågade Sverre, då man ej visste annat, än att en Kung var ett rofdjur (likasom man i sedmare tider ansett en landtmätare för ett dylikt, för hvilket man behöfde bemdrifva boskapen från skogen) — härifrån utdrogo Engelbrechts och Gustaf Wasas frihetskämpar m. m. Nu gifver förf. i få, men raska, drag en teckning af folkets lynne, seder och lefnadssätt, af dess boningar, dess gillen och friarebesök, klädedrägter, bröllopp och deras ceremonier, allt till tunnt2pparnes inbärande och dess öfriga nöjen. Från detta kommer ordningen till allvarsemmare yrken. Westerdalarnas dialekt bär, enligt de prof förf. anför, tydliga spår att vara en äkta afkomling af Isländskan och den äldsta Svenskan. Jorden är svag för åkerbruk och boskapsskötsel, en olägenhet som högst ofullkomligt afbjelpes genom jagtens och fiskets afkastning. I äldre, tarfligare tider bergade sig all mogen på denna magra jord; men i våra daga har socknen råkat i skuld af öfver 46,000 Rdr Banko, som stiger till z af skattejordens hemmansvärde. Förf. har sökt orsaken till detta smärtsamma förhållande och funnit den, dels i det tilltagande begäret efter bränvin, dels i lättheten att skuldsätta sig hos de inom socknen och i less grannskap belägna bruken, äfvensom de i socknen verkställda storskiften och de risstag, som vid författningarnas verkställande förefallit, 2) varit utan verkan på det beständigt tilltasande missförhållandet mellan sjelfständige, välnående odalmän och beroende eller näringslöe, hvilket ingifver förf. dystra aningar om den ramtid, då de aröda herregårdsbyggnadernac öfverallt skola resa sig i socknen, och fördrifva ler göra till slafvar sönerna af dem, som foriom räddade Sveriges sjelfständighet. Öfver Finnnarkerna och deras innebyggares från Svenskare så åtskiljda seder och lefnadssätt har förf. lera intressanta notiser. Öfver kyrkoväsendet, le fromma stiftelserna, hemmantalet, utlagorna ch ortens juridiska, ekonomiska och militära örhållanden har författaren gifvit utförliga unerrättelser och allt statistiskt har med omsorg, pplyst af medföljande tabeller, blifvit utveckdt. äfvensom pnaturalhistoriens älskare finner