Aftonbladet – 15 juni 1839, sida 2

FRANBRIAE. Det ges menniskor, som bli allt mer betydande, dess mer de aflägsnas från den yttre betydenheten, och som stiga i anseende i samma mån, man söker nedsätta dem. Sådant är i närvarande stund fallet med den bekante Hr Thiers, hvilken blifvit ett mål för allmänna uppmärksamheten och aktningen, just då han : som mest är det för hofvets och de maktägandes ovilja. Ett bref från Paris, infördt i en Tysk tidning, meddelar åtskilligt om honom, som väl tyckes vara skrifvet med tydlig predilektion för mannen, och således kanske icke får tagas helt och hållet efter bokstafven, men förtjenar afseende såsom uttryck af den rådan-:! de opinionen, hvars majoritet Thiers nu mera tyckes hafva helt och hållet på sin sida. Sedan brefskrifvaren yttrat åtskilligt om ex-ministerns popularitet och huru han är vändpunkten för det Franska statsskickets närmaste framtid, kastar det en blick på dess fullkomliga antipod, i anseende till talang och bildning, det tydligaste personliga uttryck af den herskande, småaktiga poÅitiken, samt resultatet af dess system att upplyffa oskickligheten och medelmåttan med duglighetens förbigående; med ett ord, Hr Cunin-Gridaind) som hofvet ställt i spetsen för de 224. Liksdm Thiers är han uppstigen ur den ringa och fattiga folkklassen;: han började nemligen sin bana som färgaregesäll vid en klädesfabrik i Sedan; lycka, ordning i affärerna, verksamhet, flit, med ett ord borgersmannens goda egenskaper gjorde honom rik och förskaffade honom inflytande. Den Franska vallagens lokal-system gjorde honom till deputerad i den lilla staden, hvars invånare äga en serdeles själsförvandtskap med honom. Intet hevis på talang eller djupare kunskaper röjdes hos honom; ingen utmärkt handling, ingen förtjenst om det allmänna ådrog honom uppmärksamhet; denne man var det nu, som Ludvig Filip valde till chef för sitt parti inom kammaren och han ärsnu en af ministrarne i detta öfver sin bildning så stolta Frankrike. Man föreställe sig, hvad hvarje arbetare i Paris, der allt, hvad som omger honom, bidrar att väcka dess ärelystnad och njutningsbegär, måste tänka, vid åsynen af en sådan uppkomling? Han kan ju vara lika driftig, flitig och sparsam, som den fordne gesällen i Sedan; endast dess lycka felas honom; men henine kan ban tvinga sig till, om han går ut på gatorna med geväret i band, öfverändakastar den bestående ordningen och makligt sälter sig på den af färgare-gesällen i Sedan innehafda platsen. Tror ni icke, att dylika tankar skola jsätta den Parisiske arbetarens fantzsi i rörelse och upphetsa hans bufvud? Deremot vet han ganska väl, alt, för att ställa sig vid sidan af Jridstra Guizot, Villemain m. fl., måste man äga vidsträckta kunskaper och lysande talanger, och för sådana män bugar sig den lägre folkklassen i Frankrike djupare och aktningsfullare, än samsma klass i något annat land, hvarföre den Pa:risiske arbetaren också, efter Juli-revolutionens utförande, visade sig ganska beredvillig att åt iede svarta frackarna, öfverlemna ärendernas ledning och den nya styreisens ordnande., Hade Thiers kommit in i ministeren, så är det icke blott säkert, att Cunin-Gridaine icke kommit dit, utan äfven att han skulle rensat de högre platserna från en mängd af oduglingar och medelmåttor, hvarmed de nu äro uppfyllda. Derföre hatar dessa honom också af själ och hjerta, hvaremot han är omfattad med en lika varm välvilja och aktning af alla talanger och utmärkta hufvuden. Hans landthus, beläget vid det sköna Place St. Georges, omgilvet af Bowling-greens, var under den sista krisen ett högqvarter för den Fransyska intelligensen, som kämpade mot nulliteterna, hvarje ögonblick af dagen besökt af de utmärktasts :deputerade, journalister och andra personer af ;värde; än såg man der Odilon-Barrot, än Guizot, som med Thiers öfverlade om tal och adresser, eller redigerade val cirkulärerna till :;departementerna; vidare en marskalk, en amiral, som förenat sig med dessa kämpande intelligenser, om de sjelfve icke förmådde taga någon verksam del i striden. Man såg journaliister, som hämtade grundthemat till morgondagens ledande artikel och hvarje gång gingo derifrån förvånade öfver dat koncisa, nätta och tydliga i den ide-följd, som utvecklades för dem, och hvilken de skyndade att framställa för publiken i utförliga uppsatser. Fem, sex a sju tidningar hemta sålunda dagligan hos honom sitt erforderliga tankeförråd. Alla dessa; personer, hvilka sågo mannen på sådant sätt! hvarje dag sysselsatt från morgonen till qvällen, ledande, ordnande och inspirerande allt, måste naturligtvis utsprida-hans beröm öfver allt, och det bör då ej förvåna, att hans popularitet jväxte med utomordentlig hastighet och kraft. Afven så naturligt är det, att missaktningen och sarkasmerna rigtades mot det andra lägrets shögqvarter och dess befälhafvare, general Ja:queminot, jag vill ej säga, att de stego ännu