Aftonbladet – 15 juni 1839, sida 4

Efter bönen emottages bigten denna och de efteräräljande dagarne af Kardinalen Storpenitentiärien. Han satt nu på en upphöjning och en stund ensam. Då framträdde en rödklädd pilgrim, en man med blekt, vildt ansigte, föll på knä och började bekännelsen af sina synder. Den räckte mer ån en fjerdedels timme. Hans skuldebörda måste ba varit tryckande. Ingen annan följde efter hodnom och processionen tågade sedan i samma ordning itillbaka till herberget. Efter Ave Maria begynner pilgrimernes fottvagning, en ingenting mindre än lätt förrättning af iConfratelli, i synnerhet som de långväga kon.mandes sårade fötter med mycken omsorg vårdas och frörbindas af desse barmhertige Samariter. Klockan 2 börjar spisningen i tvenne långa, ibvälfda salar, som kunna rymma 4000 pilgrimer. iDen första af salarne är värdigt prydd med stftarnes marmorbildstoder och byster. Den andras vägigar äro öfverhopade med inskrifter, på hvilka teistamentgifvarnes namn och gåfvornas belopp äro janförda — ofaniliga summor, som först på sednare åtider börjat minskas. Pilgrimerna sitta med rygigen mot väggen, ett skrank skiljer dem från de Ftalrika åskådarne och lemnar tillräckligt rum åt de Htjenande bröderne, som nu påtagit förkläden. Valtfärdarne ordna sig efter sina fädernesland, de flesta voro från Italien, södra Tyskland och Österrike. StorBritannien hade blott skickat en enda deputefrad, en Irländars, från grefskapet Kilkenny. Blott sällan träffar ögat vördnadsvärda gestalter. I Framför hvarje kuvert står ett halft mått vin i ett lerkrus jemte en bägare af samma ämne, ett bröd, en skål soppa, en tallrick med sardeller, en janman med salad och en tredie med äpplen och russin. Rätterna äro ganska smakligt tillredda och iborden snygga och inbjudande. Redan äro bänkarne fyllda med hungriga, deras ögon är begärligt Hfästade vid anrättningen — då ljuder en skramla foch en uppmaning till bön, som tillropas hvarje stam pilgrimer på deras modersmål. En bland ibröderne uppstiger på en i väggen anbragt predikåstol och håller ett latinskt tal. Dess hufvudsakHiga förtjenst denna gång var dess korthet. Nu få ändtligen rätterna gripes an, och detta sker verkirgen tappert. Någre af bröderne framräcka tallSrickarna; bland dem utmärkte sig Pon Miguel medKlisa långa polisonger och sin stora färdighet i serWvering. Andra bära in rätterna ifrån köket; som! Hige sätta sig midt emct pilgrimerne och söka roa: dem med samtal. Hela hörtidligheten har en viss gvärdig hållning. Vid de qvinliga pilgrimernas spisning och fottvagning får naturligtvis ingen man ikvara tillstädes. i — Galuläggning med Asfalt. På Oxford iStreet i London bar man sedan förlidet år användt flera slags gatuläggning, dels asfalt, anbragt efter folika principer, dels träd. Det med asfalt efier Bastennes och Gaujacs method lagda gatustycket har under vintern fullkomligt uthärdat profvet, hvaremot ett annat, der man inbandat i den flytbara asfalten sönderstötta gråstenssmulor, funni!s så dåligt, att man måste åter b-yta upp det. Det. istycke, som bes:år af Skottska eråstensbitar, inlagKda i asfalt, bar förträffligt bibehållit sig, och ste-; fnarna tyckas vara oröelige. Den sedan fem måna-: fider med trädblock belagda delen af gatan har 1 äsynnerhet bestått profvet, och utgör en vacker, jemn bana. Styckena äro 12 tum långa och man. fann, att de icke minskats 4-4 tum; men på undra delen deraf trodde sig några se spår af förruttnelse. Men torde sannolikt bestämma sig för detta dsista slags gatuläggning och i höst afgöra, om ett försök i sådant fall bör anställas i stort. — Besynnerliga söndagsmöten. I Smibfield midt i City hållas om söndagsafinarne sammankomster af alldeles egen art, ty, i stället att, som vanligt är vid predikningar på gator eller öppna fältet, samla sig omkring en talare och i tysthet afböra honom, afsöndra sig de samlade i serskilda ikretsar och grupper, inom hvilka en trasig talare Huppträder, så att stundom ett halft dussin sådana -IBträffas tätt bredvid hvarandra. Talaren underhåller -IHicke sina åbörarae med oafbrutna föredrag, utan fuppställer en sats och anmanar de närvarande Jatt derom disputera med honom. Dessa disputatioBaer hållas icke allenast på en gång, utan äfven i iden fullkomligaste oordning och på det ohöfligaste språk. De personer, som taga del deri, böra till jäde lägsta folkklasserna, men deras tal förråda ofta, att de härflyta från en helt annan källa än fanatism. — Nytt bevis på Irländska gods-ägares mensklishet Den 44 Maj kom undersheriffen i igrefskapet Carlow till Tynriland, som tillhör Lord Beresford, en af de häftigaste Tories och oraniemän, för att köra bort från sina boningar icke minldre än 90 familjer, bestående af uagefär 1350 personer. Då lordens ombud blifvit saut i besittning faf kojorna, lät han jemna dem allesammans med marken, och de olyckliga innevånarne försattes på bar backe. Iblandjdem var en 80:å-ig qvinna, född i byn, som af lamhet var ur stånd att röra sig, och ad rättsbetjeningen åtminstone lemna henne 8 dagars tid. Förgäfves. Man lyfte henne ur sängen Hoch satte henne i en torr grop, icke långt ifrån kojan. Dessa familjer odlade tillsammans 200 acres Hand, hvarföre de betalt sitt arrende, och voro fredsamma, flitiga menniskor; men de voro katholiker, och hade troligen röstat emot Torymannen Bruens val, hvilket just nu är föremål för en undersökning i parlamentet. Morning Chronicle anmärker med skäl det besynnerliga deri, att, under det dylika tilldragelser ske nästan hvarje månad i alla deiar af landet, regeringen likväl beorurar derifrån en stor del af trupperna. — På Monte di Giulio i Schweitz har en forman begått den grymheten, att, då han kommit jupp på dess höjd, hvaröfver han hade uppdrag att skjutsa en fattig hustru och hennes tre barn, som ipå lokal-auktoriteternas bekostnad skulle föras till sitt h emvist, af henne fordra ett tillskott i betalningen. Som hon ägde alldeles intet, kunde hon Tingenting gifva. Känrslolös för hennes böner och föreställningar, tvang han henne nu att stiga ned af kärran, vände om och for hem. Den olyckliga Flärer bafvea försökt släpa sig till någon bebodd ort, lämen hvarvid det första barnet omkom af kölden. zvarföre hon gräft ner det i snön bredvid vägen. Ansträngande sina sista krafter, hade hon släpat sig och de båda andra barnen ett stycke längre LJ oto KJ