Aftonbladet – 11 juni 1839, sida 3

Schweltz, och få finnas 1 LEuropa minare ilorerande, än Frankrike, oaktadt detta är alldeles skapadt för kommercielt välstånd. Jag härleder denna märkvärdiga skilnad från den omständigheten, att mer dan Frankrikes kuster ech gränser äro späckade med tullhus, och landet äger den högsta skyddstulltariff i Europa, äger Sehweitz deremot intet enda tullhus, uppbär ingen tull, och har ingen enda skyddstullafgift i sina lagar. Resultatet är att kapitalerna och spekulationer oupphörligt vända sig till de mest produktiva yrken. Skickligheten ech driften söka de fält, på hvilka de säkrast segra, och, icke utmattade af pödvändigheten att utgöra skyddsa fgifter för en industri, som icke kan bära sig sjelf, frambringa de ett vida större belopp produkter för varubytet, än som vore möjligt, om de först skulle förskaffa sig alla lifsförnödenheter till ett af skyddsafgifter förhöjdt pris, och sedan finna deras utländska marknad stängd af tullhus,: som jaga bort utländsk efterfrågan. aSkyddn för slöjderna. I Frankrike plundrar den ena slöjden den andra samt konsumenterna, allt i denlofliga afsigt att göra dem alla rikare; men Frankrike bar icke förthy med hvar dag blifvit — det är besynnerligt att höra — fattigare. Betrakta t. ex. Bomullsspinhingen. På det franska bomullsspinnarne må skyddas, äro alla våra (Englands) garnsorter :under Af 170 förbjudna, men alla tögre tillåtna mot en skyddstull. Väfvarena äro på samma sätt skyddade, och följden är, att nästan alla slags bomullsvaror säljas till högt pris i Frankrike. Detta, man kan väl ej föreställa sig annat, måste lända ; de gynnade monopolisterna till stor båtnad; men alldeles icke: ingen jemrade sig värre öfver sin eländiga belägenhet. De hade väl, det är sant, alltid en hand i sin grannes ficka, och han måste dyrt betala deras kalliko och musslin; men det! fanns äfven andra slipade monopolister, som hadel Just till semma rättighet att skrapa åt sig. Jernverksägarne hafva fått upp tullen på allt utländskt jern till 25 p:ct och tvinga i sin ordning bomullsspinnarne att dyrt köpa deras usla jern för sina spinnmachiner. Det var verkligen uppbyggligt att I se spinneriägarn, med. venstra handen i alla sina kunders fickor, lyfta upp den högra i harmen af en rättvis förtrytelse öfver jernverks-ägarens alldeles principlösa plundringsbegär. Jernyerksägaren åter betygade, att han var en icke mindre förorättad person, ech bedyrade, att om det skamliga skinneriet ef skyddstullen på stenkol fertfore, och de plundringslystne kolgruf-ägarne skyddades genom den orättvisa tullen på införseln af kol, så skulle, och detta bedyrade han heligt, all handel gå under. De allmänna slutsatser, Hr Symons härledt från de af honom samlade facta, kunna, enligSpectator, hvars relation vi här följt, korteli, gen sammanfattas som följer. Hr S. antager, att arbetslönerna äro jemnare fördelade mellan de serskilda klasserna af arbetare utom, än inom England, och detta tillskrifyer han frånvaron al föreningar. Handväfveriet är visserligen illa lönt utomlands, men ingen klass af arbetare befinner sig i det elände, som handstolsarbetarne i England; orsaken dertill är, att då männerna egna sig åt en sysselsättning, som fordrar endast ett barns skicklighet och en qvinnas styrka, så drifva de der-blott under ledigheten från annat arbete. Med undantag för Schveitz och till någon del för Belgien, synes massan af engelska handtverkare,) på det hela, bättre belåten än andra länders. Franska handtverkarne, kringgärdade på alla sidor med skyddsförfattningar af alla slag, synas afgjordt stå lägst på skalan — sämst klädd, sämst född, sämst uppfostrad. Schweitz, utan : produkt af värde, med undantag af vat— .Arrovw ee —-ILARR)DAhHEO9 EC tenkraften, målas af Hr Symons såsom ett paradis för handtverkaren, der hvar och en nästan realiserar profetian om det tusenåra riket, men ett paradis, hvilket vårt (Englands) sambäilssystem, med sina stånd och sin förstfödslorätt, icke skulle tillåta existera i England. I några delar af Frankrike är handtverkarens tillstånd äfven så eländigt som den uslaste handväfvares i Skottland, med den skilnad likväl, att fattigIdomen i Frankrike har utseende af en länge inrotad distriktfattigdom, der allt är lika fattigt, men icke af den hastiga utarmningen hos en: serskild klass af arbetare, som se sig omI gifna af mera lyckligt lottade kamrater. Bellgien synes mest närma sig Storbritannien. I södra Preussen är arbetarnes belägenhet ganska Igod. I Nordpreussen och Österrikiska besittningarna finna vi, att myntvärdet är till favör för de engelska arbetarna. Vid dessa slutsatser gör Spectator följande anmärkningar: Herr Symons rapport är dunkel iidet, som rör utländska manufakturernas fJtäflan med de engelska. Engelska :machinerier utsmugglas, engelska mekanister utskickas för latt lära otlänningen, att sjelf tillverka sina machiner, och engelska -handtverkare användas i I mängd till verkmästare på faktorierna, eller för att utföra de svåraste arbetena. Schweitz, Preussen och Belgien hafva mer eller mindre AT mh AL IA af Ace för dÅdaAradc I ae har