Aftonbladet – 27 maj 1839, sida 4

Adle och Välgörande I ; niskovänner! Uti 83 år har jag oupphörligt arbe at såsom Landimä tare i Norrbottens län. Pe 49 sista å-en deraf, då jag tjenstgjort i egenskap af Afvilrings Landtmätare, har jag. till det mesta, haft mina arbelss ationer uti obebyggda skogsmarker, der intet hus eller skygd emot köld och oväder funnits. Stundom allde:es genomblövt af regn, samt stundom varm och svellig, bar jag förihy måst, uti September, Oktober och November månader, laga milt natt qvarter under bar himmel. Aut på sådant sit strapsera, I skulle ovilkorligan förstöra hilsan för en äldre man. Jag har nemligen för öfver 2 4-2 år sedan Insiuknat i en utaf stark förkylning förorsakad krampsjukdom, som genast gjorde mig sängliggande, och ännu utan förhoppning båler mig qvar vid sängen. Således urståndsau an sköta min tjenst, var jag tvungen all begära afsked: och heppades jag att då kunna för mig och mija familjs bergning erhålla antingen någon pensicn eller ärlig Nådegåfva, helst träget arbete i ljensten vållat min sjukdom; men intetdera har blifvit mig beviljadt, utan har man lemnst den idoge och nitiske tjenaren hjelplös i en ålder af 535 3-4 år. Jag är född fattig Skeppslimmermans son och ej ägt det minsta arf. Den ringa inkomst, jag såsom Landimätare haft, har föga räckt till att försörja hustru och barn. En mig 1814 öfvergången eldsvåda, som förstörde min gård och mitt lösörebo, vållade, att jag, som ej egde rätt till brandstod, nödgades för att åsyo skaffa mig tak öfver hufvud och oundgänglig lösegendom, sätta mig i skuld. Räntan derå har tärt en stor del af min tinga till uppe, hällo behöfliga inkomst; och då var förshy icke underligt, Jatt jag, då mitt sjukdomstillstånd inträffade, befann mig , mi fattig belägenhet. Men voro mina tillgångar då knappa, huru skola de då nu vara, dåjag deraf med en sjuklig hustru och barn måst utan inkomster lifnära mig uti 8 3-4 år, samt påkosta medikamenter och läkarevå:d? De äro alldeles medtagne. Ja! jag saknar d.t Bildranödvändigaste, och jag ser mig blouställd för det alldra slörsta elärde, om ej bjelp meliankommer. Men hvarest skall hjelpen tagas? Från statens sida, der den bordt kunna påräknas, är den icke att förvänta. Anrböriga eger jag ej heller, som kunna bjelpa mig. Och till alir ä renbeten är förthy enda tillflykten. Det är för : olycklige en tung sten på hördan, alt nödgas begagna devna utväg, På en tid då allmänhetens frikostighet från så många andra håll åtlitas, men nöden har ingen lag, och den framIgång, som andras nödrop röat, ger mig hopp, att äfver finna väg till, för oskyldigt lidande Iikars nöd ömmande menniskovönners hjertan. Dem anropar jag förthy i största ödmjukbet om bjelp i mitt elände, som vilsordas af närlagde betyg. Och då jag, utan eget förvällarde, afnit au uppfylla mira pligter blifvit ett rof för Hdandet, är jag öfvertygad, att bättre lottade medmenniskors öron ieke skola vara döfva för detta nödens rop. Den minsta skärf bidrager att lindra min nöd. Den emottages derföre med största tacksamhet, då den öfversändes antingen till mig eller Hr E. J. Lindeberg, hvare adress är: Stockholm, Kongl. Pesthuset, 4 tr. upp, hvilken jag anmedat att benäget mottaga och mig tillsända bvad mia ädelmodigt gifves. Och skall allt uti denna tidning behörigen redovisas. Piteå den 5 Novemher 1238. JOHAN BERGDAHL, Kommisions-LaBdimätare. Att Ir Kommisions-Landtmätaren Johan Bergdah!s heklagansvärda sjukdomstillstånd ännu fortfar, utan hopp om förbättring: att han, som således nu i trenne år varit till allt arhete oförmögen, ännu befinnes i den största nöd, heldst de gåfvor, han genom alminna välgörenheten erhällit, medtagits dels till uppehälle för dagen och dels til liqvideraade af, för lifsförnöderbeter och medicamenrter äsam kade skulder; alt, om bemälde Hr Kommistonsmätare icke, inom instundande Juli månad kan prestera Femhundrade R:dr Banko, hvarför dess nu åboende sård häfsar, han då genast måste från samma gård aff ytta; att lir KommissicnsI and:mätaren då, hvilket synes aildeles oundvikligt, till råga på olyckan, kommer al med familj biifva alideles husvill, och att en sådan belägenhet, för en ängliggande husfader, utan alla tillgångar, påkallar den skydsammaste hjelp, hvilken af befolkningen i denna, genom flere års missvexter, utblottade ort, icke, oaktadt bästa vilja, kan priesteras, betygas. Piteå den 3 Mars 1039. (C Ten2 I. W. OrtTtoN!vs J. SANDMAN. Assegsor. f. d. LandiRäntmästare. Expedition: Forde. (Sigill) (Sigill) ENTRE NN INN SE RR RR