Aftonbladet – 1 juni 1839, sida 1

DAGENS STÖRSTA FRÅGA. Ofta hörer man kleagas öfver den bitterhe hvarmed hopen kastar sig öfver hvarje anled ning till misstankar mot embetsmän och all högt uppsatta i allmänhet — den skadeglädje jhvarmed deras förseelser utbasunas — den sko ningslöshet, hvarmed dessas bestraffande yrka: Denna bitterhet, denna skadeglädje, denna o barmhertighet förklaras helt enkelt såsom verk ningar af grymhet, af råhet, isynnerhet af af und. Örättvisare kan imedlertid ingen förkla ring vara; hon bevisar ingenting annat, än at man icke velat eller icke förmått göra sig re da för menniskosinnets vanligaste fenomener Af en sorts lätja och af en tanklöst antagei fördom tror man nu en gång, att allt, som ä alågt i medborgerligt tillstånd, är äfven mo raliskt lågt, och att ädla och upphöjda tänke. sätt. finnas endast i förening med ädel börd el ler upphöjd ställning i lifvet, och så har man sin theori färdig, enligt hvilken dlifvets höjder, nödvändigt måste vara ett föremål för det csäm. re folkets, afund och hat. En undersökning om icke möjligtvis chöjderne sjelfve kunde haf. va någon skuld i dessa känslors frambringande, kommer sedan icke i fråga; man har en gång sin tro och bör väl icke så förgäfves tillhöra shöjdernax, att man skulle nödgas undersöka någonting. Vi vilja icke tala om de högres yttre förakt och öfvermod mot de lägre och om den derföre utöfvade reciprociteten. Denna orsak till de lägres bitterhet har verkligen aftagit, om än icke upphört. Den tid är förbi, då Baron P. yttrade, att cbönder äro födde att få stryk; om någon tänker dylikt, så yttrar han det dock icke offentligen. En sorts hiertnupenhet har tvertom begynt träda i den fordna hårdhetens ställe; ) allmosor, kollekter, småbarnskolor, köm och sedlig modersvård, etc. etc. etc. hafva blifvit ) Pryglingen soeknevis är en anomali, frukten af en förvirrad hjerna, som anser prygel såsom filantropi. PETERS