Aftonbladet – 29 maj 1839, sida 4

ie ut loken, äl BYklerbetens sak på sednare tider blifvit bearbead icke blow gencm enskida föreningar, utan ock genom höga Yederbörandes uppe mandingar till folket. Vid sådant förhållance tyckes det vara bvars och ens pligt, alt medverka till det rvoda ändancålet, och jemväl att fästa Vederbörandes uppmärksamhet på allt, som kan mo verka södant genom ett diJigt exempel. Om det t. ex. händelsen är, att jvst på eit ställe och i ett hus, som mer an något annat berde vara frit från sik rörelse, en peson, hvilken öger sin goda bergning uti em pension och en Jön, hvilken detiemte drifver ett nästan öppet lonkrögeri när scm hest på dagen, månne det icke är skål, ett ett sådant ofog kopsmer till den eller de personers kunskap, i hvilkas tenst densamme befinner sig, och som säkert icke skola voderlåia alt göra ett slut derpå, när de få veta det, isynnerhet om de kunde höra åtskilligt af de ar märkningar och det skämt hvartill s5dant föranleder? KORS REn