Aftonbladet – 12 juni 1839, sida 2

Svenske og Normaend, af Frederik Barfod, Student. Nyårsheftet 18539. Det är en gammal tanke att vilja i litterärt afseende förena de nordiska rikena, hvilkas språk äro så nära beslägtade med hvarandra. Orsaken, hvarföre försöken bittil:s misslyckats och förmodligen komma att misslyckas, är densamsamma, som gjort många bolags företag så olycktiga, ej blott bär i Norden, utan snart sagdt öfverallt. Minst vilja associationerne bära sig, då fråga är om andeliga intressen, andelig verksamhet; knappast i det materiella kunna de täfla med den enskilda omtankans och tillställningssinnets högre och mera koncentrerade kraft. Då man miste komma öfverens om, att säkerligen aldrig ett b.lag skulle kunnat syhmanhålla John Cockerills kolossala företag vid Seraing, buru tror man då, ett ett bolag skall kunna göra något erkläckligt i fråga om tre rikens litterära sammanbilining? I andens verld: är enhetens kraft oumbärligare, än i någon annan; antingen lappverk eller en allena styrande tanke är der lösen. Många kunna visserligen vara medarbetare i ett litterärt företag; men en skall styra, enväldigt, oaflåtligt, inblåsa anden och grundtanken i det heia. De öfrige måste vara honom så underlägsna, att de buga sig för bans herrskare-ande; eller ock går hela verket snart sönder. Månne Studeranden i Köpenhamn, Hr Frederik Barfod är den man, som kan sålunda dirigera ett verk, der så olikartade och kantiga elementer ingå? Oeilenschläger — som Tegner förklarade för mhronarfvingen i diktningens verldÅa, och som således måtte hafva bestigit thronen, sedan Göthe är död — den snillrike, men vilde och egensinnige enthusiasten Grundtvig — Ingemann — Hauch — vår lärde, genizliske och framföralit stolte Geijer — vår sjukligt retlige Atterbom — Beskow, den i hofkretsarna sig rörande bel-espritn och framför allt Hofmarskalken — elektikern eller rättare (som Geyer säger) omingfrestarenx Agardh — alla dessa olika, med olika utmärkelser och talenter utrustade, med olika åsigter och anspråk handlande storex män, buru skulle de i sin verksamhet kunna riktas och sammanhållas af Hr B., som helt modest erkänner sin litterära obetydlighet! Eller skulle fråga icke vara alt på något sält rikta och sammanhilla arbetet, utan låta det gå vind för våg och blifva ett centox utan sammanhållning och gifven syftning? blott en profkarta på danska, svenska loch norska författares stil? en beautes des langues scandinavese? Vi frukta sannerligen, latt detta sista blir fallet, för att döma af första häftet. Innan vi gå till någon betraktelse öfver inneThållet af detta hälte, må det tillåtas oss se ett lögonblick på ett ekonomiskt bekymmer, som Hr B. uttalar, angående sin förlust på företaget. Han beklagar sig, att debet och kredit lför upplagan icke gå ihop. Omkostningarne, säger han, belöpa sig till 460 Riksbankdaler och försäljningen blott till 460 Rb:dr. Detta sär visserligen ett beklagligt förhållande; men hvad det egentligen bevisar, kunna vi säga Hr B. i förtroende. Det bevisar blott, att, om Köpenhamn vill vara Nordens litterära hufvudstad, måste danska boktryckare och bokhandlare låta jemka med sig. Deras enorma dyrhet, jemförI lig numera endast med de engelskes, är ett bland R-— Sw ff de största hindren för den i öfrigt omtyckta danska litteraturens betydligare spridande, iåtminstone till Sverge. Härstädes skulle den upplaga, Hr DB. uppgilver vara gjord af Brage og Idun, eller 4000 exemplar af ett 20 arks arbete, kosta icke stort mera än hälften af 460 Rb:dr. Den princip, som på någon tid gjort sig gällande i litteraturen, att dess produkter måste kunna säljas till godt pris, tyckes icke lännu vara ens mod i Danmark. Der tyckas författare och förläggare ännu hänga fast v.d Iden i bottnen aristokratiska åsigten, att pressen ww I ee ee vv existerar för nigra få, som icke behöfva pse på styfverna, som man säger. Man råtte ännu hos våra kära grannar icke kunna göra sig begrepp om en populär litteratur; vch skråmässiga privilegier för boktryckerikonstens utöfning lära ännu. äga rum. Att Danskarne ännu måste betala böcker orimligt dyrt, kommer af samma skäl, som att vi i Sverge ännu miste köpa vr fe we tri ef KO stöflar, råckar, hattar till högre priser, än bvad de äro värda eller gälla i verldsmarknaden. Hr Barfods företal, eller en anmälan, som innehåller den, såsom oss synes, mindre vigtiga framställningen af hvad han tänkt och gjort, för att bringa denna tidskrift i gång, och hans åsigter af de nordiska folkens gamla tvister, dem han önskar bilägga, slutar sig med ännu ett bekymmer, utom det ekonomiska: han fick icke i tid in utlofvade bidrag från svenska författare (nommement Agardh, Atterbom, Cronholm). Till all olycka blef Profes: ! sjuk ; och Biskop Agardbs Akadem hade, eburu afsändt, icke kommit da hvarffre han måste arin2 SI