corps de gardet, befunnit sig under tiden på Göthgatan och vid Södermalms torg, der Sergeanten Alm, innan han kunnat fiamkomma till Stadshuset, nödgats göra halt, i följd af ett så häftigt anfa!l med stenkastning emot truppen, att flere man deraf blifvit illa skadade, och då Löjtnanten Schtrer framryckte med den större trupp-afdelningen, hvilket syntes hafva inträffat på samma gång som Hr Sandström gått uppåt Götbgatan, förenat sig med dem, som förut stått vid Stadshuset, och sedermera dragit sig uppåt Mariegatan, hvarifrån, likasom under Löjtnanten Schörers marsch förbi Stadshuset, under anfall med stenkastning emot berörde trupp, enligt hvad Grefven, som med en annan trupp följt efter, kunnat iakttaga, med mytken häftighet verkställts. Hr KrigsRådet Adam Roos, Hr AdvokatfGskalen Abraham Roman och Hr Postmästaren Hans Gabricl Ulterbäck, hvilka, på Aktors begäran, blifvit kallade att höras såsom vittnen, in!emnade följande af dem gemensamt uppsatt skriftlig berättelse om hvad de i målet hade sig bekant: Thorsdagen den 49 sistlidne Juli, mot klockan 8 på aftonen, efter att hafva besett Hr Rosenblads orangeri vid Göthgatan, gjorde, vid hemgåendet, undertecknade Roman och Utterbäck samt Hr Postdirektören, J. Fr. Westbom, ett besök hos Hr Krigsrådet Ad. Roos, som då bebodde våningen 4 trapp upp i huset M 8, eller hörnhuset vid nämnde gata och Pettermyndesbacke. Hr Krigsrådet var hemma och bjöd oss stanna qvar hos sig på aftonen. Den vänskapliga bjudningen antogs; vwvi spelade whist och superade längre fram på qvällen. Under vägen till Hr Krigsrådet och under det vi gingo utför Göthgatsbacken, hade vwi icke bär, eller längre ned vid Stadshuset, varseblifvit någon ovanlig folksamling, eller ens sett så mycket folk, att vi dervid fästat den ringaste uppmärksamhet. Omkring en timma hade undertecknade, jemte Hr Westbom, varit tillsammans, samt en längre stund suttit vid ett spelbord i hörnrummet imot Göthgatan och Pettermyndesbacke, i hvilket rum vi sedan hela aftcnen uppehölllo oss, då hastigt starka hurrarop från gatan väckte vår uppmärksamhet. Vi sprungo upp från spelbordet till fenstren. Ropen kommo från en folkhop, som hade samlats i sjelfva gathörnet under våra fönster, och som vi vilja uppskatta till ett antal af omkring 300 personer. Dessa voro alla, såsom det syntes, folk utur de arbetande sambällsklasserna, deriblsnd många sjömän; för öfrigt män och ynglingar samt några pojkar. Vi betraktade dem genom de öppnade fenstren nu och flere gånger sedermera; men ehuru vi alla tre, i synnerhet jag Utterbäck, äro gamla Stockbolniboer, kunde vi dock i hela hopen icke igenkönna elt enda ansigte. Någon yttre anledning till folksamlingen och hurrnirgarne kunde vi dock i hela hopen icke upptäcka. Under en balf timmas tid, eller kanske något mera, förnyades hurraropen, efter korta uppehåll, af samma folkhop, utan annan märkhar påföld, än stt åhörare på afstånd samlades; men den hurrande hopen syntes härunder icke betydligt tillväxa i storlek, ehuru ett cch annat pojkstreck, som af hopen föröfvades, syntes vara egnadt att samla medbjelpare, såsom alt en gång en käring, en annan gång en Dalkarlspojke urder mycket larm ceh kur rande, hissades, m. m. sådant. Vi återvände stundom till virt spelbord och stundom till fenstren. Men nu, klock:n omkring 2, 40, fingo vi höra en sten slungas in i ett fenster a det midt eniot o:s varande Stadshuset, och från denna sturd voro vi till inemot midnatt nästan oafbrutet från våra fenster åskådare och hörare af tilldragelserne i det närmaste grannskapet. Från den burrande folkhopen i gathörnet uträdde flere sjömän och pojkar, svm invid husväggarne uppbröto gatstenar, och med dessa tenar mot Stadshusets fenster och väggar börade en stenkastning, som under upprepade rilda rop och bhurrningar från den oftanämnde olkhopen alldeles obehindradt fortsattes ungeär en timmas tid. Första anfallet gjordes emot enstret till Hallrättens rum, eller hörprumnen på nedra botten mot Pettermyndesbacke ch Göthgatan, samt fortsattes sedan efter band not fenstern på nedra bultnen, längre ned efer Pettermyndesbacke cch utmed Göthgatan, not Södermalmstorg, samt slutligen äfven mot enstren i öfra våningen, men först och sist ttakerades fenstren till Hallrättens rum och de npanför desse fenster vsrande jernluckor, af vilka äfven 2 eller 3 par slutligen inslogos. tenkastningen verkställdes i början synbarligen ved mindre djerfhet; men då densamma allde