Aftonbladet – 1 juni 1839, sida 2

MÅLET ANGÅENDE ODINS STRANDNING. De besvär aktor anfört öfver Krigs-Bofrättens märkvärdiga utslag i detta mål följa här edan. De äro författade med ett allvar, som yckes vwillna, att aktor icke förlorat hoppet il slutligen få se principerna för all onm:budsmannaller embetsmanna-ansvarighet tiilämpade på eft sätt, som tryggar staten mot .vek eller vårdslöshet. Med dessa privciper tycks Krigs Hufrättens utslag ej väl qvadrera. Hr Enemark bar bortsatt kronans fartyg; tillhållen att redogöra för orsskerba, blir hans svar, i korthet sammanfattadi: jag vet verkligen iche hur det kom sig,, och dertill svarar besättninger: icke heller jag: få denna tillfredsställande förklaring frikännes han. Det skärande i denna konklution är lyckligt utredt uti besvärsskriften, hvars genomläsande derlire äfven de olagfarne, utan fruktan för ledsnad, kubna företega. Blvit ingressen är utesluten. Hittills bafva alla undersökningar, angående strandnirgsbändelser, varit och måste vara provokatoriska och Befälhafvare å Kronans fart;g, som stranda celler gjort hafveri, alltid presumerats skyldi e till dess de b:visat motsatsen. Denna Rättegångsordning kan icke jäfvas, och i följd deraf ligger ånsfartyget Odins vrak på Jutländska kusten, såsom ett obestridligt fectum, hvifket anklagar och bör viltna emot Premier-lö tnanten Ehnemark, intill dess han visat och lagligen styrkt, att berörde fartses strandning förorsakats af så beskaffad olyckshändelse, som icke kunnat, genom iakttagande sf all nödig försigtigbet, af honom förekemmas samt att samma strandning förtby timat af rätter nöd, utan någon bans försummelse eller förseelse. Utgående från denna enda och rätta grund för bedömandet af ifrågavarande mål, framstår den enkla frågan: Har Premierlöjnanter — under den vidlyfiiga ransaknivs en i målet, förmått ådagai. artyget Odins strandning 3skaffad olyckshändelse, förmäld, och kan Premier vande, att han icke felat, allt hvad honom såsom Chef igt att freda honom från laglig ningsskyldigbet? Svaret på denna va annat än nekande, då, långt it: nat uppgif:sas och styrkas. att stran sakats af någon enda o!ycklig tillfälligt ten kunnat förutses celler afvärjas, det uppenbart och icke kunnat bestridas, a träffat under de mest Gynnande omstän. nemligen: under en resa af icke fulla trenn en kort semmarnatt, i vackert väder, med mårs-segels kultje, på ett så rymligt, kändt och mänt befaret farvatten som Nordsjön, med ett styrdt och för backning och hastig vändning beqvämt fartyg, rr