Aftonbladet – 27 maj 1839, sida 4

Blomman smekg af vestanvinden, Nyss utur dess dvela vä ckt, Och mig sväfvar öfver kinden, Ack! blott dödens kalla fligt! Om sin kärlek näktergalen Sjunger ljufligt för sin brud — Mig blott kallar utur delen Grifteklockans hemska ljud! IHvad jag sjungit vid min lyra, Under helga känslors ström, Ack, det var då blott en yra — Blolt en ljusring, blott en dröm? J d Blomster-äagn ! friska lunder! Der jag di:iöwt så mången gång — Sköna verlt, ined dina under! Lyssna till uiin afsteds-sing! Stjerneghirs! som ofta gjutit Svärmist andakt i min själ — Helsa villust, som jag njutit — Pag den döeudes farvil! Singgnlinsa! du, som fojle Mig bland lifvets ve och väl — t Lyra! du, som döten böljde äled dill svarta flor — farväl! Saart mot ljusets baning svingar Segrande sig stoftets träl! Svanen lyfter sina vingar — Jord! jag lemnar dig ...... Farväl! J. G. Lithander.