Aftonbladet – 7 juni 1839, sida 3

— För mycken lycka för en ljuf. Herr T., en bandtande i Paris, mötte en morgon vid utsgåendet nn person i trappan, som bar ett större knyte. Vid åsynen af Ar T. visade den främmende någon förvirring. Tillfrågad hvad han ville, fattade han sig åter och sade, att han sökte Mocntde-Pitess byrå, ett sazs lånekontor. Det är icke i detia huset, sade Hr T. Ack, jag ber om förlåtelse, återtog den okände, med ödmjuk min, men jag har endast kort tid varit i Paris och har missförstått den anvisning mau gifvit mig. — Det bor en kommissionär nägra hus hårifrån, sade Hr T., som börjede fasta sig vid interlokutörens förvirrade uppsyn. Men hvarföre skall ni pantsätta edra skaker? — Ack min herre, sade den okände, jag är i en ganska olycklig belägenhet; min hustru och jag hegåfvo oss till Paris för att söka vår utkomst, men ännu hafva vi icke funnit någon plats. Min hustru har af sorg sjuknat in, och för att skaffa henpe någon hjelp måste jag nu pantsätta våra saker. — Vänta min hederliga man, fortfor Hr T. er belögenbet har rört mig. Tag detta, (härvid gaf han honom sin börs men pantsätt icke edra saker, och kom till mig framdeles, skell jag försöka bjelpa er till någon sysselsättning. Vår man tog de bjudna penningarna under tacksamhetsyttringar och aflägsnade sig. Några ögonblick derefter kom Hr T:s be:jent helt andlös springande efter