-— MO SO UTVISA f2evV281i0v 2URA UlLlLUVI Held, HAL Sill ligen, att den person, som först blef dödskju ten, af ett enskildt skott af en bland Grefv Sandels soldater, icke synts göra någon hotan de åtbörd eller hafva någon sten i handen, oci I när han stupade, befunnit sig, enligt Hr Krigs Rådet Roos berättelse, på högst 350, och enlig Hr Advokat-fiskalen Romans, på omkring 2 stegs afstånd från. truppen. Dessa omständig heter måste förtjena det vigtigaste afseende vic jemförelse med de öfver samma punkter föru afgifna berättelser af dem, som sjelfve mer elle; mindre varit deltagare i händelserna, och isynner het för bedömandet deraf, huruvida den sednart skjutningen af Löjtnant Scböre:s trupp må kun. na rättfärdigas. Men vi öfvergå till sjelfva berättelsen: Den 25 sistl. Mars inställde sig de förr omnämnde personerna, neml.: Aktor, Löjtnanten Schäörei vy. Waldheim, Underlöjtnanten Gustafsköld; de tilltalade: BoktryckeriKonstförvandten Blanxius, f. d Gardisten Fritzberg, Gesällen Wessman, samt de af Löjtnant Schörers trupp, som uppgifvits hafva vid uppträdet af stenkastningen blifvit sårade. Förre Kyparen Julius Victor Petcoff berättade föl. jande: Den 49 sistl. Juli hade han tidigt på morgonen gått hemifrån, för att söka arbete samt, af denns arledning, befunnit sig vid Skeppsbron, då han fick höra, gatt elden vore lös å Södermalm. Dit hade Petroff då begifvit sig, och af nyfikenhet uppehållit sig vid Södermalms torg och i trakten af Xtadshuset, till omkring kl. 6 på eftermiddagen, då han utan att begå den ringaste förseelse, blifvit arre: sterad af en för Petroff okänd polisbetjent. Denne hade äfven i häkte inmanat en sjöman, som yttrat, att Petroff blef oskyldigt gripen. Petroff hade sedermera hela tiden varit inne i Stadshusbäktet, så alt han ej kände något om hvad som sednare på aftonen derutanför förefallit. Förut på eftermiddagen hade Petroff sammanträffat med en likaledes okänd, uti sjömanskläder klädd person, som, utan att Petroff förstå:t hvarföre, bjudit honom, jemte 3 eller 6 andra personer på förtäring å trenne serskilda näringsställen, ett vid Ryssvågen, ett i Schönborgska huset och ett vid Blå slussen. Petroff hade ej sett, om denne person innehaft mycket pengar, men väl att han, enligt Petroffs omdöme, haft likhet med förre Gardisten Fritzberg, ehuru Petroff ej bestämdt kunde uppgifva, att de begge voro samma person. Inga hurrningar eller samtal om öfvervåld emot vakten hade förefallit. På Aktors anbållan, att t. f. Kopisten uti Justitie-fördelningen af Kongl: Maj:ts Kansli, Theodor Sandström, måtte blifva förckallad och upplysningsvis i målet hörd, fick Hr Sandström förekomma, och uppgaf, på frågor, följande: Den 49 sist!. Juli på förmiddagen hade Hr Sandström begifvit sig till Stadshuset, för att hkelsa Assessoren Crusenstolpe farväl vid dess förmodade affärd till fästningen berörde dag. En vådeld hade derefter, med vanliga signaler, tillkännagifvits, samt en mängd folk i anledning deraf samlats ä Södermalms torg och i trakten af Stadshuset. Dervid hade Underlöjtnanten Gustafsköld med en tru;p af Svea Lifgarde anländt och gjort balt uti Peter Myndes backe, samt, efter en kort stunds förlopp, oaktadt folket hållit sig fullkomligt stilla, kommenderat laddning, då en del af bopen hörts hurra. Hr Sandström hade sedermera med korta afbrott uppehållit sig i trakten af Stadshuset hela dagen, till dess han på aftonen begifvit sig till det så kallade Reisens värdsbus vid Skeppsbron, för att intaga aftonmåltid. Då han derifrån skulle återvända till Södermalm, hade han, dels af folk, som han mött, hört omtalas, dels äfven sjelf på afständ förnummit, att skott aflossats vid Stadshuset. I aniedning deraf hade ham påskyndat sina steg. Vid hans ankomst till stäliet, dervid han, för att närma sig Stadshuset, tagit vägen omkring Hornsgatan och Repslagaregatan ned till Götbgatsbacken, hade på de tillgränsande gatorna befunnit sig en stor folksamling, hvaribland jemväl flere fruntimmer. Alla hade då förhållit sig al!deles stilla och tyst, med undantag af 8 eller 40 pojkar, som då och då sprungit fram och kastet stenar emot Stadshuset, och hvilka, enligt Sandströms omdöme, bordt kuna bortjagas endast med en käpp. Efter en stunds örlopp hade han åter begifvit sig uppföre Göthsatsbacken öfver S:t Pau!sgatan till Pustgränden, lit han knappt anländt, förrän skjutningen vid Maiegatan började, icke med enskilda skott, utan ned ordentliga gevärssalfvor. Hr Sandström hade insett denna, enligt det uttryck, Löjtnanten Schier von Waldheim i en till SlottsRätten ingifven krifl begagnat, abestrykning, af Mariegatan vara utldeles obehöflig och opåkallad, enär, enligt hvad jan redan förmält, hela folksamlingen i trakten af stadshuset, vid Sandströms bortgående, förhållit sig uppt och stilla. Hr Sandström hade imedlertid ortsatt sin väg utför Pustgränden och hunnit till Tornsgatan, då han bakom sig bört någon jemra ig och af andra personer förnummit, a!t densamne skulle blifvit träffad af ett skott, hvarföre Hr wandiström skyndat tillbaka uppföre gränden, för att jelpa den skjutne, men denne hade, då Hr Sandtröm anländt till bö net af Mariegatan. redan vait bortförd el!er sjeif förfogat sig derifrån. Derfter hade han ånyo gått utföre gränden, öfver Tornsgatan, Rag alds backe och Badstugugatan föri Corps de Gardet vid Södermalms torg. På framställda frågor tillade Hr Sandström: att an ej hört Under-löjtnanten Gustafsköld före komvandarandat af laddning vitra några varninna. stl